Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helminthica ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första noggranna mätningar öfver radierna för ögats
brytande medier, genom den af honom konstruerade
oftalmometern; ett exakt uppvisande af huru
det tillgår vid ögats ackommodation. I teorien
för färgförnimmelserna bragte han klarhet genom
utbildningen af Youngs redan nästan förgätna
hypotes öfver orsakerna till färgförnimmelserna
(se Young-Helmholtz’ska teorien). Slutligen har
H. åt psykologien gjort ytterst värdefulla tjenster
genom undersökningar öfver synförnimmelsernas
förläggande i rummet. Lika vigtiga äro de
undersökningar H. gjort om hörselförnimmelserna
(Dte lehre von den tonempfindungen, 1862; 3:dje
uppl. 1872), ty han har fullständigt utredt
den vigtiga frågan om klangfärg och hvad dermed
sammanhänger, i det han klarare än andra uppvisat,
att hvarje ton, som vi förnimma, egentligen utgör
en af flere öfvertoner sammansatt klang (endast
stämgaffeltonen saknar öfvertoner). Utgående
från detta grundväsentliga sakförhållande, har
H. vidare på ett ytterst genialiskt sätt uppbyggt
en fysikalisk teori för den musikaliska harmonien,
hvilken teoris grundprincip är att tvänne toner
äro harmoniska, om sväfningar icke förekomma mellan
deras öfvertoner; i motsatt fall äro tonerna alltmer
och mer disharmoniska. Sina rön om öfvertonerna
använde H. vidare för en teori for vokalljuden,
enligt hvilken hvarje vokal vore kännetecknad genom
vissa bestämda, för honom konstanta öfvertoner. Genom
analys af vokalljud bestämde H. dessa öfvertoner
och sökte derjämte att genom syntes bekräfta denna
åsigt. Ehuru H:s teori för vokalljuden icke vunnit
så allmänt bifall, som hans teori för harmonien,
är det dock visst, att hon innehåller fröet till en
fullständig sådan teori. H. har, på fysikens område,
högst väsentligt bidragit till utredningen af den af
W. Weber uppställda grundlagen om elektriska delars
vexelverkan, enligt hvilken denna beror icke blott
på deras afstånd, utan ock af deras ömsesidiga
hastighet och acceleration. Äfven såsom populär
skriftställare har H. vunnit lagrar genom sina i
ordets bästa mening allmänfattliga afhandlingar
öfver särskilda naturvetenskapliga ämnen (Populäre
vorträge, 1865–71). Dessutom har han i offentliga
föredrag under de senaste åren på ett öfverlägset
sätt behandlat djupgående filosofiska spörsmål, såsom
i Die thatsachen in der wahrnehmung (1878). H:s
smärre vetenskapliga afhandlingar utgifvas
f. n. (1882) under titeln Wissenschaftliche
abhandlungen (I bd. 1881, innehållande
matematiska och fysikaliska undersökningar).
R. T-dt.
Helminthica. Se Anthelmintiska medel.
Helminthologi (af Grek. helmins, mask, och logos,
lära), med., läran om inelfsmaskarnas naturalhistoria,
omfattar de båda ordningarna Nemathelminthes,
trindmaskar, och Platyelminthes, plattmaskar. Se
vidare Nematodes, Bandmaskar och Trematoda. O. T. S.
Helmold, tysk krönikeskrifvare, lefde på 1100-talet
och var prest i Bosau vid Plön. Han skref på uppmaning
af Lybecksbiskopen Gerold (d. 1163) en Chronica
slavorum (senast utg. af
Lappenberg i Pertz’ "Monumenta Germaniae historica"),
i hvilken han skildrar slavernas historia till
1170. Den är af mycket stort värde för den historiska
forskningen.
Helmond, stad i nederländska prov. Nord-Brabant,
vid Aa. Omkr. 7,400 innev. Bomullsväfverier,
jerngjuterier.
Helmstedt (Helmstädt), stad i Braunschweig. 37
km. ö. om staden Braunschweig. 8,684
innev. (1880). Förnämsta byggnaden är Juleum, som
uppfördes för det 1574 grundade, 1809 upphäfda
universitetet, och som nu förvarar det gamla
universitetsbiblioteket (40,000 bd). Straxt invid
staden ligger det lutherska jungfrustiftet Marienberg
(fordom nunnekloster).
Helnäs, halfö på södra kusten af Fyen (Danmark),
märklig genom en der funnen mycket gammal runsten,
som visar, att godevärdigheten, hvilken eljest
omtalas endast på Island, funnits äfven i Danmark.
C. R.
Héloïse [elåis], Abailards älskade. J. J. Rousseau
utgaf en berömd roman under titeln "La nouvelle
Héloïse" (1759).
Heloter (Grek. Heilotes l. Heilotai), Grek. hist.,
den ofria, tjenande befolkningen i det forna
Lakonien. Heloterna kunde icke såsom vanliga slafvar
köpas eller säljas, och endast staten egde rätt att
frigifva dem. De äro närmast att beteckna såsom trälar
eller lifegne, oupplösligt fästa vid jordegendomen,
hvilken de på sätt och vis brukade för egen räkning
mot erläggande af ett en gång för alla bestämdt
arrende till de spartiatiske jordegarna. De kunde dock
äfven användas till andra förrättningar såväl hemma
som i krig, der de ofta tjenade såsom vapendragare
eller såsom lätt beväpnade och, under senare tider,
såsom roddare på flottan. Den hårda behandling, för
hvilken heloterna voro utsatta, framkallade gång
efter annan upprorsförsök, mot hvilka staten ständigt
måste vara på sin vakt. Härtill tjenade i främsta
rummet den s. k. krypteian (se d. o.), ett slags,
särskildt mot heloterna riktad, säkerhetspolis,
till hvilken de unge vapenföre spartiaterna
användes. Heloternas ställning kan troligen härledas
från den doriska eröfringen, då den jordbrukande
befolkningen på landsbygden, som minst var i stånd att
göra motstånd eller betinga sig förmånligare vilkor,
enligt krigets rätt gjordes till trälar. I mer än
ett afseende betänklig är den vanliga och redan hos
forntida författare förekommande härledningen af ordet
H. från Helos, namnet på en kuststad i södra Lakonien.
A. M. A.
Helps, Sir Arthur, engelsk författare, f. 1813,
d. 1875, var först privatsekreterare hos
skattkammarekansleren lord Monteagle och derefter
åt statssekreteraren för Irland lord Morpeth samt
blef 1859 sekreterare i "privy council". 1872 fick
han baronet-titel. Bland hans många arbeten märkas:
Essays, written in the intervals of business (1841;
senaste uppl. 1870), Companions of my solitude (1850;
7:de uppl. 1869), Friends in council (1854; ny följd
1857; slut 1869), The spanish conquest in America
(1855–61), Brevia: short essays and aphorisms (1870;
2:dra uppl. 1871), The life of Hernando Cortes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
