Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helminthica ... - Helreið Brynhildar, d. v. s. Brynhilds färd till Hel - Helrim. Se Rim - Helsan, brunnsinrättning vid Helsingborg, ligger på denna stads norra sida - Helsingborg, stapelstad i Skåne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
and the conquest of Mexico (1871) och Life and
labours of Mr. Brassey (1–3:dje uppl. 1872).
Helreið Brynhildar, d. v. s. Brynhilds färd till
Hel, är namnet på en af den äldre Eddans sånger,
hvari skildras en ordstrid mellan Brynhild och en
jättinna, som Brynhild påträffade, då hon efter sin
död färdades till Hel. Th. W.
Helrim. Se Rim.
Helsan, brunnsinrättning vid Helsingborg, ligger på
denna stads norra sida, men inom landsförsamlingen,
och omgifves af en vacker park. Brunnsinrättningen,
som daterar sig från 1805, fick 1807 namnet H. af
drottning Fredrika, då hon tillika med Gustaf IV
Adolf vistades i Helsingborg under sommaren. Den eges
f. n. (1882) af lifmedikus J. L. Hafström. Vattnet
har ungefär samma egenskaper som det vid Ramlösa,
men är något svagare och af högre värmegrad.
Helsingborg, stapelstad i Skåne, Malmöhus län,
är beläget vid Öresunds smalaste ställe, midt emot
Helsingör (omkr. 5 km. derifrån). Stadens hela område
utgör 781 har, hvari den egentliga stadsplanen ingår
med omkr. 33 har. Hela taxeringsvärdet 1880 utgjorde
11,897,100 kr. af hus och tomter och 730,000 kr. af
jordar. 11,550 innev. (1880). Folkmängden ökades
1870–80 med den högst ansenliga tillväxten af 45
proc. Staden har ett särdeles vackert läge i en härlig
och omvexlande natur och sträcker sig i norr och
söder på den smala landremsan mellan Sundet och den
öster derom befintliga höjdplatåen. Gatorna äro smala
och krokiga; staden, som är tämligen oregelbundet
bebyggd, har sina större prydliga hus vid torget
och vid den söder om hamnen i nyare tid anlagda
jernvägsgatan. Af byggnader framstå Maria-kyrkan
(från medeltiden), Kärnan (ett fem våningar högt
torn, med 4,5 m. tjocka murar, som ännu qvarstår af
det för 200 år sedan nedrifna slottet), rådhuset
och allmänna läroverket. I H. finnas ett högre
allmänt läroverk, tre boktryckerier, från hvilka
utgifvas tre tidningar: "Helsingborgs tidning"
(6 gånger i veckan), "Nyaste Öresundsposten" (6
gånger i veckan) och "Helsingborgstidningen Skånes
Allehanda" (3 gånger i veckan), sparbank (sedan 1836)
samt afdelningskontor af Skånes enskilda bank och
Kristianstads enskilda bank. De vigtigaste faktorerna
till stadens betydliga förkofran under den senare
tiden äro dess lifliga kommunikationer till sjös och
lands. Till sjökommunikationens upphjelpande har med
betydliga kostnader anlagts en artificiel hamn, hvars
inre del fullbordades 1832, och som sedan utvidgats
mer och mer, så att de båda bassängerna (den inre 4,2
m. djup, och den yttre 4,8–5,6 m. djup) hålla i vidd
omkr. 35,000 qvm.; djupet i inseglingsrännan är 5,6
m. I ett hörn af den senare bassängen är anlagd en
torrdocka, 93,9 m. lång, 11,9 m. bred i portöppningen
och 4,8 m. djup. Genom jernvägsanläggningar har
H. dels beqväma kommunikationer med den omgifvande
orten och dels förbindelser med statsbanan såväl
genom H.–Hessleholmsbanan (79 km. lång) som H.–
Billeberga–Eslöfsbanan (49 km. lång). Stadens
handelsflotta utgjorde vid 1880 års slut
64 segelfartyg, om 16,890 tons, och 4 ångfartyg,
om 1,852 tons och 320 hästkrafter. Till utrikes
sjöfart hade under året användts staden tillhöriga
74 segelfartyg, om 19,818 tons, och de nyss nämnda
ångfartygen. Summan af de till staden under året
ankomna och afgångna fartygens antal utgjorde 6,779
om 563,078 tons. Antalet handlande var 118 med
141 personer betjening. Handtverkarna voro 1880
183, med 356 arbetare, fabrikerna 23, med ett
tillverkningsvärde af 1,396,000 kr. Vid 1878 års
slut uppgåfvos stadens tillhörigheter till 3,443,285
kr. och skulder till 1,904,550 kr.; utgifterna under
året voro 323,381 kr. och utskylderna för såväl
fast egendom som för inkomst af kapital och arbete 4
kr. på bevillningskronan. – För val af riksdagsman
i Andra kammaren utgör H. en egen valkrets. Jämte
H:s landsförsamling, (2,174 har; 2,140 innev., 1880)
bildar det ett regalt pastorat af 1:sta kl., Lunds
stift, Luggude kontrakt. I H. äro förlagda två
sqvadroner af Kronprinsens husarregemente. Norr
om staden ligger helsobrunnen Helsan, och sydvest
helsobrunnen Ramlösa. – H. är en urgammal
stad, hvars slott är ifrån slutet af 900-talet,
och det erhöll sina första (kända) privilegier 1414
och 1415. Straxt efter Roskildska freden (1658)
utfärdade Karl X (d. 16 April 1658) öppet bref om
stadens privilegier, hvilka konfirmerades af Karl XI,
d. 17 Dec. 1680. Staden, som under medeltiden varit
en vigtig ort, kunde trots sitt fördelaktiga läge
vid Sundet under nyare tidens första århundraden icke
vinna något egentligt välstånd, ty dels täflade det
midt emot liggande Helsingör med större framgång,
dels hämmade de danska krigen all större utveckling
eller förstörde hvad redan var vunnet. Under förra
hälften af 1700-talet skildras stadens tillstånd såsom
bedröfligt, och det är under de sista 100 åren som
välståndet och folkmängden jämnt och säkert tillväxt.
I H. hafva hållits flere vigtiga möten,
nämligen 1310, då derstädes Sveriges delning mellan
konung Birger Magnusson och hans bröder, hertigarna
Erik och Valdemar, fastställdes samt fred afslöts
mellan de tre nordiska rikena; 1313, då denna fred
bekräftades, och 1341, då Valdemar Atterdag godkände
den mellan konung Magnus Eriksson och grefve Johan
af Holstein ingångna öfverenskommelsen, enligt
hvilken Skåne och Bleking afträddes till Sverige,
samt derjämte afstod från sin rätt till södra Halland.
Vid H. stod d. 28 Febr. 1710 ett ryktbart slag. När
M. Stenbock med sin af 14,000 man bestående här
(hufvudsakligen förut afskedade soldater och oöfvade
rekryter) norrifrån marscherade mot H., som danskarna
intagit, och der de samlat sig till ett antal af
16–17,000 man, under befäl af general Rantzau,
lemnade de sin ställning och intogo en annan,
mera framskjuten, i hvilken svenskarna anföllo
dem. Striden blef mycket häftig, i synnerhet
på svenskarnas venstra flygel, men slutade med
nederlag för danskarna. De drogo sig tillbaka till
H. och inskeppades under de följande dagarna derifrån
till Själland. Stenbock ansåg sig för svag och sina
trupper för dåliga att anfalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
