Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemgift ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt 1553 i teologi, i hvilken vetenskap han 1557
tog doktorsgraden och med detsamma fick öfversta
platsen i fakulteten (blef "summus theologus"). H.
var en utmärkt lärare, icke endast från katedern,
utan äfven i sitt hus, hvarest många adelsmän,
blifvande vetenskapsmän och prester uppfostrades.
Derjämte verkade han äfven genom skrifter, nästan
alla affattade på ett elegant och klart latin.
Hans första större arbete, De methodis et ratione
concionandi (1559), var den första lärobok i
predikokonsten i Danmark. Till densamma slöt sig
hans Pastor sive pastoris optimus vivendi agendique
modus (1562) och De officio pastoris evangelici
(1566). Från 1547 gaf han sina lärjungar mer eller
mindre utförliga dispositioner till predikningar,
hvilka han till stor del sjelf höll som prest vid
"Helliggeistkyrkan". Afskrifter af anteckningar
efter dessa föredrag hade länge vunnit spridning, då
H. sjelf företog sig att ordna och utgifva dem under
titeln Postilla, seu enarratio evangeliorum (1561),
ett arbete, som länge var de danske presternas
vigtigaste handbok och, sedan den (1576) öfversatts
och utgifvits på danska (af Rasmus Rerav), begagnades
till huspostilla ända in i 17:de årh., då den
aflöstes af Brochmands "Sabbathens helliggjörelse"
(1636). Liksom Melanchthon sökte H. häfva
splittringen mellan lutheraner och calvinister,
anseende den dogmatiska skiljaktigheten med hänsyn
till uppfattningen af nattvarden icke vara så stor,
att man icke kunde enas. Denna mildare och mera
frisinnade stämning framträdde i den af honom på
konungens befallning författade Tabula heresium
(1557), hvaruti calvinisternas lära i allmänhet
visserligen ogillades, men icke förklarades för
kättersk. Efter hand närmade han sig mer och mer
Calvins uppfattning af nattvarden, emedan han fasthöll
den uppståndne frälsarens visserligen personliga, men
andliga, endast för de troende nattvardsgästerna
verkliga närvaro i sakramentet. Denna
tankegång framträdde tämligen tydligt i H:s största
på danska skrifna bok, Lifsens vej (1570), en
vägledning till ett gudfruktigt lif, men allra
klarast i hans teologiska hufvudarbete, Syntagma
institutionum christianarum (1574), som snart
vann utbredning i hela den protestantiska verlden,
bland såväl reformerta som lutheraner. Hans
lära att nattvarden är instiftad till en ihågkommelse
af Kristi död och i synnerhet att den verkar "en
andlig förbindelse mellan Kristus och alla dem,
som begå nattvarden" stred emellertid alltför mycket
mot den lutherska läran om Kristi allestädesnärvaro
i en förklarad lekamen (ubiquitas), för att de
lutherske teologerna i Tyskland skulle lemna densamma
utan svar i en tid, då man arbetade på att i en ny
bekännelseskrift få denna punkt ännu mera kringgärdad
än i confessio angustana. På initiativ af Jakob
Andreae i Tübingen klagade kurfursten August af
Sachsen hos sin svåger konung Fredrik II i Danmark
öfver att i Köpenhamn lärdes kryptocalvinism, framför
allt af H. Professorerna ställdes till ansvar,
men sluppo den gången (1575) med en varning att
icke vidare lära mot confessio augustana – något,
hvartill de
lika litet som H. ansågo sig hafva gjort sig
kyldiga. Dermed läto emellertid icke de tyske ifrarna
nöja sig. H. utpekades tydligare såsom den, från
hvilken förargelsen kom. Å nyo ställd till ansvar,
lät han förmå sig att taga tillbaka det ställe i
"Syntagma", som i synnerhet väckt anstöt (1576). Kort
derefter utkom hans "Postilla" på danska, och denna,
liksom hans öfriga skrifter, bl. a. en stor mängd
disputationer och theser, befanns smittad af
calvinism. Derom underrättades Jakob Andreae; och
då nya klagomål inlupo, afskedade konungen H. utan
dom och ransakning (1579). Detta skedde dock med
mycket nådiga uttryck, och H. fick behålla det
kanonikat i Roskilde, som han innehade. Konungen
förstod troligen icke mycket af det hela, men han
fruktade alla nyheter i religionen. Först efter
Fredrik II:s död (1588) framträdde H. å nyo inom
literaturen, dels som calvinisternas motståndare, i
predestinationsläran, dels som förklarad calvinist,
i synnerhet i fråga om nattvardsläran. Emellertid
hade hans rykte alltjämt vuxit, såväl i Danmark som
utomlands. Hans forna ämbetsbröder visade honom alltid
den största vördnad och välvilja, och på en synod i
Odense (1586) öfverenskommo landets biskopar, hvilka
nästan alla voro hans lärjungar, att rekommendera
hans postilla hos presterna. Hans skrifter trycktes
och utgåfvos öfverallt i utlandet, bl. a. hans
Opuscula i Genève (1586) och hans kommentar öfver
Johannes’ evangelium i Basel (1590). Utländske lärde
och prester, i synnerhet calvinister, rådfrågade
honom eller sände honom helsningar. Af Jakob VI i
Skotland fick han besök, då denne var i Danmark i
friareärenden. H. dog 1600 efter att i ett par år
hafva varit blind. C. R.
Hemodromograf (af Grek. haima, blod, dromos, lopp,
och grafein skrifva), fysiol., ett af Chauveau
konstrueradt instrument för uppmätande af blodets
hastighet i kärlen, är af alla hittills för detta
ändamål använda det fullkomligaste. Blodströmmens
hastighet bestämmes genom det utslag en i blodkärlet
insatt nål gör på en registreringsapparat. Genom
empirisk gradering af instrumentet kan man erhålla
absoluta värden för den hastighet, hvarmed blodet
framdrifves. R. T-dt.
Hemodromometer (jfr hemodromograf),
fysiol., ett af A. W. Volkmann konstrueradt
instrument för bestämningen af blodets hastighet
i blodkärlen. Detta sker derigenom att blodet
i ett graderadt rör tränger undan en vätska; af
den tid, som dertill åtgår, kan blodets hastighet
beräknas. En fullkomligare utbildning af samma
grundtanke föreligger i Ludwigs ström-ur (se d. o.).
R. T-dt.
Hemodynamometer (af Grek. haima, blod, dynamis,
kraft, och metron, mått), fysiol., kallade Poiseuille
en qvicksilfvermanometer, som han omändrade så, att
den lämpade sig till undersökningar af blodtrycket.
R. T-dt.
Hemofili (af Grek. haima, blod, och filia,
vänskap, benägenhet), med. Se Blödaresjuka.
Hemoftalmi (af Grek. haima, blod, och
ofthalmos, öga), kir., blödning inne i ögat. Dennas
orsak är vanligen, men icke alltid, ett yttre våld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
