- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1037-1038

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hemoglobin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hengstenberg, Ernst Wilhelm, tysk teolog, f. 1802 i
Fröndenberg i grefskapet Mark, studerade filosofi och
österländska språk vid universitetet i Bonn (1819–23),
omfattade liberala åsigter i religion och politik samt
slöt sig till "die burschenschaften". Men efter sin
flyttning till universitetet i Basel, 1823, följde
han en strängt konservativ och ortodox riktning samt
öfvergick från reformerta till lutherska läran. 1824
blef han docent vid universitetet i Berlin, 1826
e. o. och 1828 ordinarie professor dersammastädes. Han
gjorde till sin lifsuppgift rationalismens utrotande
och återställandet af det 16:de årh:s teologi,
men med en spekulativ, filosofisk anstrykning. Han
kämpade förnämligast för läran om menniskonaturens
fullständiga förderf, sådan hon formulerats
i konkordieformeln, och för läran om bibelns
bokstafliga inspiration samt försvarade samtliga
Gamla och Nya testamentets skrifters äkthet och
trovärdighet, profetiornas bokstafliga uppfyllelse och
underverksberättelsernas fulla historiska sanning. I
"Evangelische kirchenzeitung", som han från 1827
utgaf, och som blef det pietistisk-ortodoxa partiets
hufvudorgan, bekämpade han hela den nyare bildningen
samt bedömde alla företeelser på vetenskapens,
konstens och literaturens områden från den kyrkliga
arfsyndslärans ståndpunkt. (Schiller och Göthe
betraktade han såsom djefvulens barn och förkämpar
för mörkrets rike, Strauss såsom ett moraliskt
missfoster.) Genom sin tidning utöfvade H. ett
ofantligt inflytande och blef den erkände ledaren
för den religiösa reaktionen i Tyskland. Han var i
början en försvarare af den protestantiska unionen,
men drogs sedan allt mera öfver till den exklusivt
lutherska riktning, som ville upplösa denna union. Han
lyckades att genom sina ständigt upprepade anklagelser
för irrlärighet och kristendomsfientlighet mer
och mer undantränga hvarje frisinnadt element inom
de teologiska fakulteterna. Grunden till detta hans
handlingssätt låg i ett varmt, ehuru missledt trosnit
och i oförmåga att sätta sig in i den nyare tidens
åsigter. Under sina senaste lefnadsår bekämpade
han förnämligast protestantföreningen. Död 1869. –
H:s förnämsta arbeten äro: Beiträge zur einleitung ins
alte testament
(1831–39); Kommentar über die psalmen
(1842–45; 2:dra uppl. 1849–52; "Commentar öfver
psalmerna", sammandrag, 1855); Geschichte des reiches
Gottes unter dem alten bunde
(1869–70).

Henke. 1. Heinrich Philipp Konrad H., tysk
kyrkohistoriker, f. 1752, d. 1809, blef 1777 e. o. och
1780 ord. teologie professor i Helmstedt och 1804
vicepresident i konsistorium i Braunschweig. Hans
mest bekanta arbete är Allgemeine geschichte der
christlichen Kirche
(1788–95). – 2. Ernst Ludvig
Theodor H., den förres son, kyrkohistoriker, f. 1804,
d. 1872, blef 1828 e. o. professor vid Karolinum
i Braunschweig, 1833 e. o. professor i Jena, 1839
teologie professor i Marburg och 1849 eforus för
teologiska seminariet derstädes. Hans förnämsta verk
är Georg Calixtus und seine zeit (1853–60).

Henke, Christian Heinrich Adolph, tysk läkare
f. 1775, d. 1843, blef 1799 medicine doktor, 1805
e. o. professor i medicin i Erlangen, 1816 professor
i fysiologi, patologi och rättsmedicin samt 1818
förste direktör för den kliniska anstalten. 1825
och 1828 var han universitetets representant
vid landtdagen. H. har inlagt stor förtjenst om
rättsmedicinens utveckling. Hans första arbete
i denna vetenskap var Revision der lehre von der
lungen- und athemprobe
(1811), hvarpå följde hans
berömda Lehrbnch der gerichtlichen medicin (1812),
som på 19 år upplefde 10 upplagor. I den af honom
grundlagda "Zeitschrift für die staatsarzneikunde"
(sedan 1821) verkade han för samma ändamål. 1822–34
utgaf H. i fem band en samling af sina afhandlingar
i rättsmedicin: Abhandlungen aus dem gebiete der
gerichtlichen medicin.
R. T-dt.

Henle, Friedrich Gustav Jakob, tysk anatom,
f. i Franken 1809, blef 1832 medicine doktor,
1834 prosektor i Berlin och 1837 docent
dersammastädes. 1840 kallades han till professor
i anatomi i Zürich, 1844 till enahanda plats
i Heidelberg och 1854 till anatomie professor
i Göttingen. Med outtröttlig energi har H. hela
sitt lif arbetat på de medicinska vetenskapernas
förkofran, och hvad han dervid utfört står i
jämbredd med det bästa nutidens vetenskapliga
forskning eger att uppvisa. Hans Handbuch der
allgemeinen anatomie
(1841) och hans Handbuch der
systematischen anatomie des menschen
(1855–73;
flere uppl.) äro mästerverk. Lika berömd är hans
Handbuch der rationellen pathologie (1846–52,
flere uppl.), i hvilket arbete han söker förklara
samtliga sjukliga företeelser genom fysiologiens
lagar. Derjämte har han utgifvit en mängd värdefulla
mindre arbeten, såsom Über schleim- und eiterbildung
(1838), Vergleichende anatomie des kehlkopfs (1839),
Pathologische untersuchungen (1840), Anthropologische
vorträge
(1876), Anatomischer handatlas zum gebrauch
im secirsaal
(1874–77) m. m. Tillsammans med Pfeufer
utgaf han "Zeitschrift für rationelle medicin",
(1841–71), som på vetenskapens utveckling utöfvat
ett stort inflytande. Derjämte refererade H. årligen
(1844–71) den nyutkomna anatomiska literaturen,
dels i Canstatts "Jahresbericht" (1844–55), dels
i de af honom jämte Meissner såsom bihang till
"Zeitschrift für rationelle medicin" utgifna Berichte
der fortschritte in der anatomie und physiologie

(1856–71). R. T-dt.

Henley’s qvadrant-elektrometer [henlis]. Se
Elektrometer.

Henley’s urladdare [henlis], fys. Se Urladdare.

Henna, Al henna. Se Alkanna.

Henne-Am Rhyn, Otto, schweizisk kulturhistoriker,
f. 1828, blef 1857 professor vid kantonskolan
i St. Gallen och 1859 statsarkivarie derstädes,
men slog sig 1872 ned i Leipzig såsom utgifvare
af "Freimaurerzeitung". Sedan 1877 är han
tidningsredaktör i Hirschberg. Hans vigtigaste arbeten
äro Geschichte des schweizervolks (3:dje uppl. 1878)
och Allgemeine kulturgeschichte (2:dra uppl. 1877–
78).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:31:53 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaf/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free