Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
näringarnas och folkupplysningens höjande. – Hans äldste
son, Henrik den långe, efterträdde honom, hans
andre son, Otto IV, blef tysk kejsare, och från den
tredje sonen, Vilhelm, härstamma Englands drottning
och Braunschweigs hertig. H:s dotter Gertrud, enka
efter hertig Fredrik af Rotenburg, blef 1177 förmäld
med Knut VI af Danmark.
Henrik den svarte, grefve af Schwerin tillika med
sin broder Gunzel (d. 1221), tvangs 1214 att erkänna
Valdemar Sejr som länsherre och drog 1220–21 till
Heliga landet. Under hans frånvaro gaf Valdemar
halfva Schwerin till Gunzels dotter Ida, som gifte
sig med konungens oäkta son Nils. Af harm deröfver
tog H. 1223 med list Valdemar och hans äldste son
till fånga på Lyö samt tvang konungen, efter att vid
Mölln hafva besegrat den danska hären 1225, till en
hård förlikning. H. deltog äfven i slaget vid Bornhöft
1227 och dog 1228. E. Ebg.
Henrik Lejonet, furste af Mecklenburg,
född omkr. 1266, efterträdde 1302 sin fader,
Henrik I, i regeringen. Han låg under hela sin
styrelsetid i fejd med sina grannar och utvidgade
1304 sitt välde med Stargard (större delen af
nuv. Mecklenburg-Strelitz). I de nordiska rikenas
inre strider spelade han en framstående rol. Såsom
konung Erik Menveds af Danmark vasall deltog han
1309 i dennes tåg till Sverige för att återuppsätta
på tronen den fördrifne konung Birger Magnusson, och
följande året afslöt han, på fredsmötet i Helsingborg,
ett försvarsförbund med dessa båda konungar. Till
belöning för sina tjenster erhöll han 1317 af Erik
Menved Rostock och närliggande danska besittningar såsom
ärftligt län. S. å. tvang han till fred markgrefven
af Brandenburg, mot hvilken han, i förening med
Danmark m. fl., 1315 börjat krig, och hvilken han
1316 slagit vid Grausee. – 1321 trolofvade H. sin
äldste son, Albrekt, med den då fyraåriga prinsessan
Eufemia, syster till Sveriges och Norges konung,
Magnus Eriksson. Död 1329.
Henrik den jernhårde, grefve af Holstein,
f. omkr. 1317, son af grefve Gerhard den store,
öfvertog tillsammans med sina bröder, Nikolaus
och Johan, regeringen vid faderns död (1340) och
låg ständigt i strid med Valdemar Atterdag. Äfven
deltog han i kriget mellan England och Frankrike
samt medverkade till engelsmännens seger vid Crécy,
1346. Död omkr. 1386. H. var förmäld med en dotter
till Albrekt af Mecklenburg och var fader till Gerhard
VI. E. Eb£.
Henrik, Fredrik H. Ludvig, prins af Preussen, Fredrik
Vilhelm I:s trettonde barn, Fredrik II:s broder,
född d. 18 Jan. 1726, deltog i de båda schlesiska
krigen (1740–42 och 1744–45) samt utmärkte sig i
slagen vid Chotusitz (d. 17 Maj 1742), Hohenfriedberg
(d. 4 Juni 1745) samt Sorr (d. 30 Sept. s. å.). Såsom
generallöjtnant bevistade han under sjuåriga kriget
(1756–63) slagen vid Prag (d. 6 Maj 1757) och Rossbach
(d. 5 Nov. s. å.). 1758 erhöll han öfverbefälet öfver
den på sachsiska krigsskådeplatsen opererande armén,
och 1759 inträngde han i Böhmen samt bidrog genom
sina skickliga manövrer till att omintetgöra följderna
af preussarnas nederlag vid Kunersdorf (d. 12
Aug. s. å.). Genom segern öfver österrikarna vid
Freiberg (d. 29 Okt. 1762) påskyndade han fredsslutet
i Hubertsburg (1763). Fredrik II sade om honom, att
han var den ende general, som ej under kriget begått
något fel. 1770 företog H. en resa till Stockholm
för att söka förmå sin svåger och syster, Adolf
Fredrik och Lovisa Ulrika, att bryta med hattpartiet
och sluta sig till mössorna, hvilka gingo Rysslands
och Preussens ärenden. Från Sverige begaf han sig
till Petersburg, der han underhandlade om Polens
delning. Under bajerska tronföljdskriget ryckte han
1778 med 80,000 man in i Böhmen, men måste af brist på
lifsmedel draga sig tillbaka. 1784 besökte han på sin
broders befallning, ehuru utan framgång, Paris för att
motverka det Österrikiska inflytandet derstädes. Efter
Fredrik II:s död (1786) spelade H. icke vidare någon
politisk rol. Han dog d. 3 Aug. 1802. H:s militära
korrespondens finnes i Schönings "Der siebenjährige
krieg" (1851).
Henrik, hertig af Sönderjylland, den siste ättlingen
af konung Abels slägt, hertig Valdemar V:s son,
blef hertig 1364 och deltog i förbundet mot Valdemar
Atterdag 1368 samt dog barnlös 1375, ett par månader
före denne. Hans enka, Kunigunda, dog omkr. 1385.
E. Ebg.
Henrik (Henrique), portugisiska furstar:
1. H. af Burgund, grefve af Portugal,
stamfader för det äldsta portugisiska konungahuset,
var sonson till Robert, franske konungen
Robert I:s son, och stamfader för det äldre
hertigliga burgundiska huset (se Burgund 5). Han
kämpade med utmärkelse i kastiliarisk tjenst, fick
konung Alfons VI:s dotter Teresia till äkta och
erhöll 1095 såsom grefskap Portugal, hvilket han
eröfrat från morerna. H. stupade i strid mot morerna
vid belägringen af Astorga, 1112. Hans son Alfons
antog titeln konung af Portugal.
2. H. Sjöfararen (Dom Henrique el Navegador),
infant af Portugal, konung Johan I:s son, f. 1394,
visade tidigt prof på utmärkta anlag och egnade
sig med sådan framgång åt studiet af matematik,
astronomi och geografi, att han blef ansedd för
sin tids störste matematiker. I sin faders krig mot
morerna i Afrika utmärkte han sig, i synnerhet vid
Ceutas eröfring (1415). Under dessa fälttåg väcktes
hans intresse för undersökningen af Afrikas kuster,
och från 1415 utsände han för detta ändamål den
ena expeditionen efter den andra. Dessa hade till
närmaste uppgift att uppsöka guldlandet Guinea och
den kristne prest-konungen Johannes, som troddes
lefva der. Sålunda upptäcktes Porto Santo (1418),
Madeira (1419), Kap Blanco (1441), Kap Rojo (1446),
Kap Verde-öarna (1456), Senegal och Gambia. Sjelf
sysselsatte sig H. hufvudsakligen med förbättrandet
af de astronomiska instrumenten (på Sagres-udden i
Algarve, der han en tid bodde, lät han uppföra ett
observatorium, det första i Portugal), sjökorten och
skeppsbyggeriet samt med upprättandet af skolor för
utbildande af skicklige sjömän och matematiker. Död
1460. H:s betydelse för de geografiska kunskapernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
