Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillväxt ligger icke endast deruti att 4,000 km. af
Afrikas kust upptäcktes under hans medverkan, utan ock
deruti att hans verksamhet utgjorde en eggelse till de
stora upptäcktsfärder, som företogos efter hans död.
Henrik. 1. Hertig af Bordeaux, grefve af Chambord. Se
Chambord. – 2. Hertig af Aumale. Se Aumale 4.
Henrik af Beaufort. Se Beaufort.
Henrik Hartmanni, biskop i Åbo, nämnes 1355 som
domprost i Åbo. När biskop Hemming 1366 aflidit,
skall H. af domkapitlet enhälligt blifvit vald till
dennes efterträdare. Påfven hade dock, redan under
Heminings lifstid, förbehållit sig rätten att vid
inträffad ledighet sjelf besätta Åbo biskopsstol. Det
blef derför nödvändigt för den valde att begifva
sig till Avignon – påfvarnas dåvarande residens –
för att vinna den helige faderns konfirmation. En
sådan resa företog H. äfven, och med önskad påföljd
– påfvens stadfästelsebref är dagtecknadt d. 5
Okt. 1366 –, men han dog på återvägen till hemlandet,
1368. Tvänne genom honom utverkade bullor, bägge
af d. 22 Okt. 1366, tillförsäkra den finska kyrkan
åtskilliga förmåner. I den ena tager nämligen
påfven den finske biskopen, kyrkan äfvensom hela
presterskapet i sitt synnerliga skydd och bekräftar
dem i besittningen af all deras närvarande och
framtida med rätta förvärfvade egendom. I den andra
bullan tillerkänner påfven biskop H. rättighet att
efter eget godtfinnande besätta vissa gäll, hvilkas
bortgifvande dittills varit påfven ensam förbehållet.
R. H.
Henriksmässan (Hindersmässan). Se Örebro.
Henriot l. Hanriot [angriå], François, fransk
revolutionsman, f. 1761, kom såsom ung till Paris,
der han hufvudsakligen lefde af bedrägerier. Slutligen
erhöll han anställning vid tullen, men afskedades,
emedan han natten mellan d. 12 och 13 Juli 1789 bistod
de upproriske vid förstörandet af tullhuset. Sedermera
satt han en tid på Bicêtre för stöld. När han 1792
sluppit ut ur fängelset, gjorde han sig bemärkt
genom sitt deltagande i upproret d. 10 Aug. och
Septembermorden s. å. samt blef till belöning för
ådagalagd mandom sektionschef i nationalgardet. Den 31
Maj 1793 blef han i Santerres ställe öfverbefälhafvare
öfver nationalgardet, och i spetsen för detsamma
genomdref han d. 2 Juni s. å. girondisternas
störtande. Ett villigt redskap i Robespierres
händer, öfvervakade han mass-afrättningarna under
de följande månaderna. Han föll också på samma
gång som sin mästare. Den 9 Thermidor år II (d. 27
Juli 1794) förklarades han fogelfri af konventet,
och då hans försök att spränga detta misslyckades,
flydde han till stadshuset, hvarest han af en af
sina stallbröder kastades ut genom fönstret ned i en
rännsten. Der hittades han half död af konventets män,
hvilka den följande dagen afrättade honom tillsammans
med Robespierre och fyra andra skräckmän.
Henriquel-Dupont [angrikell-dypång], Louis Pierre,
fransk kopparstickare, född i Paris 1797, började
studera måleri under Guérin,
men öfvergick sedan till kopparstickarekonsten, som
han studerade under Bervic, hvarefter han 1818 öppnade
egen verkstad, der han utförde illustrationer för
bokhandeln och planscher för det kungliga museet. I
1822 års Salon utställde han sitt första stick,
Porträtt af en ung qvinna med sitt barn, efter
van Dyck, och erhöll derför genast medalj. Han
har sedan dess under sitt långa lif hufvudsakligen
egnat sig åt framställning af den franska konstens
bästa verk. Hans arbeten äro otaliga, vittnande om en
skicklighet och en samvetsgrann ihärdighet, som gjort
honom till en af de ypperste gravörer i vår tid. Af
hans många mästerliga gravyrer må nämnas flere af
Delarochcs mest berömda kompositioner, såsom Kristi
grafläggning, Lord Strafford pä väg till schavotten,
Cromwell vid Karl I:s likkista och framför allt
L’hémicycle i École des beaux arts; vidare arbeten
af Ary Scheffer och Ingres samt Hersents numera
tillintetgjorda och blott i H:s gravyr existerande
tafla, Gustaf Vasa tager afsked af Sveriges ständer
(kallad "L’abdication de Gustave Vasa"), hvilket
särskildt för svenskar intressanta blad finnes
utstäldt i gravyrsamlingen i Nationalmuseum.
C. R. N.
Henry [henri], Patrick, amerikansk statsman, f. 1736,
son till en från Skotland utflyttad landtbrukare,
som bosatt sig i Virginia. Sedan H. misslyckats
såsom affärsman, slog han sig vid 24 års ålder
på advokatyrket, som småningom förvärfvade honom
rykte och förmögenhet. Från första stund uppträdde
han djerft och kraftigt mot Englands anspråk att
beskatta kolonierna. 1765 blef han vald till medlem
af Virginias parlament, der han utmärkte sig såsom
upphofsman till vissa beslut mot stämpelakten,
hvilka bland annat innehöllo ett påstående att
kolonien ensam hade rätt och makt att pålägga sina
innevånare skatter och pålagor. 1769 var han en bland
de parlamentsledamöter, som ingingo en förening att
icke införa några engelska varor till kolonien,
så länge de 1767 pålagda tullarna icke blifvit
upphäfda. H. var ledare af det demokratiska partiet i
Virginia och en af de förste, som uppgåfvo all tanke
på en försoning med moderlandet. 1774 blef han vald
till deputerad i den första kontinentala kongressen i
Filadelfia, men hans framgång der såsom talare kunde
icke dölja hans brister såsom praktisk statsman. Han
blef medlem af den andra kongressen 1775 och af
konventionen i Virginia 1776, som blifvit utsedd
att "taga vård om republiken", sedan den kunglige
guvernören flytt. Den uppsatte en ny konstitution
och valde H. till Virginias förste republikanske
guvernör, hvilket ämbete han äfven innehade 1777–78
och 1784–86. H. dog 1799. Han var utan uppfostran
och studier samt hyste hela sitt lif motvilja mot
läsning; men en stor naturlig vältalighet, understödd
af en eldig energi, praktisk förslagenhet och skarp
insigt i andras känslor och karakter, ställde honom
i spetsen för hans yrke och gaf honom en framstående
ställning i kongressen. Hans enkla, nästan grofva
sätt och muntra lynne gjorde honom högeligen populär.
A. B. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
