Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herbeck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var här drifven till sin spets, om illusion var
alls icke fråga, åskådaren stod villrådig om det
kunde vara klippor eller snö eller öfver hufvud
något naturföremål alls, som artisten velat
framställa". I senare tider har H. mest målat
religiösa bilder, hufvudsakligen ur Maria Magdalenas
lif. C. R. N.
Herbert, Sidney, lord, engelsk statsman, son till den
elfte grefven af Pembroke, f. 1810, blef efter slutade
studier i Oxford 1832 ledamot af underhuset och
slöt sig till de konservative under Sir Robert Peels
ledning. 1841 blef han sekreterare i amiralitetet i
Peels ministèr och 1845 krigssekreterare. H. följde
Peel, då denne jämte ett flertal af sina ämbetsbröder
1846 gick öfver i frihandlarnas läger, och sedan
Peels ministèr dukat under för de förenade angreppen
af sina gamla motståndare och förra bundsförvandter,
tillhörde han det under namn Peeliter kända lilla
parti, som förenade hofsamt konservativa grundsatser
med en liberal handelspolitik. Då lord Aberdeen i
December 1852 trädde i spetsen för regeringen, blef
H. åter krigssekreterare och hade såsom sådan att
leda förberedelserna till kriget mot Ryssland. Efter
ministèren Aberdeens störtande, i Januari 1855, blef
han statssekreterare för kolonierna i lord Palmerstons
ministèr, men nedlade detta ämbete efter några
veckors förlopp, emedan han betraktade nedsättandet
af en parlamentarisk komité för att undersöka arméns
tillstånd såsom ett misstroendevotum. I Juni 1859
utnämndes han till krigsminister af lord Palmerston
och vidtog i denna egenskap betydande förbättringar
i härväsendet. 1861 blef han upphöjd till peer under
namn af lord H. of Lea. Hans rastlösa verksamhet hade
emellertid försvagat hans helsa; han måste afsäga
sig sin tjenst 1861 och dog s. å. Ifrig filantrop,
arbetade H. af alla krafter på att sprida kunskaper
och upplysning bland de fattiga samhällsklasserna
samt förskaffa dem medel att emigrera till kolonierna.
A. B. B.
Herbest (Herbst), Johannes, polsk papist, inkom
till Sverige under Erik XIV:s regering samt blef
der sedermera drottning Katarina Jagellonicas
hofpredikant och biktfader. Mot ärkebiskopen
Laurentius Petri skref han en Tractatus de
conservatione eucharistiae utraque specie sacramentali
altaris non porrigenda laicis, itemque de invocatione
sanctorum. H. anses hafva skrifvit äfven företalet
till den af Fecht författade s. k. "Röda boken"
(1576).
Herborn, stad i preussiska regeringsområdet
Wiesbaden, prov. Hessen-Nassau, vid floden Dill
och foten af Westerwald, med ett gammalt slott
och ett teologiskt seminarium, som 1654–1817
hade rangen af universitet. Fabriker för tobak,
läder och jernmöbler. 3,044 innev. (1880).
S. A. L.
Herborum (Herreborum), gammalt frälsesäteri
i S:t Anne kapell, Östergötlands län. 2 5/8
mtl. Taxeringsvärde 112,500 kr. (1880). – I midten
af 1300-talet tillhörde "Haerborum" riddaren Knut
Algotsson (gift med en dotter till den hel. Birgitta),
hvars dotter Ingegerd 1375 ingick i Vadstena kloster
och
ikänkte till klostret en attung i H. En annan del af
H. egdes samtidigt af Häradshöfdingen Björkekinds
härad Staffan Stangenberg, som 1381 sålde denna
del till Bo Jonsson (Grip). På 1600-talet tillhörde
H. riksrådet Gustaf Banérs enka, Kristina Sture, vidare
hennes son A. Banér och dennes måg öfverståthållaren
Göran Gyllenstierna. Genom hans sondotter kom H. till
G. J. Horn (halshuggen 1756) och genom dennes
dotter till hofmarskalken grefve K. G. Mörner, inom
hvars slägt det sedan förblifvit. F. n. (1882)
eges H. af grefve J. O. Mörner.
B. S.
Herculaneum, i forntiden en stad mellan
Neapolis och Pompeji, hvilken jämte några andra
campaniska städer begrofs under ett vulkaniskt utbrott
af Vesuvius år 79. Osker, en italisk folkstam,
bebodde ursprungligen staden. Efter samnitkrigens
slut delade staden det öfriga Campaniens öde och kom
under Rom, med hvilket den efter ett affall, hvartill
det nationela partiet under bundsförvandtskrigen
90 f. Kr. låtit förleda sig, blef införlifvad såsom
ett romerskt municipium. Ar 63 förstördes den till
stor del genom en jordbäfning. Restaurationsarbetet
var just i gång, när 79 års utbrott inträffade.
Enligt Cornelius Sisenna, en romersk annalist, låg
staden på en hög kulle mellan tvänne floder;
den enda gata, som f. n. ligger i dagen, synes genom
sin branta sluttning bekräfta detta. Det djupa
lager af pimsten och aska, som Vesuvius utslungat,
har öfver staden uppkastat en på sina ställen 30
m. hög grafkulle, och lavaströmmar hafva utfyllt
floddalarna, så att traktens utseende förändrats.
År 1711, vid utvidgning af en brunn, som förde rakt
ned i H:s teater, påträffades antika konstverk,
som föranledde vidare gräfningar. Med flere
afbrott utgräfdes derefter åtskilliga offentliga och
enskilda byggnader, hvilka dock, sedan de plundrats på
sina dyrbarheter, åter igenfylldes med gruset från
närmaste byggnad. Efter Pompejis nyupptäckande
upphörde gräfningarna i H. Under 19:de
årh. hafva emellertid nya gräfningar företagits,
senast 1869–75, då en del af en badhusbyggnad
lades i dagen. De svårigheter, som äro förbundna
med de herculanska gräfningarna, göra emellertid
troligt, att staden länge torde få vänta på sin
återuppståndelse. En stor del af den antika staden
ligger nämligen under det nuvarande Resinas hus,
och gräfningarna torde derför ej vara utan fara för
Resinas innevånare. Redan vid första blicken på
gräfningarna i H. märker man stor skilnad mellan
denna stad och det samtidigt begrafna Pompeji.
Den omständigheten att man i H. sällan påträffar
handelsbodar utmed gatan visar tydligen, att denna
stad ej varit platsen för ett så rörligt handelslif
som Pompeji. Också har H. säkerligen varit
mindre än grannstaden och dess betydelse väl
hufvudsakligast berott på dess vackra och
sunda belägenhet, som gjort, att en
mängd rika främlingar slagit sig ned i
närheten och byggt sig villor. Utgräfningen
af en bland dessa villor har lemnat oss en
så ymnig skörd af konstverk, att det neapolitanska
museets härliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
