- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1133-1134

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heroldt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

herren) står här icke i betydelsen af Gud, utan af
Härjan (se d. o.), ett af Odens många tillnamn. Satsen
att en öfvervunnen gudaläras gudar förvandlas till
onda makter får äfven af detta ords historia en
bekräftelse. Odens son, Härjans sonr, blef i den
kristna tiden ett så svårt oqvädinsord, att de
flesta af nordens lagar och stadgar vid strängt
straff förbjödo dess användning. Bestämmelsen derom
gick från lag till lag både i Sverige och Danmark,
om ock det ursprungliga ordet Härjans sonr efter
hand förvreds. Äfven i "Swerikes Rijkes Stadz
Lagh", stadfäst och utgifven af Gustaf II Adolf
1613, Rådhstufwu Balker, kap. 31, heter det:
"Thetta äro the ord, som swa skal före botas:
Forwunnin Tiufver, fonvunnin Liughare, forwunnin
Härianson, forwunnin mordbrännare". Murareskrået
(af 1487) säger: "Hwilken broder, som kallar någor
sin broder tywff, schalk eller herransson" ....;
slagtareskrået (1477) uppräknar härinson bland
"ondh ordh eller fulo nampne"; skomakareskrået
(1474) aflyser herinson bland skråets medlemmar
o. s. v. I Södermannalagen räknas herriæns son bland
"oqwæþins orþum". Att ordet Härjan skulle fortlefva
i andra sammanställningar än blott Härjans son är icke
osannolikt, och att det verkligen gör det i uttrycket
"herrans väder" låter sig mycket väl antaga.
R. B.

Herrar etthundrade män kallas styrelsen för Stockholms
stads brandförsäkringskontor. Se Brandförsäkringsverk.

Herre (Fornn. hærra l. herra), manstitel, som
nyttjas inom de nordiska landen för nästan hvarje man,
hvars samhällsställning icke är alltför ringa. Ordet
är ett lån från Fornhögtyskan, der det heter
herro eller, i äldsta form, heriro (en komparat. af
adj. her, hög). Herre betyder således ursprungligen
"den högre", och ordet nyttjades i Sverige, dit det
sannolikt med riddareväsendets föreställningar och
benämningar kommit från Tyskland (J. E. Rydqvist),
till en början endast om gud, frälsaren, konungen
och riddare, men sedermera under medeltidens lopp
äfven om prelater och andra verldslige stormän än
riddare. Sammankomster af andlige och verldslige store
fingo derför namn af herredagar. Under nyare tiden har
bruket af herretiteln vunnit allt större utsträckning,
ju mera artigheten eller jämlikhetskänslan tilltagit i
styrka. – I officielt språk är ännu i Sverige titeln
herre, liksom fordom, förbehållen en liten krets af
medborgare: riddare och kommendörer af K. M:ts orden,
och från tronen vänder sig konungen ännu i sitt tal
till riksdagens kamrar med det häfdvunna uttrycket:
"Gode herrar och svenske män". – 2. Teol. Gud kallas
i Gamla testamentet Herre (Hebr. Adon l. Adonaj)
och på några ställen i det Nya (Grek. Kyrios). Då det
efter babyloniska fångenskapen (605–536 f. Kr.) bland
judarna ansågs otillåtet att nämna Jehovahs namn,
uttalade man vid bibelns föreläsande öfverallt,
der det förekom, i dess ställe ordet Adonaj. Derför
återgafs namnet Jehovah (den evige) i den gamla
grekiska öfversättningen (Septuaginta) öfverallt med
Herre, och detta exempel följdes i

Luthers tyska och i den gamla svenska
bibelöfversättningen. I nyare öfversättningar har
ordet Herre behållits endast på de ställen, der i
den hebreiska texten står Adonaj. Herre kallas i Nya
testamentet äfven Kristus. I denna mening är ordet
en öfversättning af de Hebr. rab och mar, hvilka
nyttjades såsom tilltalsord till lärare l. rabbiner. I
hela Nya testamentet nyttjas ordet om Kristus med
samma grundbetydelse. Äfven i Uppenbarelseboken kallas
Gud i regeln Herre (4: 8, 11), undantagsvis Kristus
i jämförelse med jordiska konungar och herrar (17:
14; 19: 16).

Herre, Bernhard, norsk författare, föddes 1812
i Köpenhamn, men kom som barn till Kristiania
och innehade vid sin död, 1849, en underordnad
plats i ett af de norska departementskontoren. I
"Den constitutionelle" offentliggjorde han några
friska skildringar af naturen i Kristianias omnejd,
hvilka efter hans död samlades af hans vänner
P. K. Asbjörnsen och J. S. Welhaven samt utgåfvos
under titeln En jägers erindringer ("En jägares
minnen", 1865). O. A. Ö.

Herreborum. Se Herborum.

Herredag benämnes ofta i Sveriges äldre historia
ett möte af rikets råd, hvilka, såsom till största
delen riddare, voro berättigade till titeln herre
(se d. o.). Äfven andra än rådets medlemmar
plägade emellertid vid dessa herredagar infinna
sig, ehuru Magnus Ladulås stadgat (omkr. 1285),
att ingen fick göra det, som ej var kallad eller
hade angeläget och giltigt ärende samt kom på egen
kost. Genom herredagens förstärkande med ombud från
borgerskapet och allmogen uppkom på 1400-talet
riksdagen. Länge var det väl vanligt att endast
vid utomordentliga tillfällen kalla borgare och
bönder till herredag, men då de så sammansatta
församlingarna i slutet af 1500-talet erhöllo
karakteren af en ordinarie myndighet, upphörde
herredagarna i egentlig mening. Den sista hölls i
Jönköping 1599. Namnet fortfor väl att finnas in
i frihetstiden, men då liktydigt med riksdag. – I
Danmark förekom herredag först i det 15:de årh. som
namn på den af adelsmän och prelater bestående
riksförsamlingen och särskildt på de möten, till
hvilka hela riksrådet samlades. Herredagen var då
landets ordinarie representation, men var derjämte
domstol i alla saker mellan konungen och någon
adelsman samt i alla lifs- och hederssaker mellan
adelsmän. Derifrån öfvergick namnet (1660) till de
sammanträden i den nyinrättade "Höjesteret", vid
hvilka konungen sjelf presiderade. Detta inträffade
den första dagen på rättskipningsåret (den första
torsdagen i Mars månad). Detta förhållande upphörde
1848. Fr. W.          C. R.

Herredsfoged. Se Byfogde och Fogde.

Herrehus (T. herrenhaus) i Preussen och Österrike
det officiella namnet på folkrepresentationens
första kammare.

Herrekloster kallades i Danmark alla kloster, som
egde jord, och hvilkas föreståndare voro abboter
(särskildt de äldre, augustin-, benediktin- och
framförallt cisterciensklostren). C. R.

Herrenhausen, lustslott nordvest om staden Hannover,
förenadt med denna genom en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:25:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free