Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herse ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu ett barn), underkastade sig ej gerna
denna stadga; Johan inlät sig, i strid mot dess
bestämmelser, på en sjelfständig politik, som dock
ledde till hans fängslande och länets indragning till
kronan, 1563. Sedan Magnus s. å. blifvit sinnessvag
och snart urståndsatt att sjelf sköta sitt hertigdöme,
öfvertog Erik äfven dettas styrelse. Det fortfor
emellertid till 1569 att förvaltas särskildt. Karls
hertigdöme innehades af konung Erik under hela hans
regering, men dess räkenskaper fördes särskildt. Intet
af hertigdömena spelade under de senare åren
af Erik XIV:s regering någon rol i vår historia,
men med Johan III:s uppstigande på tronen ändrades
förhållandet. Karl tillträdde 1568 sitt hertigdöme,
som 1570 utvidgades med Valla härad och återstoden
af Vadsbo härad i Vestergötland. Hans inkomster
ökades genom tionden, som förut gått till kronan,
och hans rättigheter genom upphäfvande af Arboga
artiklar. Man återkom således till Gustaf Vasas
testamente såsom den grundlag, hvilken fastställde
hertigens rättigheter och skyldigheter mot konungen;
men då bestämmelserna i detta testamente voro så
oklara, uppstodo snart åter stridigheter. En af
tvisterna gällde besittningen af Strömsholm med de
delar af Vestmanland, som enligt konung Gustafs
testamente skulle tillhöra hertigdömet, men till
följd af hans muntliga förordnande voro anslagna
till lifgeding åt hans enka. Vid uppgörelsen måste
Karl nöja sig med tionden och häradshöfdingeräntan
af området. Flere af tvistepunkterna gällde de
kungliga och hertigliga rättigheternas förhållande
till hvarandra inom furstendömet, såsom rätten
att derstädes tillsätta lagman och att utkräfva
russtjenst af dess adel. Framförallt ökades spänningen
mellan bröderna af den liturgiska striden, i hvilken
Karl och hertigdömets presterskap ställde sig på
en annan ståndpunkt än konungen. För att slita de
tvistiga frågorna och stäcka den hertigliga makten
lät Johan ständerna på riksdagen i Stockholm 1582
besluta en stadga om de kungliga och furstliga
rättigheterna, som i hufvudsak öfverensstämmer med
Arboga artiklar. Som Karl emellertid litet aktade
stadgans föreskrifter, blef förhållandet mellan
bröderna än mera spändt, och slutligen, när ingen
annan utväg fanns, beslöts, att låta tvistefrågorna
afgöras af ständerna. En riksdag sammanträdde i
Vadstena 1587, men der åstadkoms en förlikning i godo
genom underhandlingar mellan konungens och hertigens
råd; dock måste hertigen i allt gifva efter utom i
frågan om liturgien. Åter var furstemakten bestämdt
underordnad den kungliga; men sedan rådsherrarna
på mötet i Reval (1589) fallit i onåd, förklarades
1590 "Vadstena artiklar" vara utan all kraft,
"såsom härkomna af dessa riksrådens ingifvande",
och konungen uppgaf sina förra anspråk. Ehuru hertig
Karl mer än någon annan borde hafva insett vådan af
hertigdömen, utdelade han äfven sjelf dylika. Åt
Gustaf II Adolf inrymdes 1609 en del af Vestmanland
såsom hertigdöme. Sedan förläningen 1610 blifvit ökad,
sträckte den sig öfver större delen af detta landskap
samt delar af Dalarna,
men återförenades 1611 med kronan genom Gustaf Adolfs
uppstigande på tronen. Ännu återstodo dock tvänne
hertigdömen. Hertig Johan, Johan III:s svage son,
mottog 1606 styrelsen af ett hertigdöme, som bestod
af nästan samma delar, som det Magnus förut innehaft
(Vadsbo och Valla erhöll han icke, men hade i stället,
till 1610, Leckö län). Vid denna tid utbytte han
Dal och Leckö län mot Stegeborgs län. På riksdagen i
Nyköping 1611 utvidgades hans område med Vartofta,
Frökinds och Vilska härad i Vestergötland. I
sitt hertigdöme hade Johan de rättigheter, som
konung Gustafs testamente medgaf; och så var
äfven förhållandet med Karl Filip, som erhöll sin
faders, Karl IX:s, hertigdöme. Mellan hertigarna och
Gustaf II Adolf förekommo väl tvister om den adliga
russtjensten, men dessa ledde ej till några farliga
följder. Hertigarna afledo tidigt (Johan 1618, Karl
Filip 1622), hvarefter deras förläningar hemföllo
till kronan, och sedan Karl Filips död hafva inga
hertigdömen utdelats i Sverige. Titeln hertig har
dock burits och bäres ännu af de kungliga prinsarna,
och titeln hertigdöme är fäst vid åtskilliga landskap.
Fr. W.
Hertig Fredrik af Normandie. Se Eufemiavisorna.
Hertigliga kronor, herald. Se Kronor.
’s Hertogenbosch l. ’s Bosch (T. Herzogenbusch,
Fr. Bois-le-Duc), hufvudstad i nederländska
prov. Nord-Brabant, ligger i en sumpig trakt vid
föreningen af floderna Dommel och Aa samt vid norra
ändpunkten af kanalen Zuid Willems Vaart, som går
derifrån till Maastricht. 24,678 innev. (1879). Staden
är en af de starkaste fästningar i landet, försvarad
såväl genom vallar, torn och grafvar som genom
ett citadell och flere fort. Liflig handel och
industri. Platsen har sitt namn efter hertig
Gottfrid af Brabant, af hvilken den 1184 fick sina
stadsrättigheter. Flere försök, som holländarna gjorde
att bemäktiga sig staden (1585, 1594, 1601 och 1603),
voro fruktlösa, men slutligen intogs den 1629, efter
en fem månaders belägring, af prins Fredrik Henrik af
Oranien. Från 1806 var ’s H. hufvudstad i holländska
depart. Brabant och 1810–14 i franska depart. Bouches
du Rhin.
Hertwig, Karl Heinrich, tysk veterinär, f. 1798,
d. 1881, blef 1826 lärare vid veterinärskolan
i Berlin och 1833 professor derstädes. Såsom
lärare åtnjöt han stort anseende och förvärfvade
sig genom sina många försök (rörande skabb,
rabies, koppor och fogelsjukdomar m. m.) stora
förtjenster om veterinärvetenskapens utveckling. Hans
förnämsta arbeten äro: Handbuch der praktischen
arzneimittellehre für thierärzte (1833;
5:te uppl. 1872), Praktisches handbuch der
chirurgie fur thierärzte (1850; 3;dje uppl. 1873)
samt Die krankheiten der hunde und deren heilung
(1853). Tillsammans med E. F. Gurlt utgaf han 1835–74
"Magazin für die gesammte thierheilkunde".
Hertz, Henrik, dansk skald, föddes i Köpenhamn d. 25
Aug. 1798, af judiska föräldrar, samt blef student
1817 och juris kandidat 1825. I största hemlighet
hade han idkat estetiska studier, innan han (1827),
fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
