Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertzberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1844), hvilken dock var betydligt mattare än den
första. Han var nästan glömd af sina landsmän,
då tilldragelserna 1848 åter förde honom fram i
offentligheten. Han ställde sig i förbindelse med
den revolutionära propagandan i Tyskland, och i
April s. å. uppträdde han i Baden i spetsen för en
tysk-fransk republikansk arbetareskara, men vardt
lätt besegrad af würtembergska trupper och räddade
med knapp nöd lifvet. Sedermera lefde han i stillhet
än i Paris, än i Schweiz, än i Baden, der han dog
1875. Några af hans dikter hafva af "Talis Qvalis"
öfversatts på svenska.
Herweghr, Daniel, biskop, född i Värmland d. 28
April 1720, härstammade på fädernet från en engelsk
slägt Hervey. Han blef filos. magister i Upsala
1746, var sedermera lektor i grekiska och teologi
i Vesterås samt blef domprost i Vesterås 1765,
teol. doktor vid jubelfesten i Lund 1768, pastor
primarius vid Storkyrkoförsamlingen i Stockholm
1771 och biskop i Karlstads stift 1773. Såsom
sjelfskrifven representant i presteståndet bevistade
han riksdagarna 1769–86. Död d. 28 Sept. 1787. H. var
en af sin tids bästa predikanter och egde utmärkta
språkkunskaper, hvilka han lade i dagen såsom ledamot
af bibelkommissionen. Af hans tryckta arbeten
må nämnas: Natura et indoles syllabae hebreae
(1748), Expositiones textum sacrorum in diebus
poenitentialibus (1755–62), Prof af graekers
fordna vitterhet genom öfversättningar af Lucianus
(1761), Biskop Rudbeckii lefverne (i "Linköpings
bibl. handl.", 1794) och flere tillfällighetstal
samt lefvernesbeskrifningar (i Gjörwells periodiska
skrifter). H. gjorde stora samlingar till Vesterås
stifts historia, hvilka till stor del skingrades
efter hans död.
Hervey-öarna [hervi-] l. Cooks arkipelag,
en mellan Tonga-öarna i v. och Sällskapsöarna
i ö. belägen ögrupp i Polynesien, mellan 18°
48’ och 21° 49’ s. br. samt 157° 19’ och 160°
v. lgd fr. Greenw. Ögruppen består af 9 öar,
med en areal af 368 qvkm. De båda sydligaste,
Mangaia och Rarotonga, äro bergiga, de öfriga äro
korall- l. lagunöar. De äro rika på kokospalmer,
brödfruktträd och pisanger. Hamnar saknas helt och
hållet. Innevånarna, omkr. 7,400 till antalet, äro
närbeslägtade med tahitierna och kristnade. Tvänne
öar upptäcktes af J. Cook 1773 och kallades af honom
Hervey-öarna (efter dåv. amiralitetslorden Hervey),
hvilken benämning sedan utsträckts till hela ögruppen.
Herz, Henriette. en genom snille och skönhet utmärkt
qvinna i Tyskland, f. 1764 i Berlin, var dotter
till en israelitisk läkare af portugisisk härkomst,
Benj. de Lemos, och gifte sig 1779 med läkaren
Markus H. (d. 1803). Hon blef föreningspunkten för
Berlins literära storheter, men trädde i synnerhet
med Schleiermacher i det närmaste vänskapsförhållande
och det lifligaste idéutbyte. 1817, efter sin moders
död, öfvergick hon till kristendomen. Outtröttlig
i välgörenhet, så långt hennes tillgångar räckte,
anslog hon till välgörande ändamål största delen
af de inkomster hon förvärfvade på att utbilda
lärarinnor. Genom A. von
Humboldts bemedling erhöll hon 1845 en pension. Död
1847. Jfr Fürst, "Henriette H., ihr leben und ihre
erinnerungen" (1850; 2:dra uppl. 1858).
Herz, Henri (Heinrich), tysk (fransk) pianist,
f. i Wien 1806, lärjunge vid Paris’ konservatorium
1816 och senare utbildad efter Moscheles’ föredöme,
var öfver ett årtionde verldens mest firade pianist
och pianokompositör. Förluster på en af honom i Paris
öppnad pianofabrik nödgade honom 1845 till en större
konsertresa genom Amerika. Efter återkomsten derifrån,
1851, bragte han sin fabrik till sådant anseende,
att den 1855 på verldsutställningen erhöll första
priset och f. n. jämte Erards och Pleyels hör till
de förnämsta i Paris. 1842–74 var han professor
i pianospelning vid konservatoriet derstädes. Död
1880 i Nizza. Af H:s kompositioner behålla ännu blott
hans etyder något värde. De öfriga tillhöra mestadels
en ytlig, endast på briljant teknik afsedd riktning,
hvilken en tid var modern, men sedermera öfvergafs
genom de mera haltfulla virtuosverken af en Chopin,
Liszt, Heller m. fl. A. L.
Herzegovina [hersje-], Turk. Hersek, ett med Bosnien
förenadt, sedan 1878 under österrikisk förvaltning
stående område i nordvestra delen af europeiska
Turkiet, utgör efter den i Nov. 1878 företagna nya
politiska indelningen en krets, Mostar, med en areal
af 8,727 qvkm. H. begränsas i n. och ö. af Bosnien,
i s. af Montenegro och i v. af Dalmatien samt berör
Adriatiska hafvet endast med de smala enklaverna
Klek och Suttorina. 164,298 innev. (1879), af hvilka
muhammedaner (hufvudsakligen bosatta i städerna),
grekiska katoliker (hufvudsakligen ö. om Narenta)
och romerska katoliker (v. om Narenta) äro ungefär
lika talrika. Till nationaliteten äro de allra
flesta slaver; muhammedanerna äro till större delen
renegater. Det serbisk-kroatiska språket talas renast
i H. Landet utgöres af en mängd bergplatåer ("poljes")
mellan de parallella kedjorna i Dinariska alperna
och genomskäres i hela sin utsträckning af Narenta,
landets pulsåder. Vid Narenta ligger hufvudstaden
Mostar, och längs denna ström går landets förnämsta väg,
mellan Bosna Seraj och Adriatiska hafvet. Somliga
af dessa "poljes" äro sumpiga, såsom den stora
Mostarsko Blato, och bilda om våren sjöar; andra
vattnas af strömmar, som försvinna i bergshålor och
bana sig underjordiskt lopp till hafvet eller till
Narenta. Bergen äro i allmänhet vildare och högre än i
Bosnien. Klimatet är kallt om vintern och tryckande
hett om sommaren (ända till 38° i skuggan). I
dalarna, såsom vid Narenta, liknar floran Dalmatiens
och södra Italiens. Brunkol förekomma rikligt i
Narenta-dalen, asfalt vid dalmatiska gränsen och
mineralkällor vid Ljubuska. – H. utgjorde i äldsta
tider en del af Illyrien, öfversvämmades under den
stora folkvandringen af slaver och hörde först till
Kroatien, eröfrades 1326 af Bosnien och förlänades
1440 af kejsar Fredrik III såsom hertigdöme under namn
af S:t Sava till slägten Hranitsch. 1464 blef landet
skattskyldigt under turkarna och 1483 fullständigt
underkufvadt af dem samt förenadt med Bosnien till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
