Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hertzberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett sandsjak. 1832 gafs H. af sultan Mahmud som ett
sjelfständigt vesirdöme åt Ali aga af Stolac, men
förenades 1865 åter med Bosnien. Till följd af den
tryckande och godtyckliga beskattningen gjorde den
kristna befolkningen i Juli 1875 uppror, hvilket
understöddes af Montenegro, snart spred sig till
Bosnien och ej kunde af turkarna betvingas. Genom
fördraget i Berlin (1878) anförtroddes förvaltningen
af Bosnien och H. åt Österrike, sedan Niksjitj
med område samt landet omkring berget Dormitor
skilts från H. och lagts till Montenegro. Den
31 Juli 1878 ryckte österrikisk-ungerska trupper
öfver gränsen, men möttes af ett fanatiskt motstånd
från den muhammedanska befolkningens sida. Sedan de
emellertid lyckats intaga Mostar (d. 5 Aug.) och
bergfästet Klobuk (d. 29 Sept.), var annekteringen
verkställd. Provinsens styrelse har sedan dess lydt
under en militärguvernör i Serajevo.
Herzen l. Hertzen, Alexander, rysk författare och
publicist, f. i Moskva 1812, blef 1834 jämte några
kamrater arresterad, emedan han deltagit i en fest,
der verser af för kejsaren obehagligt innehåll blifvit
sjungna. Han förvisades 1835 till Vjatka och derifrån
till Vladimir, men erhöll 1839 amnesti, hvarefter
han 1840 anställdes i inrikesministeriet. Till följd
af sin frispråkighet flyttades han från Petersburg
till Novgorod, der han blef regeringsråd. 1842 tog
han afsked från statstjensten och egnade sig derefter
uteslutande åt literaturen. Under psevdonymen
Iskander (ända till sitt 50:de år skref han anonymt)
utgaf han 1847 novellen Kto vinovat? (Hvems är
felet?), hvilken gjorde hans namn populärt. 1847
lemnade han Ryssland och skyndade vid underrättelsen
om Februarirevolutionens utbrott 1848 till Paris,
hvarifrån han sedermera flyttade till Geneve. På
tyska offentliggjorde han Vom anderen ufer (1850),
en från socialistisk ståndpunkt utförd kritik öfver
1848 års revolution, samt Briefe aus Italien und
Frankreich (s. å.). 1852 bosatte han sig i London,
och der började han 1856 utgifva tidningen "Kolokol"
(Klockan), i hvilken han skoningslöst angrep de ryska
samhällsförhållandena och med värme tog till orda
för afskaftandet af lifegenskapen och kroppsstraffen
samt införandet af offentlighet vid domstolarna. Utom
denna tidning redigerade han äfven de periodiska
skrifterna "Poljárnaja zvjezdá" (Polstjernan;
1857–62 och 1868) och "Golosa iz Rossii" (Röster från
Ryssland). Tillika offentliggjorde han flere andra
uppseendeväckande skrifter, såsom Du développement des
idées révolutionnaires en Russie (1851), Le monde russe
et la révolution (först utgifven på ryska 1854) och
Camicia rossa. La chemise rouge. Garibaldi à Londres
(1865; ny uppl. 1882). Trots ryska regeringens förbud
spredos alla dessa skrifter i stora upplagor inom
Ryssland, och under tiden efter kejsar Nikolaus’
död (1855) beherskade H. fullständigt den allmänna
meningen i sitt fädernesland. Kejsar Alexander II
sjelf skall hafva studerat "Klockan" för att genom
henne erhålla tillförlitlig kännedom om ställningen
i landet. H. syntes vara allvetande;
han måste hafva haft korrespondenter öfverallt, äfven
bland kejsarens omgifning. Då han 1859 offentliggjorde
Mémoires de l’impératrice Catherine, écrits par
elle-méme ("Kejsarinnan Catharina II:s memoirer,
skrifna af henne sjelf, s. å.), var det ingen,
som kunde uppgifva huru H. kommit i besittning
af denna af ryska regeringen ängsligt bevarade
hemlighet; memoarernas äkthet har dock aldrig
blifvit betviflad. Om den ryska literaturen gjorde
H. sig högt förtjent genom utgifvandet af moderna
ryska författares – t. ex. Pusjkins, Lermontovs,
Marlinskijs – arbeten utan censurluckor. Under
den sista delen af sitt lif hängaf sig H. alltmera
åt partiintressen, hvarför hans anseende började
sjunka, och då han under den polska revolutionen
1863 i "Klockan" uttalade sig för polackarna,
förlorade tidningen sin popularitet. 1868 upphörde
"Klockan", hvilken sedan 1865 utgifvits i Genève. Från
Genève flyttade H. till Paris, der han afled d. 21
Jan. 1870. Han är en af Rysslands mest framstående
skriftställare under det 19:de årh. Hans samlade
skrifter började 1875 utgifvas på ryska.
Herzogenbusch. Se ’s Hertogenbosch.
Herzog Ernst, tysk folkbok. Se Ernst, tyska furstar,
8.
Hesbon, i forntiden stad i Palestina, på högslätten
öster om nedre Jordan, var vid israeliternas
invandring amoritkonungen Sihons residens, tillhörde
sedan såsom levitstad Rubens l. Gads stam och intogs
slutligen af moabiterna. Ruiner af densamma finnas
vid Hesbân.
Hesdin [edäng], stad i franska depart. Pas-de-Calais,
vid Canche. Omkr. 3,500 innev. Till 1865 var staden
befäst.
Hesekiel. Se Ezekiel.
Hesekiel, Georg Ludwig, tysk skriftställare,
f. 1819, d. 1874, skref en stor mängd romaner med
konservativ, nypreussisk tendens, bland hvilka Unter
dem eisenzahn (1864) skattas högst, samt fosterländska
dikter och soldatsånger, t. ex. Zwischen sumpf und
sand (1863), Aus dem dänenhrieg, Preussenlieder
(1864), Neue gedichte (1866), Gegen die
franzosen, preussische kriegs- und königslieder
(1871). Hans Buch vom grafen Bismarck (3:dje
uppl. 1873) vann stor anklang, hufvudsakligen på
grund af de deri meddelade familjebrefven.
Heshet (Lat. raucedo), med. Enär friska och rörliga
stämband jämte luftens obehindrade gång genom
struphufvudet äro vilkoren för en klar röst, uppstår
heshet, då dessa vilkor icke uppfyllas, således vid
katarral ansvällning af stämbanden, vid förlamning af
dem, vid sårbildning eller nybildning å dem äfvensom
vid ofullständig tilltäppning af rima glottidis m. m.
F. B.
Hesiodos (Lat. Hesiodus), grekisk skald i 9:de
l. 8:de årh. f. Kr., från Askra i Beotien, dit
hans föräldrar hade invandrat från det eoliska
Kyme. Möjligen var H. hufvudman för en i samband med
sånggudinnornas dyrkan på det närbelägna Helikon
stående presterlig sångareskola, från hvilken i
sådant fall de honom tillskrifna dikterna torde
hafva utgått. I alla händelser är han den äldste
representanten för grekernas didaktiska epos, hvilket
upptagit den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
