Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hessen-Nassau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kurfurste öfvertog regeringen, vägrade han att
aflägga ed på konstitutionen, men gaf derigenom
anledning till utbrottet af oroligheter (Mars 1848),
till följd af hvilka han måste medgifva åtskilliga
liberala reformer. Redan 1850 vågade han emellertid
åter upptaga sin reaktionära politik och ålade
till och med folket att utgöra skatterna, ehuru
landtdagen ej beviljat dem. Landet råkade genast
i upprorstillstånd, och kurfursten måste fly. Han
sökte och erhöll bistånd af tyska Förbundsdagen,
hvaremot Preussen samlade trupper till det hessiska
folkets understöd. Ett krig hotade med anledning
deraf att utbryta mellan Österrike och Preussen,
men slutligen gaf sistnämnda makt efter, och en
bajersk-österrikisk armékår återställde den gamla
ordningen i H., hvarefter kurfursten d. 27 Dec. 1850
återvände till sin hufvudstad. 1852 utfärdades
en ny författning, grundad på tvåkammarsystem,
men 1862 måste densamma återkallas och 1831 års
konstitution återinföras. I sin yttre politik visade
Fredrik Vilhelm en med åren tilltagande böjelse för
Österrike, och vid utbrottet af 1866 års krig ställde
han sig på denna makts sida. Till följd deraf besatte
preussarna hans land och togo honom sjelf till fånga
(Juni s. å.). Den 17 Aug. 1866 införlifvades H. med
Preussen. Den hessiska s. k. "hus- och statsskatten",
som bildats af de blodspenningar Fredrik II
förvärfvät på att skicka sina soldater att slagtas i
Amerika, delades. Ena hälften gafs (1867) åt landet,
på den andra lade preussarna beslag (1868), men hafva
sedermera af dess räntor lemnat bidrag åt den siste
kurfurstens son (1876) och öfriga agnater (1881).
Hessen-Nassau, den näst minsta af konungariket
Preussens provinser, är bildadt af de fordom
suveräna staterna kurfurstendömet Hessen-Kassel och
hertigdömet Nassau, den fria riksstaden Frankfurt
am Main samt några smärre gränsdistrikt af Bajern
och storhertigdömet Hessen. Dess gräns bildas i
v. och n. af Rhenprovinsen, Westfalen, Hannover och
Sachsen samt furstendömet Waldeck; i ö. och s. af
thüringska staterna, Bajern och storhertigdömet
Hessen. Smärre afskilda delar ligga såsom enklaver
i Waldeck, vid Werra (Schmalkalden) och Weser
(Schaumburg). Sjelf innesluter H. af främmande
område storhertigliga prov. Oberhessen samt den till
Rhenprovinsen hörande kretsen Wetzlar. Hela arealen
utgör 15,691,8 qvkm. H. är öfvervägande bergigt,
ehuru det ingenstädes höjer sig öfver 1,000 m. I
s. ö. intränga Spessart och Hohe Rhön (det senare med
toppen Grosse Wasserkuppe, 950 m.). Vid Kinzigs och
Fuldas floddalar mötas de af utlöpare från Vogelsberg,
hvilka bilda vattendelaren mellan nämnda floder. Den
öfriga delen af H. tillhör dels Wesers bergland, dels
det nederrhenska. Till det förstnämnda äro att hänföra
åtskilliga bergspartier på ömse sidor om Fulda,
såsom Knüllbergen, Habichtswald och Reinhardswald
i v., Ringgau, Meissner och Kaufungerwald i ö. Det
nederrhenska berglandet, som upptager sydvestra
delen af provinsen, framtränger i tvänne stora
sträckningar på båda sidor om floden Lahn, nämligen
i n. Westenvald, en vågformig platå,
med Salzburger Kopf (654 m.), och i s. det skogklädda
Taunus med högsta toppen Grosser Feldberg (880
m.). De geologiska formationerna äro i hög grad
omvexlande och erbjuda mycket af intresse. Låglandet
är inskränkt till floddalarna vid Main (mellan
Hanau och Rüdesheim), Schwalm (Wabernslätten)
och Weser (längst i n.) – Floderna tillhöra Rhens
och Wesers system, mellan hvilka provinsen är
tämligen jämnt fördelad. Rhen och Main bilda i
s. v. gränsen på en sträcka af 150 km. Till den
förre rinner Lahn med Dill, till den senare Kinzig
och Nidda. Gränsfloderna i n. ö., Weser och Werra,
falla endast med en obetydlig del af sitt lopp inom
H., Fulda deremot nästan helt och hållet. Af den
senares många tillflöden äro de förnämsta Haun
och Eder med Schwalm. Sjöar förekomma icke. På
några ställen finnas stora torfmossar. Utmed
foten af Taunus träffas en mängd mineralkällor. –
Klimatet är på de högre platåerna rått och kallt,
i dalarna och längst i s. mildt. Under det Hohe Rhön
sålunda nästan halfva året är betäckt med djup snö,
växa på Werras stränder frukter af många slag,
och Rheingau, vestra delen af Taunus, bär på sina
sluttningar Tysklands yppersta vingårdar.
Skogarna (mest bok, men äfven ek och barrträd) bekläda
allmänt de högre bergstrakterna, med undantag af vissa
delar af Rhön och Westervald. Deras utsträckning är
större än i någon annan provins, 40 proc. af arealen,
eller lika mycket som åker, trädgårdar och vinland
tillhopa. Åkerbruket är af betydenhet endast vid Main
och nedre Lahn, vid Werra och på Wabernslätten;
produkterna äro de vanliga sädesslagen, mest
råg, samt tobak och lin. Frukt- och vinodlingen
lemnar rik afkastning. För den förstnämnda finnas
i Geisenheim ett pomologiskt institut och stora
trädskolor; den senare, som har sitt hufvudsäte
på södra sluttningen af Taunus, lemnar de finaste
rhenska vinerna. Ängar och betesmarker upptaga 16
proc. af ytvidden. Skogarna hysa mycket vildt, och
floderna äro fiskrika. Bergshandteringen utgör en
vigtig näring. Af stenkol uppgick brytningen år 1880
till 100,000 tons, af brunkol till 167,000 tons och
af jernmalm till 620,000 tons. Dessutom fås koppar,
zink, bly och något silfver. Tillgången på kol och
skog sätter H. i stånd att sjelf sofra en betydlig
del af malmerna, och smältugnarnas antal är derför
ganska stort. Förarbetningen af metallerna är den
vigtigaste sidan af industrien. Några industrigrenar
äro sedan gammalt karakteristiska för vissa trakter,
såsom tillverkningen af lervaror i Westerwald
och af yllevaror (damasker, strumpor och flanell)
i Taunus. Den förnämsta industriorten är Hanau,
handelns medelpunkt Frankfurt am Main. En stor rol i
handelslifvet spela ännu mässorna i Frankfurt, Hanau
och Kassel. Utom sina segelbara (440 km.) floder eger
H.-N. 850 km. jernväg. De berömda mineralkällorna
(Wiesbaden, Ems m. fl.), sammanlagdt 125, besökas
årligen af en mängd resande, något, som mycket
bidrager till välståndet i dessa trakter. Några
af helsovattnen (Ems, Selters m. fl.) gå såsom
handelsvaror öfver hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
