Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hessen-Nassau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verlden. Antalet innevånare år 1880 utgjorde
1,554,376. Till sin folkmängdstäthet intager H.-N.,
med 99,1 pers. på hvarje qvkm., fjerde rummet
bland rikets provinser. Till religionsbekännelsen
äro 71 proc. protestanter, 26 proc. katoliker,
2,5 proc. judar, återstoden fördelad på åtskilliga
mindre sekter. Af undervisningsanstalter märkas
ett universitet, i Marburg, 10 gymnasier, 2
progymnasier, 8 realskolor, 13 högre borgareskolor
samt flere seminarier och fackskolor. Den egentliga
folkbildningen är den bästa inom hela monarkien. –
H. är deladt i tvänne regeringsområden, Kassel
och Wiesbaden, hvilka omfatta resp. 23 och
22 kretsar. Båda lyda under öfverpresidenten i
Kassel. De högsta juridiska myndigheterna äro
appellationsdomstolarna i Kassel, Wiesbaden och
Frankfurt am Main. H. väljer 14 medlemmar till tyska
riksdagen och 26 till preussiska deputeradekammaren,
S. A. L.
Hessen-Philippsthal, yngre linie af huset
Hessen-Kassel (se d. o.), utan landshöghet,
stiftades 1663 af landtgrefve Vilhelm VI:s yngste
son, Filip (d. 1721). Liniens hufvudman är sedan
1868 landtgrefve Ernst. En utgrening af H. är det
1721 af Filips son Vilhelm (d. 1761) grundade huset
Hessen-Philippsthal-Barchfeld, hvars hufvudman
landtgrefve Alexis sedan 1854 är.
Hessen-Rheinfels-Rotenburg, yngre linie af huset
Hessen-Kassel (se d. o.), grundades af landtgrefve
Moritz’ yngste son Ernst (d. 1693), hvilken
1627 erhöll Rheinfels och 1658 de rotenburgska
besittningarna. Linien utslocknade 1834 med Viktor
Amadeus.
1. Hessenstein, Hedvig Ulrika von, romersk
riksgrefvinna, svenska konungen Fredrik I:s
älskarinna, född d. 31 Okt. 1714, var dotter till
riksrådet grefve E. D. Taube. Utmärkt
genom sin skönhet, väckte hon vid sitt första
uppträdande vid hofvet (1730) konung Fredriks
lidelse. Den 16-åriga flickan, som redan skänkt
sitt hjerta åt en annan, var ingalunda benägen att
blifva den 54-årige konungens älskarinna, men
slutligen föll hon offer för sina anförvandters
öfvertalningar, och 1733 födde hon i hemlighet
en dotter. Den mycket spridda berättelsen
att konungen låtit af öfverhofpredikanten
Kalsenius viga sig vid henne är en på samtida
rykten grundad dikt. Emellertid väckte konungens
förbindelse med H. allmän förtrytelse i landet,
och vid 1738–39 års riksdag fann sig presteståndet
föranlåtet att genom en deputation uppmana konungen
att aflägsna H. från hofvet. H. bosatte sig 1740 på
Östermalma gård i Södermanland, men återvände efter
några månaders frånvaro till hufvudstaden, der hon,
oaktadt presterskapets förnyade framställningar
vid 1741 års riksdag, förblef boende till sin död,
d. 11 Febr. 1744. På konung Fredriks begäran hade
hon 1743 af kejsar Karl VII blifvit upphöjd till
romersk riksgrefvinna. Hon hade två döttrar och
två söner, Fredrik Vilhelm (se H. 2) och
Karl Edvard (se H. 3). Endast sönerna uppnådde
mogen ålder.
2. Hessenstein, Fredrik Vilhelm von, romersk och
svensk furste, krigare, den
föregåendes son med konung Fredrik I, född d. 17 Mars
1735, blef 1741 romersk riksgrefve och 1742 svensk
grefve. 1747 utnämndes han till öfverste för
Östgöta infanteriregemente samt befordrades 1756
till generalmajor, 1759 till generallöjtnant och
1770 till general. I pommerska kriget (1757–62)
deltog han med utmärkelse. H. tillhörde det
s. k. mösspartiet, och då han derför revolutionsdagen
d. 19 Aug. 1772 afslog Gustaf III:s anbud att
blifva öfverbefälhafvare, fängslades han, men
frigafs genast efter revolutionens lyckliga
genomförande. S. å. upphöjdes han till romersk
riksfurste. Gustaf III behandlade honom med mycken
aktning, gaf honom titeln "en af rikets herrar" (1773)
och utnämnde honom till fältmarskalk (s. å.). Tre år
senare blef H. riksråd och generalguvernör i Pommern
(1776); titeln riksråd fick han liksom riksdrotsen
Wachtmeister och riksmarskalken Bonde efter rådets
afskaffande (1789) behålla till 1791. Sistnämnda
år nedlade han generalguvernörsämbetet och lemnade
krigstjensten. 1785 förklarades han för svensk
furste, men blef icke såsom sådan introducerad på
riddarhuset; 1799 tilldelade Gustaf IV Adolf honom
titeln "durchlaucht". H. dog ogift d. 27 Juli 1808
på Panker i Holstein.
3. Hessenstein, Karl Edvard von, den föregåendes
broder, född d. 12 Nov. 1738, upphöjdes på samma
gång som brodern till romersk riksgrefve (1741)
och svensk grefve (1742) samt utnämndes 1745 till
öfverste i hessisk tjenst och 1747 till öfverste
för ett värfvadt svenskt infanteriregemente samt
kommendant i Göteborg. 1759 befordrades han till
generalmajor och 1765 till generallöjtnant. Död ogift
i Paris d. 2 Apr. 1769.
Hessleholm, jernvägsstation i Stoby socken,
Kristianstads län, vid södra stambanan, 535
km. från Stockholm, 83 km. från Malmö. Stationen är
gemensam äfven för banan H.–Kristianstad, 30 km.,
och H.–Helsingborg, 77 km. Rörelsen är liflig. 1882
funnos vid H. 161 bebodda hus och 1,558 innev.
Hessleskog, felaktigt sockennamn. Se Edsleskog.
Hessling, Daniel. Se Hæsling.
Hessonit (af Grek. hesson, mindre, med afseende derpå
att mineralet har mindre hårdhet, tyngd och glans
än många granatvarieteter), miner., en honungsgul
varietet af granat, funnen vid Malsjö och Lindbo
i urkalk och på Vesuvius i de s. k. Sommablocken.
P. T. C.
Hessus, Helius Eobanus, tysk skald, f. 1488, blef
1517 professor i latinska språket i Erfurt, hvarifrån
han 1526 kallades till den nybildade högskolan i
Nürnberg. 1533 återvände han till Erfurt. Genom en
stor historisk dikt lyckades han vinna landtgrefvens
af Hessen gunst och kallelse till Marburg (1536). Död
1540. H. besatt en ovanligt stor versifikatorisk
förmåga, och hans lätthet att skrifva latinsk vers
har förskaffat honom större rykte, än han genom
innehållet i sina dikter förtjenat. Utan religiös
och politisk öfvertygelse lät han sin ställning till
tidens politiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
