Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hessen-Nassau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
religiösa rörelser bestämmas af egennytta. Bland hans
arbeten märkas: Psalterium (1537), Operum farragines
duae (1539), Ilias (1540) och Epistolae familiares
(1543; nya uppl. 1557, 1561 och 1568).
Hestia (Lat. Vesta), Grek. och Rom. mytol.,
den husliga härdens evigt jungfruliga gudinna,
Kronos’ och Rheas förstfödda dotter, högt ärad bland
såväl gudar som menniskor. I hvarje boning gällde
eldstaden eller under senare tider ett särskildt
offeraltare såsom hennes helgedom. Denna härd
representerade husets medelpunkt, kring hvilken dess
öfriga skyddsgudar (efestioi) hade sin plats, der
familjens medlemmar brukade samlas till gemensamma
andaktsöfningar, och dit den skyddsökande främlingen
tog sin tillflykt. H. var, kort sagdt, under bilden
af den på härden värmande och lysande elden
familjelifvets, den husliga sämjans och hemfridens skyddande
gudamakt. Då det borgerliga samhället enligt de gamles
åskådning var en utvidgning af familjen, måste äfven
detta såsom sådant hafva en gemensam H., d. v. s. en
gemensam huslig härd, der alla medborgare kunde känna
sig såsom medlemmar af en och samma familj. Denna
härd var, enligt sakens natur, inrättad i stats-
eller regeringsbyggnaden (det s. k. prytaneion). Åt
H. offrades ettåriga kor, förstlingen af jordens
frukt, dryckesoffer af olja, vin m. m. Äfven offer åt
andra gudamakter brukade inledas och afslutas med en
libation åt H. såsom den i hvarje helgedom befintliga
offerhärdens beskyddarinna. Likaså brukade H. i
offentliga edsformulär nämnas framför andra gudar och
ansågs derför jämte Zevs hafva edens helgd under sitt
särskilda hägn. I de homeriska sångerna omnämnes,
märkvärdigt nog, H. ingenstädes, ehuru det knappt
kan betviflas, att hennes dyrkan är äldre än den
homeriska tiden. Senare filosofer och filosoferande
skalder hafva velat göra H. liktydig dels med den hela
universum beherskande centralelden, dels med jorden,
hvilket senare föranledt hennes sammanblandande
med åtskilliga andra gudomligheter (Kybele, Gaia,
Demeter). – Den romerska Vesta motsvarar så till
namn som gudaväsende grekernas H. och dyrkades i
hvarje hus tillika med dess lärer och penater. Å
statens vägnar egnades henne en synnerligen helig
dyrkan, hvilken under tillsyn af öfverstepresten
(pontifeoo maximus) ombesörjdes af de sex vestalerna.
A. M. A.
Hestmandöen, ö i Lurö socken, Nordlands amt
(Norge), nära polcirkeln. Arealen 15 qvkm. Ön har
fått sitt namn af sitt egendomliga utseende. Sedd
från ena sidan, förtonar den sig nämligen som
en riddare till häst, iförd en vid, veckrik
kappa och en hjelm med vajande fjäderbuske.
O. A. Ö.
Hestra. 1. Socken i Jönköpings län,
Vestbo härad. Arealen 9,708 har. 1,416
innev. (1881). H. bildar med Gryteryd ett
konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Vexiö stift,
Vestbo kontrakt. – 2. Socken, belägen till största
delen i Jönköpings län, Mo härad, och till en mindre
del i Elfsborgs län, Kinds härad. Arealen 3,814 har,
hvaraf 3,759 har i Jönköpings län. 428 innev.
(1881). Annex till Stengårdshult, Skara stift,
Redvägs kontrakt.
Hesus, en gud hos de gamle gallerna, afbildad väpnad
med en yxa. Se Druider.
Hesychios. 1. Grammatiker från Alexandria
(lefde sannolikt omkr. 400 e. Kr.), författare
till en i alfabetisk ordning uppställd samling af
ordförklaringar (Lexicon Hesychii Alexandrini),
hvilken, tack vare de goda källor, som för densamma
ligga till grund, är af stor vigt för den grekiska
språkvetenskapen. Bästa uppl. är M. Schmidts (1857 och
1863). – 2. Bysantinsk historieskrifvare från Miletos,
lefde i början af 6:te århundradet och författade en
allmän verldshistoria från Belus’ i Assyrien tid till
518 e. Kr. samt en alfabetiskt ordnad, biografisk
öfversigt öfver de förnämsta grekiska, särskildt
filosofiska, skriftställarna. Af det förstnämnda
arbetet finnes endast början af sista afdelningen i
behåll. H:s’ arbeten äro utgifna af Meursius (1613)
och Orelli (1820 och 1851). 1. A. M. A.
Hesykaster (af Grek. hesychos, lugn, stilla), mystisk
sekt under medeltiden bland munkarna på berget Athos,
uppnådde sin största blomstring vid midten af 14:de
årh. Genom att sitta orörliga, draga sina tankar helt
och hållet ifrån den yttre verlden och ständigt se på
sin egen nafvel trodde sig dess medlemmar kunna höja
sig till åskådning af det oskapade gudomliga ljuset,
det ljus, hvaraf lärjungarna sågo Kristus omstrålad på
berget Tabor. Munken Barlaam från Kalabrien bekämpade
denna lära såsom kättersk, emedan det att antaga
någonting annat oskapadt än Gud vore att antaga
två gudar. Hon försvarades deremot af Gregorius
Pålarnas. Läran om det oskapade ljuset godkändes på
en synod i Konstantinopel 1341 och på ett allmänt
möte derstädes 1350. Hesykasternas åskådningssätt
är på det närmaste beslägtadt med den österländska
mysticismen, sådan den i medeltiden framträdde hos de
persiske sofis. Den framgång deras åsigt vid nämnda
möten hade måste till en väsentlig del anses bero på
det stora anseende den falske Dionysios Areopagitas
skrifter hade inom den grekiska kyrkan.
Hetairia. Se Hetäria.
Heteria. Se Hetäria.
Heterodox (af Grek. heteros, annan, och doxa,
mening), olika tänkande, i synnerhet person, som
hyser en från den sanktionerade kyrkoläran afvikande
mening; irrlärig. Motsats: ortodox. – Heterodoxi,
irrlärighet. – Den romersk-katolska kyrkan begagnar
i samma mening som heterodox och heterodoxi uttrycken
heretisk och heresi.
Heterodynami (af Grek. heteros, annan, och dynamis,
välde), bot., betecknar det förhållandet att icke
alla ståndarna i en blomma äro af ungefär samma
längd, utan att ståndare till ett visst antal
äro längre än de öfriga. (Jfr Didynamia,
Tetradynamia, Lythrum). Heterodynami eger
betydelse med afseende på pollinationen
eller befruktningen hos vissa växter.
O. T. S.
Heterogami (af Grek. heteros, annan, och gamos,
gifte), bot., det förhållande att en fanerogam blomma
är skildkönad, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
