Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Heyden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rådgifvare, utan att detta dock medförde någon
förändring i hans politik. 1856 invecklades han i
ett krig med engelsmän och fransmän, hvilket slöts
1858 genom freden i Tientsin. Då H. icke uppfyllde
fredsvilkoren, började Frankrike och England på nytt
fientligheterna, hvilka ledde till Pekings eröfring
(Okt. 1860). Kejsaren måste fly till Tatariet. Död
i Yehol 1861.
Hienzer [hintser], kallas de tyska innevånarna
i de vest-ungerska komitaten Moson (Wieselburg),
Sopron (Ödenburg) och Yas (Eisenburg). De utgöra
omkr. 300,000 och anses vara qvarlefvor af en
bajersk-alemannisk invandring på den karolingiska
tiden.
Hieracium Tourn., bot., ett örtslägte inom
nat. fam. Synanthereae Rich., kl. Syngenesia L. Holken
är tegellagd af flere eller färre rader fjäll, till
en början klocklik, sedermera vidgad vid basen,
utan ytterholk; fästet är plant, fingropigt,
fjälligt, tandadt eller sparsamt småhårigt mellan
groparna. Blomkorgarna hafva en mängd tunglika
blommor, längre än holken. Skalfrukterna äro försedda
med omkr. 10 nästan släta åsar och pensel af gulaktiga
eller gulhvita, tämligen styfva och sträfvä hår,
stående i en enkel krans. Detta slägte företer snart
sagdt oräkneliga former, med öfvergångar sins emellan,
och kan anföras såsom exempel på ett växtslägte,
hvilket i darwinistisk mening ännu håller på att
utveckla sig, och hvars arter ännu icke äro fast
bestämda. I den senaste upplagan (1879) af "Hartmans
Flora" upptagas för Skandinavien 69 arter, med ett
stort antal afarter och mellanformer. Hithörande
växter äro lägre eller högre örter. Antingen
hafva dessa örter bladen hufvudsakligen samlade
till en rosett vid rothalsen och stjelken få- eller
mångbladig samt uppbärande få eller många blomkorgar,
eller ock uppskjuter från bladrosetten en bladlös,
en- eller flerblomstrig stängel. Blommorna äro klart
gula, undantagsvis brandgula eller rödgula. Några få
arter voro förr använda i medicinen, och H. Pilosella
L., en af de allmännaste arterna, som har ensamma
blomkorgar å en bladlös stängel, ansågs förr vara
ett ofelbart medel mot blodådersvulster. En art,
H. virosum Pall., i vestra delarna af mellersta Asien,
är giftig, O. T. S.
Hierapolis ("helig stad"), grekiskt namn på
flere städer i forntiden. 1. Stad i Syrien
omkr. 25 km. s. v. från Eufrats förening med
Sadjur. Staden var af naturen starkt befäst och
hade stor vigt såsom handelsstad till följd af
sin plats vid den stora stråkvägen mellan norra
Syrien och Mesopotamien; särskildt utgjorde bomull
och silke en vigtig handelsvara. Stadens äldsta
grekiska namn var Bambyke. I H. hade den syriska
gudinnan Atargatis, af grekerna kallad Derketo,
ett af sina ryktbaraste tempel, hvilket af Crassus
plundrades på sina rika skatter (53 f. Kr.). Seleucus
I (i 4:de årh. f. Kr.) gaf staden dess grekiska
namn. Under Diocletianus eller Konstantin (början
af 4:de årh. e. Kr.) blef H. hufvudstad i den
nya prov. Euphratensis. Redan på 500-talet var
staden förfallen. Den återuppbyggdes och befästes af
Harun-er-rasjid (786–809). Ruiner af densamma finnas
vid Bujulk
Membedj och hafva beskrifvits af
bl. a. F. R. Chesney. – 2. Stad i Frygien, vid Lykos’
och Meanders förening. Dess anseende som helig ort
grundade sig på dess varma källor och en grotta,
Plutonion, från hvilken farliga dunster uppstego. Bland
gudomligheter, som der dyrkades, var Cybele en af
de förnämsta. Paulus grundade en kristen församling
i H. (Kol. 4: 13). Ruiner af staden (teater, bad
m. m.) finnas vid det nuv. Pambuk Kalessi.
Hierark (se Hieraki), egentl. presterligt
öfverhufvud; anhängare, försvarare af prestväldet.
Hierarki (af Grek. hieros, helig, och arche,
herradöme), prestvälde. Hierarki har mer eller
mindre gjort sig gällande hos alla folk och
trossamfund, hvilkas gudstjenst bestått i offer,
eller hvilkas religiösa uppfattning varit bunden vid
en offerteori. Offren förrättades ursprungligen
af husfadern; men vid samhällets fortgående
utveckling bands småningom offerväsendet jämte
bevarandet af kunskapen om dithörande ceremonier,
bönformulär och sånger vid vissa slägter eller
korporationer. Sålunda uppstod ett särskildt,
ofta ärftligt prestestånd. Presterna blefvo ett
slags medlare mellan gudomligheten och folket
samt kommo derigenom till stor makt och blefvo
hos en del nationer, t. ex. hinduer och egypter,
det egentligen herskande ståndet. Hos grekerna
uppkom aldrig något utbildadt prestvälde. Romarnas
religion var väsentligen politisk; de hade derför
ingen särskild prestklass, men väl en krigisk
och politisk hierarki. Alla det offentliga
lifvets handlingar voro förenade med offer och
teckenskådningar (auspicia). Patriciernas största
skäl att motsätta sig plebejernas kraf på tillträde
till statsämbetena var alltid det att plebejerna
icke kunde anställa auspicier. Hos våra hedniska
förfäder var riksenheten bunden vid en presterlig
makt. Upsalakonungens öfverhöghet öfver de öfriga
landskapen (utanför de tre folklanden) berodde
nämligen på hans egenskap af föreståndare för de
stora årliga offren i Upsala tempel. Först den kristna
kyrkan har emellertid realiserat begreppet hierarki,
liksom hon uppfunnit sjelfva namnet. Den israelitiska
teokratien (gudsväldet) var nämligen ingen hierarki
i egentlig mening. Jehovah skulle icke regera öfver
sitt folk genom menniskor såsom medlare, utan genom
lag eller lära (torah). Genom dennas iakttagande
skulle Israel vara ett "presterligt konungarike och
ett heligt folk"; teokratien var af en väsentligen
sedligt religiös art. Dock ingick offerväsendet såsom
en beståndsdel af mosaismen, och ett ärftligt stånd
af offerprester fanns. De voro icke en herskande kast
såsom uti Indien; likväl innehade deras öfverhufvud,
öfverstepresten, högsta ledningen af det judiska
samhället vid tillfällen, då ingen inhemsk konung
fanns, och en prestslägt (makkabeerna från och med
Johannes Hyrkanus) förenade konungavärdigheten med
den öfverstepresterliga. Presternas makt motvägdes
i den äldre tiden af profeternas, i den senare
af synagog-institutionens. I den ursprungliga
kristendomen fanns intet rum för en hierarki; ty den
hade upphäft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
