Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hilker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thomasskolan. Död 1804. H. fick epokgörande betydelse genom
sina "Singspiele", hvilka bildade utgångspunkten för
den tyska speloperan och uppstodo på fullt nationel
botten, om än efter initiativ från den franska
opera comique. De mest bekanta af dessa sångspel –
i hvilka H. följde den egendomliga principen att
lägga arior i munnen på ståndspersoner, men låta det
lägre folket endast sjunga visor – äro Lottchen am
hofe, Der dorfbarbier, Lisuart und Dariolette samt
framförallt Die jagd, hvilken fortlefde på scenen
ännu efter hundra år. För öfrigt skref H. en mängd
sånger, kantater, symfonier m. m. Äfven på det
literära området var han verksam. Hans "Wöchentliche
nachrichten" (1766–70) är den första verkliga
musiktidning, och i Lebensbeschreibungen berühmter
musikgelehrten und tonkünstler (1784) lemnade han en
mängd musikaliska porträtt från och med Adlung till
och med sig sjelf. Äfven skref han Über Metastasio
und seine werke (1786), läroböcker för sång och
violin m. m. A. L.
Hiller, Ferdinand von, tysk musiker, f. Frankfurt
a. M. 1811, lärjunge af A. Schmitt, Vollweiler
och Hummel, vistades 1828–35 i Paris, hvarest han
nära umgicks med Cherubini, Rossini, Chopin,
Liszt, Meyerbeer och Berlioz, fungerade såsom
lärare vid Chorons musikinstitut samt gjorde sig,
på konserter med Baillot, känd såsom pianist
och specielt Beethovenspelare. 1836 dirigerade
han Cäcilienverein i Frankfurt, 1839 uppförde
han i Milano med föga lycka sin opera Romilda,
och 1840 fick han i Leipzig med framgång uppfördt
oratoriet Die zerstörung Jerusalems (hans förnämsta
verk). H. studerade 1841 i Rom under Baini kyrkliga
klassiker, anförde 1843–44 Gewandhauskonserterna
samt blef 1847 "städtischer kapellmeister" i
Düsseldorf och 1850 uti Köln, hvarest han alltsedan
såsom dirigent, konservatoriidirektor, pianist
och komponist varit vestra Tysklands mest firade
musikaliska notabilitet. H. kan i viss mån jämföras
med Spohr, såväl uti omsorgen att upprätthålla
ädel och gedigen musik gent emot den ytliga eller
bisarra som ännu mera i egenskap af utlöpare från
ett klassiskt tidehvarf midt uti ett romantiskt. Af
detta tager han lifligt intryck, utan att dock förstå
dess modernaste reformsträfvanden, hvarför H. ock
är häcklad af wagnerianerna och af den nytyska
skolan i allmänhet. Hans nära 200 tonsättningar
röja formsäkerhet och harmonisk elegans om än icke
egentligt geni; de utgöras af operor (Der traum
in der Christnacht, Konradin), oratorier (Saul),
kantater (Lorelei, Prometheus, Rebekka), motetter
(Super flumina), körer samt en mängd kompositioner
för piano, stråkinstrument äfvensom orkester. Mera
varaktig betydelse torde H. få såsom spirituel och
finbildad skriftställare. Han har bl. a. utgifvit:
Die musik und das publikum (1864), Aus dem tonleben
unserer zeit (1867–71), Musikalisches und persönliches
(1876), F. Mendelssohn-Bartholdy (1876) och
Künstlerleben (1880). A. L.
Hillersjö, oriktig form för Hilleshög.
Hilleröd, stad i nordöstra delen af Själland,
Frederiksborgs amt, 33 km. n. v. om
Köpenhamn, vid jernvägen mellan Köpenhamn och
Helsingör. Det är beläget i en vacker skogrik
nejd på stranden af Frederiksborgssjön,
helt nära Frederiksborgs slott, och kallas
vanligen Frederiksborg. H. uppstod först efter
slottets uppförande och fick 1732 fullständiga
stadsrättigheter. 3,059 innev. (1880). Staden har
en lärd skola, men ingen egen kyrka (slottskyrkan
begagnas som sockenkyrka). Säte för amtman och
"amtstue" (se Amt). På torget restes 1880 en
staty öfver Fredrik VII, hvilken 1849–59 ofta
uppehöll sig på Frederiksborgs slott. I närheten
af H. ligger gården Hillerödsholm, hvarest från
Fredrik II:s tid (1559–88) till 1871 fanns ett
statsstuteri, som i gamla tider hade stort anseende.
E. Ebg.
Hilleshög (ej Hillersjö), socken i Stockholms
län, Färentuna härad. Arealen 2,506 har. 445
innev. (1881). Annex till Färentuna, Upsala stift,
Svartsjö kontrakt. Färentuna kyrka är gemensam för
de båda församlingarna.
1. Hilleström, Per, genremålare, föddes i
Väddö prestgård, Roslagen, d. 18 Nov. 1732 (ej
1733). Vid tio års ålder kom han till Stockholm,
der han erhöll undervisning i teckning af Taraval
och sedan af Hårleman. 1745 sattes han i lära
hos en fransman Duru, som införskrifvits för
att utföra haute-lisse-väfnader för k. slottet,
och undervisades samtidigt i ritning af Rehn. I
haute-lisse-väfveriets konst förkofrade sig
H. så, att han vid Durus död, i slutet af 1753,
mäktade fullborda den af denne påbörjade kappan
kring tronhimmelen i k. audiensrummet, och det så
skickligt, att knappt någon skilnad på mästarens
och lärjungens arbete kunde märkas. Han erhöll också
vid 1756 års riksdag samma årslön, som Duru åtnjutit,
hvarjämte han fick en särskild "diskretion" för ett
porträtt af Hårleman, utfördt i haute-lisse (nu å
Gripsholm). Äfven ett annat signeradt vedermäle
af denna hans konstfärdighet förvaras (i statens
samlingar å Ulriksdal), näml. en större tafla med
halfva figurer, ett arbete, hvilket i flere afseenden
intager en ej låg rang. För att ytterligare utbilda
sig i denna art af konstslöjd begaf sig H. 1757 till
Paris, med understöd af slottsbyggnadsdeputationen
och manufakturkontoret. Men der kom han till full
klarhet om att han var skapad för ett högre mål
än att handskas med väfskeden och de mångfärgade
dockorna: det var penseln, som lekte honom i hågen. I
halftannat år tog han undervisning af Boucher, jämte
det han flitigt besökte konstakademien. H. gjorde sin
hemresa öfver Nederländerna och återkom till Stockholm
1759. Hans verksamhet som haute-lisse-väfvare upphörde
väl ej, utan H. fortfor att för hofvet utföra tapeter,
mattor, stolsöfverdrag o. dyl. Men småningom fylldes
behofvet af slottets utrustning i denna väg, och på
samma gång utbildade sig H. alltmer som målare. Han
valdes till ledamot af Målareakademien 1773 och
synes i allmänhet från Gustaf III:s tid hafva egnat
sig uteslutande åt måleriet. Konungen beställde en
mängd taflor af honom under den senare delen af sin
regering, och de förnäma konstälskarna följde hans
exempel. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
