- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1253-1254

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hindi, "indiska", det förnämsta af de från sanskrit härstammande indiska språken - Hindostan. Se Hindustan - Hindsgavl, danskt gods, beläget i nordvestra delen af Fyen - Hindsholm, halfö på nordöstra kusten af Fyen - Hindu, ursprungligen ett allmänt etnografiskt namn för den stora massan af den ariska befolkningen i Hindustan - Hindui, "hinduiska", stundom nyttjadt likbetydande med hindi (se d. o.), betecknar vanligast detta språks äldre literära form - Hindukusch (Pers.; "hindudödaren") l. Hindukuh ("hinduberget"), bergssystem i Central-Asien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Birbhan, stiftare af den ryktbara sekten sadh,
"de rene". Det moderna hindi är rikt på arbeten i
alla literaturgrenar, tidningar och tidskrifter
(1874 omkr. 50), men originalverk äro sällsynta;
det allra mesta är nämligen öfversättningar
eller efterbildningar från sanskrit, persiskan,
arabiskan och engelskan. Som de främste af
samtida författare nämnas Bakhtavar, som framställt
djainasektens religionssystem, biografen Dulharam och
Tjatradas, ramsanehi-sektens andlige chef. Rikare,
elegantare, men kanske ännu mindre sjelfständig är
urduliteraturen, i högre stil kallad rekhta, "den
brokiga". Man skiljer mellan det egentliga urdu i
norra och dakhni eller dekhani (ej att förblanda med
marathis ena hufvuddialekt, dekhani) i södra delen af
språkområdet. Dehli, Agra, Benares och Lakhnáu äro
medelpunkterna för urdus liksom för hindis literära
lif, och mer än 50 litografiska pressar arbeta för
dess alsters spridning. 18:de årh. bildar urdus
glanspunkt. Den äldste urdudiktaren är Masûd-i-sad
(i 11:te årh.), och de förnämste äro Hatim, Sauda
(f. 1780), "Indiens Juvenal", och Mir-Mohammed-Takui
(d. efter 1801), författare till den berömda dikten
"Sjálat-i-ischk", kärleksflamman (utg. af Smyth,
1820). Inom dakhniliteraturen, der romanen
särskildt odlades, är Vali (i 18:de årh.) den
förnämste; hans arbeten äro utgifna af Garcin de
Tassy (1839). De mest berömda samtida äro Mamum
och Mumin från Dehli samt, för dakhni, Abdu-l-hakk
från Madras. Om literaturens betydelse kan man för
öfrigt få en föreställning deraf att G. de Tassy i sin
"Histoire de la littérature hindouie et hindoustanie"
(Ed. II; T. 1, 2, 1871) meddelar biografiska och
literära notiser om nära 1,000 författare. I ett nytt
skede synes hindiliteraturen inträda i våra dagar
genom dess ingjutning i det latinska alfabetets
form. Denna rörelse har dels utgått från infödda,
som fått europeisk bildning, dels från engelska
lärde (Gilchrist m. fl.) och missionärer. Bibeln,
som redan länge funnits i flere öfversättningar, både
med nagari- och urdu-typer, har nu jämte en betydande
undervisningsliteratur framträdt i denna nya form,
och detta af de engelska myndigheterna understödda
sträfvande måste naturligen leda derhän att den gamla
striden mellan urdu och hindi försvinner, då språkets
ursprungliga identitet först i denna form kan bli
riktigt klar för folket sjelf.

Hindispråket har liksom alla moderna indoeuropeiska
språk dels först på analytisk väg befriat sig
från den ursprungliga, tunga formrikedomen,
dels sedermera syntetiskt utvecklat nya och
lättare former genom sammansättningar. Liksom i de
romanska språken har i hindi maskulinum och neutrum
sammanfallit. Det dagliga umgängets språk har gått
ännu ett steg längre och åtskiljer, i likhet med
engelskan, mask. och femin. blott vid de ord, som
naturenligt kunna hafva kön. Nomina hafva förlorat
nästan hvarje spår af böjning, och kasusformerna
ersättas genom postpositioner motsvarande våra
prepositioner. Pronomina ega jämförelsevis många
flekterade former i behåll, och verbet har, liksom

i de öfriga indiska språken, ursprungligen blott ett
böjdt tempus, presens, men har utbildat flerfaldiga
nya tempora genom sammansättning af particip med
former af de ursprungliga hjelpverben as och bhu,
"vara". I syntaktiskt hänseende utmärker sig hindi
fördelaktigt framför de i betydenhet närmast kommande
bengali och marathi genom ett större antal af äkta
inhemska, d. v. s. genom naturliga ljudlagar från
sanskrit omdanade ord, gent emot de senares stora
antal af oförmedladt upptagna sanskritord. Det
ofvannämnda, från sauraseni (d. ä. den surasenska
formen af prakrit) härstammande bradj-målet utgör
grundvalen för hindis literära standardform, men
derbredvid finnes ett stort antal delvis literärt
representerade, delvis blott genom torftiga
ordsamlingar kända dialekter, såsom naturligt
måste vara, då hindis språkfält utgör en rymd af
nära 1 1/2 mill. qvkm. Man räknar mer än 50 skilda
munarter, hvilka genom inre sammanhörighet låta dela
sig i 10 särskilda grupper (jfr Cust, "The modern
languages of the East Indies", 1878). De förnämsta
hjelpmedlen till det vigtiga hindispråkets studium
äro: Shakespeare, "A dictionary hindust.-engl. and
engl.-hindust." (4:de uppl. 1849); Forbes,
"Hindust.-engl. dict." (2:dra uppl. 1852; utgifvet
såväl med persiska och nagari- som med latinska
typer); Garcin de Tassy, "Grammaire hindoustanie"
(2:dra uppl. 1863), "Rudiments de la langue hindouie"
(1847) "Chrestom. hindie et hindouie" (1849),
"Chrestom. hindoustanie" (urdû et dakhni"; 1847);
Price, "Hindee and hindoostanee selections", (1830);
Platts, "A grammar of the hindustani or urdu language"
(1874); Etherington, "The student’s hindi grammar"
(1870) och Kellogg, "Grainmar of the Hindi language"
(1876). H. A.

Hindostan. Se Hindustan.

Hindsgavl, danskt gods, beläget i nordvestra delen
af Fyen, på en i Lilla Belt utskjutande udde,
omkr. 2 km. n. om Middelfart. Under medeltiden var
H. en konungaborg, som 1287 brändes af Marsk Stigs
anhängare, och hvarest 1295 vapenstillestånd slöts
mellan den danske konungen Erik Menved och den
norske konungen Erik Presthataren. 1409 ingicks der
förlikning mellan konung Erik af Pommern och grefve
Henrik af Holstein. 1659 förstördes slottet, och 1695
såldes godset, hvarefter den nya hufvudbyggningen
uppfördes. 1815 gjordes H. till stamhus för slägten
Fönss. E. Ebg.

Hindsholm, halfö på nordöstra kusten af Fyen,
hvilken skjuter ut mot norr, mellan Odensefjorden
och Stora Belt, samt slutar i Fyenshoved.
E. Ebg.

Hindu (af Hind, se d. o.), ursprungligen ett
allmänt etnografiskt namn för den stora massan af
den ariska befolkningen i Hindustan, begagnas numera
i Ostindien både af européer och infödda uteslutande
i religiös mening, såsom betecknande en anhängare af
brahmanismen. H. A.

Hindui, "hinduiska", stundom nyttjadt likbetydande
med hindi (se d. o.), betecknar vanligast detta språks
äldre literära form. H. A.

Hindukusch (Pers.; "hindudödaren") l. Hindukuh
("hinduberget"), bergssystem i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:53:01 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaf/0631.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free