Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hiss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtjenst, Erik Benzelius och Wilde. Genom sitt rika
snille spred v. Dalin på flere punkter nytt ljus öfver
våra häfder, men han egde hvarken tillräcklig lärdom
eller tålamod för ett så omfattande arbete som hans
"Svea rikes historia", hvadan hans framställning ofta
är lös, okritisk och motsägande. Men honom tillkommer
förtjensten att allra först hafva berättat vår
historia (till och med Karl IX) i en lättfattlig
och konstnärlig form och derigenom väckt den stora
mängdens håg för fäderneslandets häfder. häfder Mera
grundliga voro A. af Botin och Sv. Lagerbring, som
bägge tecknat vår medeltid och lemnat värderika
bidrag till Sveriges inre historia. Som en
skarpsinnig pragmatiker visade sig A. Schönberg i
sina "Historiska bref"; men först i Jonas Hallenberg
framträdde en forskare, som, stödd på de mest
vidtomfåttande studier, frambragte ett verk af för
sin tid och efter då tillgängliga källor mönstergill
beskaffenhet. I snillets skärpa och ännu mera genom
stilens mästerskap öfverträffades han dock vida af
vår störste historieskrifvare, E. G. Geijer. I konsten
att genomskåda menniskohjertat och teckna karakterer
med slående sanning intager Geijer en värdig
plats vid sidan af Tacitus och Macaulay. I stilens
sammanträngda korthet och tankarnas djup erinrar han
om den förre; i glad förtröstan till fäderneslandets
och mensklighetens framtid är han den senare lik; i
sedligt allvar och glödande fosterlandskärlek täflar
han med dem bägge. Lugnare och jämnare flyter stilen
hos A. M. Strinnholm, som i sina historiska arbeten
lika mycket utmärker sig för grundlig forskning
som för konsten att berätta utan vrede och veld. Af
långt större inflytande på den stora mängden äro dock
A. Fryxells mera saftiga, men också mera partiska
"Berättelser ur svenska historien", hvilka, trots sina
många misstag i detaljer och författarens bristande
förmåga att döma menniskor efter den tid, i hvilken
de lefde, och hvarje tid efter sitt mått, dock på
många punkter gifvit uppslaget till en riktigare
uppfattning af händelser och personer. Genom sin
lediga stil har Fryxell mera än någon annan bidragit
att popularisera vår historia. F. F. Carlson har
lemnat en värdig fortsättning af Geijers arbete, under
det att K. G. Styffe i sina "Bidrag till Skandinaviens
historia" och K. G. Malmström i "Sveriges politiska
historia under den s. k. frihetstiden" ådagalagt
en grundlighet, som icke skytt några mödor. I
dessa mäns anda verka flere deras lärjungar,
bland hvilka särskildt K. Th. Odhner, H. Forssell
och Kl. Annerstedt böra märkas för sina utmärkta
bidrag till Sveriges inre historia. Äfven den
svenska kyrkohistorien har i nyare tid funnit
grundliga tolkare i H. Reuterdahl och L. A. Anjou;
och biografien, som alltid blifvit af svenskarna
odlad med förkärlek, ehuru nog mycket i äreminnets
anda, intager en alltmera framstående plats inom vår
literatur. Slutligen har den svenska kulturhistorien
i våra dagar blifvit föremål för en kärleksfull
behandling, som dock å ena sidan lider af en nog
trång uppfattning af folkets lif och å andra sidan
förbiser, att hvarje kulturhistoria visserligen har
att i främsta rummet skaffa med sjelfva bärarna
af folkets odling, men icke mer, än deras inflytande
på kulturen räcker.
Danmark-Norges historiska forskning löper tämligen
jämnsides med den svenska. Såsom representanter för
densamma böra företrädesvis märkas: krönikeskrifvaren
Arild Hvitfeldt, banbrytåren i fråga om de isländska
sagornas tillgodogörande för historien, Torfesen
eller Torfaeus, den originelle och snillrike
historieskrifvaren L. Holberg, de utmärkte forskarna
Langebek, Suhm och Mallet. I våra dagar har Danmark
frambragt många historiska författare af framstående
förtjenst, bland hvilka Allen intager främsta
platsen. I Norge har man med förkärlek egnat sig
åt landets äldsta historia, som genom sin rika och
stolta saga företrädesvis lockat forskarnas – Muncks,
Keysers, Sars’ m. fl:s – uppmärksamhet och måhända
äfven blifvit i figurlig bemärkelse något ensidigt
behandlad. Sars har dock äfven lemnat ett utmärkt
arbete öfver den långa föreningstiden, åt hvilken
jämväl äfven L. L:sen Daae egnat en grundlig och
omfattande forskning. Slutligen har Y. Nielsen lemnat
vigtiga bidrag till Norges nyaste historia. Jämte
dessa bör särskildt märkas memoarförfattaren Jakob
Aall, hvilkens "Erindringer" röja lika mycket en ädel
anda, en samvetsgrann forskare och en skarpsinnig
iakttagare samt derför utgöra en af de största
prydnaderna i Norges literatur. N. H.
Historiemålning kallas det slag af figurmåleri,
som återgifver bestämda historiska situationer
och händelser, särskildt om dessa äro af mera
betydande och ingripande art. På grund af
likheter i ämnenas uppfattning och behandling
hänföras till det historiska måleriet äfven
framställningar ur guda- och hjeltesagan samt
den dermed beslägtade allegorien. Jfr Genre.
Upk.
Historiens fader, benämning på den forngrekiske
historieskrifvaren Herodotos. Jfr Historia, sp. 1284.
Historiett (Fr. historiette; jfr Historia), liten
berättelse, anekdot. – Historik (Fr. historique),
kort, öfversigtlig historisk framställning. –
Historiker (Lat. historicus), historisk forskare. –
Historiograf (af Grek. historia, historia, och
grafein, skrifva), historieskrifvare.
Historik. Se Historiett.
Historiograf. Se Historiett.
Historiska föreningar, sällskap, som bildats för att
befordra de historiska vetenskaperna. I de flesta fall
verka de för sitt mål ej endast genom att underlätta
medlemmarnas forskningsarbeten, utan framförallt
genom att samla för historien värdefulla föremål samt
genom att på sin bekostnad utgifva tidskrifter, äldre
handlingar och nyare historiska arbeten. En historisk
förenings verksamhet kan vara riktad på historien i
hennes helhet, men vanligen är den begränsad till en
viss del af densamma. Så finnas arkeologiska eller
fornminnesföreningar, kyrkohistoriska, numismatiska
och heraldiska föreningar, föreningar för ett visst
lands eller en viss provins’ historia. I Sverige
återupplifvade och utvidgade Gustaf III (1786) den
af Lovisa Ulrika stiftade K. vitterhets-akademien
under namn af K. vitterhets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
