Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hiss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
historie och antikvitets akademien, hvars verksamhet
bl. a. omfattar historia, arkeologi och
numismatik, och hvilken årligen utgifver
"Handlingar", "Antikvarisk tidskrift" och
"Månadsblad". S. å. stiftades af adjunkten Olof
Knös m. fl. i Upsala Historiska sällskapet, hvars
ändamål var "svenska historiens och i synnerhet
svenska lärdomshistoriens upplysning, riktande
och granskning"; det upphörde innan århundradets
slut efter att hafva utgifvet endast ett häfte
"Handlingar i svenska historien". 1815 bildades
en komité för utgifvande af handlingar rörande
Skandinaviens historia, och 1817 omorganiserades denna
komité till ett sällskap, kalladt K. samfundet för
utgifvande af handskrifter rörande Skandinaviens
historia. Svenska fornskriftsällskapet, stiftadt
1843, har till uppgift att utgifva äldre svenska
arbeten, företrädesvis medeltidsskrifter. Sedan 1856
har en mängd fornminnesföreningar uppstått, hvilka
hafva till mål att bevara och offentliggöra de inom
deras verkningsområde befintliga fornminnena. För
befordrandet af universitetsstudierna i historia
inrättades 1862 Historiska föreningen i Upsala
och 1869 Historiska föreningen i Lund. Byggd på en
bredare bas än dessa, på ett allmännare deltagande af
den historiska forskningens vänner inom hela landet
är Svenska historiska föreningen, som trädde i
verksamhet 1881 och från början af s. å. utgifvit
en "Historisk tidskrift". Bland i Danmark verkande
historiska föreningar märkas Det kongelige nordiske
oldskriftselskab (1825), Den danske historiske
förening (1839), Selskabet for Danmarks kirkehistorie
(1849), Det jydske historisk-topographiske selskab
(1865) och Samfundet for udgivelse af kilder til
dansk historie (1877). Norge har tvänne historiska
föreningar: Föreningen til norske fortidsmindesmärkens
bevaring (1844) och Den norske historiske
förening (1869). I Finland finnas Finska historiska
samfundet (1875) och Finska fornminnesföreningen
(1870). Tyskland eger mer än 100 historiska
föreningar, hvilka alla hafva sin föreningspunkt
i den 1852 grundade Gesammtverein der deutschen
geschichts- und alterthumsvereine. Denna
förenings förvaltningsutskott utgifver sedan
1853 "Correspondenzblatt des gesammtvereins"
etc. I Frankrike finnes ett stort antal historiska
föreningar, hvilka nästan alla bära namnet Commission
l. Société historique l. d’histoire, och bland
hvilka märkas Société d’histoire de France, Société
d’histoire du protestantisme de France och Institut
historique. I Paris bildades 1882 en historisk
förening, hvilken utgör en klubb för de historiska
vetenskapernas idkare och vänner. Storbritannien
är äfven rikt försedt med historiska föreningar
l. "societies", och Nord-Amerika har en "historical
society" i hvarje stat.
Histrion (Lat. histrio), skådespelare i det gamla
Rom. Ordet nyttjas numera i föraktlig betydelse:
tarflig skådespelare, "komediant".
Hit (forntidens Is), stad i asiatiska Turkiet,
vilajetet Bagdad, på högra stranden af
Eufrat. Omkr. 3,000 innev. Vid staden ligger en
bitumenkälla, som flödat sedan urminnes tider och som,
enligt Herodotos, lemnat material vid byggandet af
Babylon. Af vatten, som bubblar upp i källans midt,
beredes salt.
Hitchin, stad i engelska grefskapet Hertford. 8,434
innev. (1881). Bryggerier, halmflätning samt
tillverkning af åkerbruksredskap.
Hiteren, ö vid inloppet till Trondhjemsfjorden,
hör till Söndre Trondhjems amt (Norge). Areal 526
qvkm. Omkr. 2,700 innev. O. A. Ö.
Hiterö, ö i Lister og Mandals amt (Norge), utanför
inloppet till Flekke- og Feddefjorden. Areal 20
qvkm. 1,100 innev. (1875). Ön har en god hamn, Rasvåg.
O. A. Ö.
Hitopadesa. Se Bidpai.
Hittebarn, barn, som utsatts och öfvergifvits af
sina föräldrar och sedermera funnits af andra,
samt för hvilket det allmänna måste draga försorg,
om icke föräldrar påträffas. Enligt antagna
folkrättsgrundsatser räknas ett hittebarn såsom
tillhörande det land, inom hvilket det hittats. Skulle
framdeles föräldrarna påträffas, och det dervid visa
sig, att barnet på grund af börd bort tillhöra annat
land, så må det öfvergå till den sålunda styrkta
nationaliteten. – Det fattigvårdssamhälle, inom
hvilket ett hittebarn påträffas, är skyldigt om detta
draga omsorg; barnet anses nämligen, så vida dess
härkomst icke kan styrkas, der hafva hemortsrätt. I
kyrkolagen (kap. 3 § 7) föreskrifves särskildt,
att myndigheterna skola låta sig vårda om hittebarns
"underhåll och uppfostring". K. H. B.
Hittebarnshus äro anstalter, i hvilka hittebarn
upptagas för att på allmän bekostnad uppfödas
och uppfostras. Inrättandet af hittebarnshus
förutsätter i allmänhet, att föräldrarna ej
efterforskas. I Frankrike har man gått ännu längre,
i det att man vid hittebarnshusen vidtagit sådana
anordningar, att inlemnaren sjelf icke nödgas blifva
sedd. Hittebarnshusen, som började finnas redan
under den tidigare delen af medeltiden, blefvo under
dennas senare del tämligen allmänna. Men under det
att dessa anstalter lyckades att bibehålla sig i de
romanska landen och i Ryssland, hafva de i allmänhet
försvunnit i de germanska landen, i synnerhet i de
protestantiska. Man har nämligen mot dessa anstalter
gjort den befogade anmärkningen att deras tillvaro
främjar tillökningen af individer, som måste växa
upp utan familjelifvets välgörande inverkan och som
derför, oaktadt det allmännas stora uppoffringar
för deras skull, oftast blifva tämligen dåliga
samhällsmedlemmar. – I Sverige har aldrig något
särskildt hittebarnshus funnits. (Jfr Barnhus).
K. H. B.
Hittegods, jur., sådana ting, som utan egarens vilja
kommit ur hans besittning och sedan af en annan
hittats. Genom hittandet grundlägges ej omedelbart
för hittaren någon eganderätt till godset, utan skall
han i stadgad ordning kungöra och lysa fyndet (se
Fynd), vid risk att eljest göra sig saker till böter,
som kunna sättas till det hittade godsets dubbla
värde. Förtigande af hittegods, då egaren dertill
sig anmäler eller eljest tillkännagifver, betraktas
såsom bedrägeri. K. H. B.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
