Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjelpgallring ... - Hjeltedikt. Se Epos - Hjeltesånger. Se Edda och Fornnordiska literaturen - Hjemme og ude, dansk tidning. Se Goldschmidt, M. A. - Hjerkin l. Hjärkin, fjällstuga på Dovrefjäll - Hjernan (Lat. cerebrum), anat., fysiol., kallas hos ryggradsdjuren den i ryggradens främre ände, hufvudskålen, inneslutna delen af det centrala nervsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
cephalica nervi sympathici Bufonis cinerei. Samtidigt
förordnades H. att förestå prosektorstjensten och
utnämndes 1856 till ordinarie innehafvare af densamma,
efter det han 1855 aflagt med. licentiatexamen och för
doktorsgrad speciminerat med Bidrag till läran om det
kalla vattnet såsom läkemedel. Kort derefter företog
han för studier i patologisk anatomi en längre resa
och nämndes 1859 till professor i patologisk anatomi
och statsmedicin vid Helsingfors universitet på grund
af en undersökning Om nervernas regeneration och
dermed sammanhängande förändringar af nervrören. Bland
de arbeten H. sedan dess utgifvit märkas, förutom
ett antal smärre uppsatser i särskilda tidskrifter,
Naturhistoriens studium i Finland under sjuttonde och
adertonde seklet (1868), Minnestal öfver Alexander
von Nordmann (s. å.), Den patologisk-anatomiska
inrättningen vid det finska universitetet under
åren 1859–1871 (1871), Öfversigt af ett tusen
liköppningar (1872) och Carl von Linné som läkare
och hans betydelse för den medicinska vetenskapen i
Sverige (1877). Med stor ifver har H. vinnlagt sig om
ordnandet af helsovårdsangelägenheterna i Finland,
och den finska helsovårdsstadgan af 1879 är till
största delen hans verk. Bland hans skrifter åt
detta håll må nämnas Om handeln med gifter (1870),
Bidrag till sundhetslagstiftningen i Finland
(2 band, 1873–75) och Finlands medicinalförvaltning
(1882). Under sin verksamhet såsom universitetslärare
har H. samlat ett ganska vackert patologisk-anatomiskt
museum, och på hans initiativ har uppförts en särskild
byggnad för den patologisk-anatomiska institutionen
(invigd 1878). R. T-dt.
Hjeltedikt. Se Epos.
Hjeltesånger. Se Edda och Fornnordiska literaturen.
Hjemme og ude, dansk tidning. Se Goldschmidt, M. A.
Hjerkin l. Hjärkin (Fornn. Hjarðkinn), fjällstuga
på Dovrefjäll, mellan Hamar och Trondhjems
stift, på en höjd af omkr. 1,000 m. öfver hafvet,
vid nedgången till Foldalen. Under medeltiden
fanns der ett hospitium, som anlagts i början af
1100-talet af konung Eystein Magnusson och hade
sin egen kyrka. I närheten ligga fjälltopparna
Hjerkenhö (1,300 m.), Snehätta och Skreahö.
O. A. Ö.
Hjernan (Lat. cerebrum), anat., fysiol., kallas
hos ryggradsdjuren den i ryggradens främre ände,
hufvudskålen, inneslutna delen af det centrala
nervsystemet. Hos de ryggradslösa djuren
motsvaras hjernan af ett antal kring ingången
till matsmältningskanalen i ring ställda, med
hvarandra förenade ganglier, hvilka förete en allt
rikare utveckling, ju mera djurets sinnesorgan äro
utbildade. Redan hos vissa gastropoder framträder
denna "hjerna" ganska väl utvecklad, och högre upp
i djurserien vinner den alltmer och mer öfvervigten
öfver de ganglier, som bilda den öfriga delen af
dessa djurs centrala nervsystem. Hos dem alla är
hjernan ett dubbelorgan, hvars hälfter dock ofta äro
förenade med hvarandra till en enda massa; i alla
händelser stå bägge halfvorna genom föreningstrådar
(kommissurer) i mångsidig förbindelse
med hvarandra. – Hos ryggradsdjuren bildas hjernan
från främre delen af den primitivfåra, som utgör
begynnelsen till hela det centrala nervsystemet. Sedan
denna tillslutit sig till ett rör, uppstå till
en början trenne blåsor, af hvilka den första och
tredje snart dela sig i tvänne, till följd hvaraf
under ett tidigare utvecklingsskede hjernan hos
fostret utgöres af fem afdelningar, hvilka af de
tyske anatomerna kallas vorderhirn, zwischenhirn,
mittelhirn, hinterhirn och nachhirn, eller på svenska:
fram-, mellan-, midtel-, bak- och efter-hjernan. Från
framhjernan utveckla sig stora hjernans halfklot, de
streckade och linsformiga kropparna, hjernbjelken och
hjernans hvalf; från mellanhjernan uppstå synhögarna,
de vårtformiga kropparna, tratten o. s. v.; från
midtelhjernan, fyrhögarna, hjernbryggan och de
föreningsgrenar, genom hvilka å ena sidan stora
hjernan och å den andra lilla hjernan samt förlängda
märgen sammanbindas med hvarandra; bakhjernan ger
upphof till lilla hjernan och efterhjernan till
förlängda märgen. Bakhjernan intager icke samma
sjelfständiga ställning som de öfriga delarna: den
utgör endast taket till den i efterhjernan bildade
håligheten. – Hos ryggradsdjurens olika klasser och
ordningar förefinnas högst betydliga olikheter i
den inbördes utvecklingen af hjernans olika delar,
ehuruväl samma plan öfverallt kan framvisas. Vi skola
här, med särskild hänsyn till det högst utvecklade
ryggradsdjuret, menniskan, gifva en allmän öfverblick
af hjernans vigtigaste delar.
Hjernan börjar baktill vid det stora hålet i nackbenet
och fyller, om vi afse från hjernhinnorna och vissa
rum emellan dem, fullständigt skallens håla. Här
fortsättes ryggmärgen omedelbart af den förlängda
märgen (medulla oblongata). De från ryggmärgen
kommande nervknippena undergå här en mängd
inbördes omlagringar, utsända grenar till lilla
hjernan (crura cerebelli ad medullam oblongatam)
och fortsättas vidare genom stora hjernans skänklar
(pedunculi cerebri) till stora hjernan (cerebrum),
till hvilken genom lilla hjernans skänklar (crura
cerebelli ad cerebrum) ett antal nervknippen äfven
kommer från lilla hjernan. Af nu nämnda nervknippen
ingår en del förening med de stora hjernganglierna,
nämligen fyrhögarna (corpora quadrigemina), synhögarna
(thalami optici), de streckade kropparna (corpora
striata) och de linsformiga kropparna (corpora
lentiformia) under det en annan del omedelbart
utstrålar i den krans af nervtrådar (corona radiata),
som utgör största delen af stora hjernans halfklot
(hemisphaeria cerebri. Hjernganglierna innehålla en
stor mängd nervceller, i hvilka nervtrådar inmynna,
och från hvilka andra nervtrådar utsändas. Af dessa
ganglier ligga fyrhögarna på hjernans öfre yta,
medan de öfriga äro inneslutna i hjernans inre. Af
de hittills omnämnda delarna sammanfattas förlängda
märgen, hjernskänklarna och hjernganglierna såsom
hjernans stam, uppå hvilken såsom nytillkomna delar
sitta framtill stora hjernans halfklot och baktill
lilla hjernan. Emellan fyrhögarna sitter en liten
oval, icke parig kropp, tallkottkörteln (glandula
pinealis) om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
