Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjernsjukdomar omfatta i vidsträckt mening äfven sinnessjukdomar - Hjernskål, anat., den hvälfda del af hufvudets ben, som innehåller hjärnan. Se Hjessa och Hufvudskål - Hjerpe, fordom tvänne skansar i Undersåkers socken - Hjerpeslägtet, Bonasa, zool., hör till familjen orrfoglar - Hjerpås, socken i Skaraborgs län - Hjersås, socken i Kristianstads län - Hjerta, svensk-finsk adlig ätt. Se Hierta - Hjertat (lat. cor), anat. och fysiol., kallas den del af blodomloppsapparaten, som genom sin rytmiska verksamhet drifver blodet omkring i kroppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beroende på hjernhyperemi. – Blodpropp i
hjernkärlen kan antingen bildas på stället
(thrombos) eller ditföras från annat håll med
blodströmmen (embolus). Se Embolus och Tromb.
F. B.
Hjernskål, anat., den hvälfda del af hufvudets ben,
som innehåller hjernan. Se Hjessa och Hufvudskål.
G. v. D.
Hjerpe, fordom tvänne skansar i Undersåkers socken,
Jämtlands län, vid Hjerpeström, Kallsjöns aflopp
till Undersåkerselfven, och i närheten af Hjerpens
jernvägsstation på Jämtlandsbanan. Sedan en äldre
skans blifvit förstörd, uppbyggde guvernören Klas
Stiernsköld 1659 och 1677 tvänne skansar nära
hvarandra, hvilka under Karl XII:s tid voro väl
bestyckade, men raserades 1734. Lemningar af dem
finnas ännu.
Hjerpeslägtet, Bonasa, zool., hör till familjen
orrfoglar, Tetraonidae, af ordningen hönsfoglar,
Gallinae, inom foglarnas klass. Tarserna äro
fjäderklädda nedom midten, tårna nakna, kantade
med fjäll och kamtänder, klorna trubbiga och
hufvudet försedt med en kort tofs. Stjerten har 16
pennor. Könen äro nästan lika till färgen. Hjerparna
vistas i skogs- och bergstrakter både på marken
och i träd, lefva i engifte, hålla icke lek
och träffas aldrig i flock. Endast honan vårdar
ungarna. Hjerpen, B. betulina, blir ända
till 39 cm. lång. Hufvudet, halsen och framryggen
äro gråbruna, med svarta tvärstreck; bakryggen och
öfvergumpen äro askgrå, med svarta längdstreck
och punkter, vingtäckarna gråbruna, hvitfläckade,
hakan och strupen (hos hannen) svarta, med ett
bredt, hvitt band på hvardera sidan; framhalsen
är rostbrun, med svarta och hvita tvärstreck,
som äro bredare på bröstet och magen, sidorna
tydligare rödbruna. Vingpennorna äro mörkbruna,
i yttre kanten spräckliga af rostbrunt och gult,
stjertpennorna svarta, spräckliga af askgrått och
med ett svart band framom den ljust askgrå, ofta
svartspräckliga spetsen; de båda mellersta pennorna
äro brun- och svartspräckliga med svarta och askgrå
tvärstreck. Honan har strupen rostgul. Hjerpen häckar
mer eller mindre allmänt från Småland till långt upp i
Lappland, företrädesvis i bergiga och täta skogar. Om
sommaren vistas han mest i löfträd, om vintern i
barrskog. Under parningstiden locka könen hvarandra
med ett hvisslande och qvittrande läte. Honan lägger
10–12 rödaktigt brungula, med mörkt rödbrunt fläckade
och punkterade ägg i någon fördjupning i marken. Enär
hjerpen anses lemna den bästa stek af allt vildt i
vårt land, fångas och skjutes han flitigt. Enär han
icke trycker på marken som andra hönsfoglar, kan han
icke fällas för rapphönshund, hvarför han i stället
ofta plägar lockas. Han är fridlyst från och med den
15 Febr. till och med den 10 Aug., i Norrbottens och
Vesterbottens län deremot från och med den 16 Mars
till och med den 20 Aug. C. R. S.
Hjerpås, socken i Skaraborgs län, Kållands
härad. Arealen 4,341 har. 1,374 innev. (1881). H.,
med hvilket äro förenade och här inräknade två
f. d. socknar, Höra och Vedum, bildar med Ufvered
och Häggesled ett regalt pastorat af 2:dra kl, Skara
stift, Barrie kontrakt.
Hjersås, socken i Kristianstads län, delad, med större
delen, 7,540 har, 1,619 innev. (1881), å Östra Göinge
härad, och en mindre del, 910 har, 170 innev. (1881),
å Villands härad, tillsammans 8,450 har, 1,789
innev. H. bildar med Knislinge ett regalt pastorat
af 3:dje kl., Lunds stift, Östra Göinge kontrakt.
Hjerta, svensk-finsk adlig ätt. Se Hierta.
Hjertat (Lat. cor), anat. och fysiol., kallas den
del af blodomloppsapparaten, som genom sin rytmiska
verksamhet drifver blodet omkring i kroppen. I sin
enklaste form företer det sig endast såsom en med
starkare eller svagare muskulatur försedd afdelning
af blodkärlssystemet, vare sig att detta står i öppen
förbindelse med kroppens håligheter eller att det
bildar ett från dem fullt afgränsadt rörnät. Först
hos ryggradsdjuren uppnår hjertat en rikare
utveckling. Det lägsta ryggradsdjuret, Amphioxus,
eger intet särskildt hjerta, utan endast rytmiskt sig
sammandragande kärl. Hos fiskarna och amfibiernas
larver är hjertat deladt i tvänne rum, ett förmak
(Lat. atrium) och en kammare (Lat. ventriculus). Den
senare drifver blodet till gälarna, hvarest det
upptager syre från den i vattnet upplösta luften;
från gälarna föres blodet vidare genom aorta (se
d. o.) kring kroppen och återkommer sedan till
förmaket. Amfibierna hafva två från hvarandra
skilda förmak, hvilka inmynna i en enda gemensam
kammare. Från denna utgår endast ett blodkärl,
hvilket afgifver grenar såväl till lungorna som
till kroppens öfriga delar. Från lungorna föres
blodet till venstra hjertförmaket, från den öfriga
kroppen till det högra. Reptiliernas hjerta är bygdt
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med amfibiernas;
från dess af en rudimentär skiljevägg afdelade
kammare utgå tvänne kärl, det ena till lungorna,
det andra till den öfriga delen af kroppen. Hos
krokodilerna är skiljeväggen mellan kamrarna fullt
utbildad. Hos alla högre ryggradsdjur (däggdjur,
foglar) består hjertat af tvänne, helt och hållet
från hvarandra skilda hälfter, af hvilka hvardera
eger ett förmak och en kammare. Olikheten i hjertats
byggnad hos ryggradsdjurens olika klasser är af stor
betydelse för deras lifsförrättningar. Hos amfibier
och reptilier blandas i hjertat det blod, som i dessa
djurs andningsapparat upptagit syre, tillsammans med
det, som från alla kroppens öfriga delar återkommer
till hjertat. Det blod, som af hjertkammaren
drifves omkring i kroppen, blir derför jämförelsevis
syrefattigt, under det att hos foglar och däggdjur
ett från lungorna återkommet och med syre rikt
belastadt blod af venstra hjertkammaren drifves till
kroppens alla delar, medan det syrefattiga venösa
blodet återvänder till högra hjerthalfvan och af
högra kammaren drifves till lungorna för att upptaga
syre. Hos fiskarna förekommer i hjertat endast venöst
blod, som till detsamma återkommit från kroppens alla
delar; först sedan det lemnat hjertat, upptager det
syre i gälarna och föres vidare kring kroppen.
Hos menniskan är hjertat af tresidig form, till
storleken vexlande hos olika individer, större hos
män än hos qvinnor. Dess volym motsvarar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
