- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1329-1330

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjortdjuren, Cervidæ, zool. - Hjorted, socken i Kalmar län - Hjortens flugt, en romans-cykel af danske skalden Christian Winther - Hjortens udde, högländ, skogbevuxen landtunga - Hjorter, Olof Petrus - Hjorthals (hos hästar). Se Hals 3 - Hjortholm, i medeltiden ett starkt befäst slott på Själland (Danmark) - Hjorthornsgelé, Gelatina cornus cervi, farmak. - Hjorthorns-olja. Se Dippels olja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

derunder befintliga benhuden förbenas. Den förtorkade
huden afgnides af djuret mot buskar och träd. Hornens
inre del är mer eller mindre lös och svampartad,
den yttre tät och hård. Vid basen omslutas de af
en krans af smärre, mer eller mindre sammanhängande
och utstående knölar, hvilka vid djurets tilltagande
ålder utbildas mera och hafva sin plats vid hornens
nedre ände samt utmärka gränsen mellan dem och
rosenstockarna. De från rosenstocken i hornet ingående
blodkärlen och deras förgreningar fortfara att vara
verksamma till tiden för hornfällningen. Ej långt
efter hornens färdigbildande vaknar parningsdriften,
hvilken står i samband med hornbildningen, såsom
man funnit bl. a. deraf att, om ett fullvuxet
hornbärande hjortdjur kastreras, de efter nästa
fällning utvecklade hornen sitta qvar för beständigt
och alltjämt bibehålla sin hudbetäckning. Hornens
fällning inträffar på något olika tid för skilda
arter och åldrar samt för renhonan på annan tid
än för renhannen. Det är de nya hornens bildande,
som föranleder de äldres affallande. En förhöjd
blodcirkulation uppstår dervid på rosenstocken; och
vid gränsen för den honom betäckande huden bildas
af de dit uppstigande blodkärlen en sammanhängande
ring af utvidgningar, hvilka fräta på benväfnaden
dels i rosenstockens ände, dels i hornets bas,
sannolikt derigenom att från blodet der afsöndras
en tunn, brunaktig vätska, som upplösande verkar
på benväfnadens kalkjord, tills benmassan blifvit
genomfrätt der, hvarest rosenstocken och hornet äro
förenade, hvarefter det senare snart faller af. På
rosenstockens ände finnes då en uppsvälld, mörk ring,
som innehåller blodkärl och bildningsämnen samt är
första början till det nya hornet, hvilket alltså
börjat bildas före det äldres affallande. Från denna
ring, som snart utbreder sig öfver rosenstockens
hela ände, afsättes "rosenkransen" och bildar till
en början hornets nedre ände, hvarefter dess öfriga
delar utvecklas med mycket stor hastighet. Vid
hvarje hornfällning går en del af rosenstockens
öfre ände förlorad, hvarför rosenstockarna också med
djurets tilltagande ålder blifva kortare och vidare,
hvaraf en naturlig följd är att hornen tilltaga i
tjocklek, blifva längre och bredare samt erhålla
flere taggar. C. R. S.

Hjorted, socken i Kalmar län, Södra
Tjusts härad. Arealen 27,710 har. 4,191
innev. (1881). H. utgör ett konsistorielt pastorat af
1:a kl., Linköpings stift, Södra Tjusts kontrakt. Vid
socknens kyrka finnes ett sedan 1864 verksamt,
af kyrkoherden J. Östberg grundadt institut för
döfstumma, hvilket 1880 hade 1 föreståndare, 2 lärare
och 3 lärarinnor samt 30 lärjungar.

Hjortens flugt, en romans-cykel af danske skalden
Christian Winther.

Hjortens udde, högland, skogbevuxen landtunga,
som från Dalsland, Grinstads socken, skjuter ut
i södra delen af Vänern, den s. k. Dalbosjön. På
udden finnes sedan 1852 en fyr med sideralsken,
anbragt 18,1 m. öfver vattenytan i ett
sexkantigt trätorn. Lysvidden utgör 8 minuter.
A. G.

Hjorter, Olof Petrus, astronom, född i Jämtland
1696, student 1713, nödgades, ehuru tidigt hängifven
astronomiska studier, af ekonomiska svårigheter att
efter en kort tids vistelse vid Upsala universitet
1714 gifva sig till lärare i privata hus och på
detta sätt förtjena sitt uppehälle. I trots af yttre
svårigheter utbildade han sig dock på egen hand till
astronom och hade redan 1722 nya sol- och måntabeller
tryckfärdiga, men utgaf dem icke. 1723–27 utbildade
han sig i Holland under ledning af Musschenbroek,
men nödgades efter hemkomsten återgå till sitt gamla
yrke såsom privatlärare. Trött dervid, ärnade han
vända tillbaka till Holland, hvarest han tidigare
fått emottaga ett förmånligt anbud, men blef
1732 anställd såsom astronom hos grefve
A. G. Oxenstierna på Tidö. Understödd af denne, begaf
sig H. till Upsala, blef der utan ansökan docent,
skötte under A. Celsius’ utländska resa (1732–37)
astronome professuren och biträdde honom sedermera
i hans vetenskapliga arbeten samt utnämndes 1746
till astronomie observator i Upsala. Död d. 25
April 1750. Bland H:s vetenskapliga arbeten
märkas hans noggranna undersökning om den totala
solförmörkelsen d. 2 Maj
1733 och hans bestämningar af polhöjden för
en mängd orter i mellersta Sverige, hvilka lades
till grund för Landtmäterikontorets kartor. På
sitt ungdomsarbete, sol- och mån-tabellerna,
arbetade han hela sitt lif, men tyckte sig aldrig
få dem nog välgjorda. Tillsammans med Celsius
observerade han 1744 års komet, hvilken han var den
förste, som iakttog i Europa; vidare upptäckte de
gemensamt magnetnålens sammanhang med norrskenet.
Utom ofvannämnda undersökningar, hvilka finnas
offentliggjorda dels i Vetenskapsakademiens, dels
i Upsala vetenskapssocietets handlingar, utgaf
H. almanacker (för åren 1734–48) äfvensom en
astronomisk kalender för 1739, 1740, 1748 och 1749
samt en sjökalender för 1750. H. valdes 1745 till
ledamot af Vetenskapsakademien. Sitt bibliotek och
sina instrument äfvensom 6,000 daler kmt skänkte han
till observatorium i Upsala. R. T-dt.

Hjorthals (hos hästar). Se Hals 3.

Hjortholm, i medeltiden ett starkt befäst slott på
Själland (Danmark), vid södra stranden af Furesö. Det
tillhörde Roskilde biskopssäte. Under grefvefejden
(1534–36) blef slottet förstördt af lybeckarnas
trupper. C. R.

Hjorthornsgelé [-sjele], Gelatina cornus cervi,
farmak.
Hjorthorn (se Hjortdjuren) består af förbenad
broskväf. Genom kokning af "raspadt hjorthorn" kan
således genom broskets förändring lim (chondrin)
erhållas. Sålunda kokadt lim stelnar vid svalnandet
till gelé, hjorthornsgelé, som förr var upptaget
i Sv. farmakopén och på sin tid ansågs vara
särdeles lättsmält, närande och stärkande för
sjuka under tillfrisknandet. I detta hänseende har
hjorthornsgelét förlorat sitt goda rykte. Det anses
tvärtom numera såsom mycket svårsmält, föga närande
och således nästan alls icke stärkande. Af raspadt
hjorthorn beredes hjorthornsspiritus (se d. o.).
O. T. S.

Hjorthorns-olja. Se Dippels olja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:23 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaf/0669.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free