Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjorthornssalt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra. Hans förmåga att sätta sig in i och
återgifva en annan person i hållning, min, gest
och röst lär hafva gränsat till det otroliga,
och såsom exempel derpå anföres en anekdot om
huru han inför en preussisk ambassadör, som varit
adjutant hos Fredrik II, framställt denne konung
med en i minsta detalj så slående likhet, att den
gamle krigaren föll på knä och snyftande utropade:
"Mein alter Fritz!". Stundom spelade han med så stor
natursanning, att ej blott publiken fullständigt
illuderades, utan äfven medspelarna hardt när bragtes
ur fattningen. När "Tretio år af en spelares lefnad"
första gången gafs, spelade H. – såsom fadern, hvilken
förbannar sonen-spelaren och vid förbannelsescenens
slut faller framstupa och dör – så hänförande, att
N. V. Almlöf, som återgaf sonen, tappade koncepten;
en dödstystnad inträdde i salongen, och bud sändes
upp på scenen för att fråga, om H. träffats af ett
slaganfall. H. egde mycken bildning och vidsträckt
beläsenhet samt sysselsatte sig på lediga stunder med
vitterhet. Han öfversatte en mängd teaterpjeser,
bland hvilka den mest bekanta torde vara den
burleska komedien "Arlequin, kejsare i månen"
(1796), väl lokaliserad efter svenska förhållanden,
efter tredje föreställningen af d. v. regeringen
förbjuden såsom anstötlig för majestätet. Jfr
K. A. Adlersparre: "Anteckningar om bortgångne
samtida" (1859) och J. Jolin: "Om Lars Hjortsberg"
(i Sv. Familj-journalen 1870).
A. F.
2. Hjortsberg, Hedvig Kristina, dansös, den
föregåendes syster, född d. 15 Juni 1777, blef
elev 1786 och var 1791–1806 premierdansös.
Hon ansågs på sin tid för svenska scenens
utmärktaste dansös. 1804 trädde hon i äktenskap
med grosshandlaren E. S. Koersner och 1811, efter
dennes död, med bergmästaren A. Hülphers. Död i
Vesterås d. 3 Okt. 1867.
3. Hjortsberg, Fanny, skådespelerska, L. H:s
sonhustru. Se Vesterdahl.
<b>Hjortsberga.</B> 1. Socken i Blekinge län,
Medelstads härad. Arealen 6,717 har. 1,270
innev. (1881). H. bildar med Edestad ett
regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift,
Medelstads kontrakt. – 2. Socken i Kronobergs
län, Allbo härad. Arealen 10,335 har. 1,552
innev. (1881). H. utgör ett konsistorielt pastorat
af 3:dje kl., Vexiö stift, Allbo kontrakt.
Hjortslägtet, Cervus, zool., hör till familjen
Hjortdjur, Cervidae, underordningen benhornsdjur,
Cervicornia, och ordningen boskapsdjur, Pecora,
inom däggdjursklassen. Arterna af detta slägte
hafva nosspetsen mer eller mindre bar, klöfvarna
merendels smala och spetsiga, hornen knottriga och
med väl utbildad "rosenkrans", hvars bas ligger
närmare ögonhålan än nack-kammen, stora tårgropar
och de mellersta framtändernas kronor vanligen långt
mera utbredda än de öfrigas. – Slägtet sönderfaller
i fyra underslägten, nämligen Kronhjortar (Cervus),
Dofhjortar (Dama). Råbockar (Capreolus) och Elgar
(Alces). C. R. S.
Hjortsvinet, Porcus babirussa, zool., hör till familjen
Egentliga svin, Suidae, och ordningen Svindjur
inom däggdjursklassen samt finnes på
Celebes och åtskilliga af de mindre Molukkerna. Det
har smärt kroppsform, höga ben och ovanligt långa
betar, af hvilka de öfre växa ut genom öfverläppen
samt böja sig halfcirkelformigt bakåt och nedåt med
spetsen; underkäkens hörntänder äro kortare samt
mera upprätta. Hos honorna äro betarna betydligt
mindre. Hjortsvinets hud är tjock och valkig samt
endast helt sparsamt betäckt af borst. Bottenfärgen är
askgrå på rygg och sidor, något stötande i rostbrunt
på benens inre sida samt obetydligt ljusare undertill;
öronen äro nästan svarta. Kroppens längd stiger till
något öfver 1 m. och höjden öfver bogarna till 75
cm. Djurets älsklingstillhåll är sumpiga skogar och
vassar; der förekommer det i större eller mindre
flockar, sofver om dagen och går nattetid ut att
söka sin föda. De få exemplar, som blifvit förda till
Europa, hafva inom kort dukat under för det olämpliga
klimatet. C. R. S.
Hjortöarna. Se Elafitiska öarna.
Hjorvard, Hjörvard l. Hjärvard. Se Granmar.
Hjuke, Nord. mytol. Uti den yngre eddan berättas,
att Måne tog till sig från jorden Vidfinns tvänne
barn: sonen Hjuke och dottern Bil, just när de gingo
bort från brunnen Byrge med såen Säg, som de buro på
axlarna med stången Simul. H. är således den äfven
i senare sägner omtalade "mannen i månen". Enligt
folktron har mannen kommit dit antingen för stöld, för
arbete på oloflig tid eller för någon annan förseelse,
som upptäckts af den nattlige himlavandraren.
Th. W.
Hjularöd, gods i Harlösa socken, Frosta
härad, Malmöhus län, består af 20 mtl, eller
större delen af Harlösa socken, och var 1880
bevillningstaxeradt till 1,125,300 kr. H. egdes vid
Skånes förening med Sverige (1658) af E. F. Acheleye,
hvilken sålde godset för 14,000 karoliner i
specier till vice guvernören i Skåne frih. F. von
Buchwaldt. Det tillhörde sedermera slägterna
v. Liewen. v. Dellwig och v. Schwerin samt eges
f. n. (1883) af ryttmästaren A. Tolls arfvingar.
B. S.
Hjuldjur. Se Hvirfveldjur.
Hjuleberg, gods i Abilds socken, Årstads
härad, Hallands län. Taxeringsvärderadt, jämte
underlydande i Vessige och Årstads socknar, till
390,100 kr. (1880). Egaren till H. har patronatsrätt
inom Abilds socken. H. tillhörde under 1400–1500-talen
slägten Tott, derefter slägten Kruse och 1663–1851
ätten Lilliehök. Det eges f. n. (1883) af hr
R. Pouggaard. B. S.
Hjulet med valsen, mek., en af de s. k. enkla
maskinerna, består af en rund skifva (hjulet) och
en cylinder (valsen), fast förbundna med hvarandra
på det sätt att valsen står lodrätt mot hjulet, med
axeln gående genom dettas medelpunkt. Det hela roterar
kring tappar i förlängningen af valsens axel. Lasten
anbringas på valsens periferi, vanligen medelst ett
tåg eller en rem. och verkar således vinkelrätt
mot den radie, vid hvars ändpunkt remmen utgår,
således i tangentens riktning; kraften verkar på
liknande sätt å hjulets periferi. Hjulet med valsen
kan betraktas såsom ett häfstångssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
