Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 1335-1336 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjorthornssalt ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och lagarna för häfstången äro på denna maskin
tillämpliga. För att jämnvigt mellan kraft och last
skall ega rum, måste således deras vridningsmoment
kring axeln vara lika. Om lasten betecknas med
l och valsens radie med r, så måste lr = KR,
då K är kraften och R hjulets radie, eller
l:K = R:r, d. v. s. lastens och kraftens förhållande till
hvarandra är omvändt som radierna till de periferier,
på hvilka de äro anbringade. Den kraft, som erfordras
för att hålla jämnvigt mot en viss last, är lika
många gånger mindre än denna, som hjulets radie
är större än valsens. Vägstyckena, som last och
kraft tillryggalägga, äro deremot proportionella
mot valsens och hjulets radier, således mindre för
lasten i samma mån som dess radie är liten. Exempel
på hjulet med valsen äro bl. a. vindspel, gångspel.
L. A. F.

Hjulformig, bot., kallas en sambladig blomkrona,
då dess pip är mycket kort eller nästan omärklig
och brämet plattadt utbredt. Kungsljuset
(Verbascum L.) är ett bekant exempel på en växt
med hjulformig blomkrona (corolla rotata).
O. T. S.

Hjulfönster, en i den senromanska, eller
s. k. öfvergångsstilens, samt den tidiga gotikens
period förekommande rund fönsterform, delad genom
raka, i radiernas riktning gående stafvar, att skilja
från rosfönstret, som egentligen tillhör den senare
gotiken, och i hvilket delningen ej sker medelst
raka stafvar utan medelst svängda linier, som omsluta
bladlika ytor eller ock s. k. fiskblåsor. Ofta tagas
dock de båda benämningarna såsom likbetydande. Både
hjul- och rosfönstren äro i regeln anbringade å de
stora katedralernas vestfasader samt å tvärskeppens
framspringande gaflar. Ett praktfullt hjulfönster
pryder Upsala domkyrkas norra tvärskeppsgafvel.
Upk.

Hjulhus, skeppsb., byggnader på ångfartyg med
sidohjul, äro afsedda dels till att skydda de inom
och under dem belägna vattenhjulen, dels att hindra
vatten, som af hjulskoflarna uppkastas, att komma in
på däck. De hufvudsakliga delar, som ingå i hvarje



hjulhusbyggnåd, äro följande (se fig.): hjulhusbalken, a,
hjulhuslångbalken, b, afvisarna, c, vingbalkarna,
d, hjulhusbågarna, e, hjulhusbeklädnaden, f och g,
vingbeklädnaden, h, stöttorna under hjulhus-

och vingbalkarna, i, hjulhushytterna, k, samt
kommandobryggan, l. J. G. B.

Hjullinie. Se Cykloid.

Hjullås, krigsv., ett i synnerhet på kavalleriets
eldvapen användt lås, uppfanns 1517 i Nürnberg och
nyttjades på 1500- och 1600-talet. Det bestod af ett
låsbleck, hvarpå var fäst ett



stålhjul, B, hvars skrofliga omkrets nätt och jämnt
ingick genom ett hål i en ofvanför fäst fängpanna,
upptill sluten genom ett lock. Framom eller bakom
fängpannan satt hanen, D, rörlig kring axeln, F. I
hanens klyka var inklämd en eldsten, C, af jern och
svafvelantimon. När låset skulle spännas, påsattes
en nyckel på axeln A, och hjulet omvreds, hvarvid
en kedja, som stod i förening med slagfjädern,
upplindades på axeln. Derefter uppfälldes eller
undansköts fängpannans lock, H, hanen nedfördes och
hölls af fjädern E nedtryckt, så att eldstenen låg
an mot hjulet. Vid slagfjäderns frigörande kom hjulet
i så häftig rotation och gnidning mot eldstenen, att
krutet tändes i fängpannan. Låset utmärkte sig för en
säker antändning utan skakning, men det var för mycket
sammansatt och långsamt att spänna. I Sverige kallades
hjullåset sint eller fyrlås. H. W. W.

Hjulnålar, mek., kallas de tappar af gjutet
eller smidt jern, som insättas i båda ändarna af
en hjulstock (se d. o.), och förmedelst hvilka
denne kan röra sig i sina lager. Då hjulstocken
och vattenhjulet med hela sin tyngd hvila på och
uppbäras af hjulnålarna, är det nödigt att dessa
icke allenast äro tillräckligt grofva, utan äfven
så stadigt fastsatta i hjulstocken, att de ej
kunna rubbas vid de upprepade stötar, för hvilka i
synnerhet hammarhjul äro utsatta. Derför måste den
inuti hjulstocken insatta delen af hjulnålen vara
flere gånger längre än den utanför varande delen samt
erhålla en fyrkantig eller platt, bladformig skapnad,
under det den yttre delen naturligtvis för rörelsen i
lagret måste vara cylindrisk. Vid ihåliga hjulstockar
erhåller emellertid äfven den inre delen rund eller
åttkantig form, ehuru af mycket större diameter än den
yttre tappen. Då en stark friktion måste uppkomma vid
hjulnålens rörelse i lagret eller den s. k. dynstenen,
är det nödigt att den hålles väl sval, vare sig genom
smörja eller genom ständig öfverspolning med vatten.
C. A. D.

Hjulsjö, socken i Örebro län, Nora och
Hjulsjö bergslag. Arealen 24,854 har. 2,741
innev. (1881). H. utgör ett regalt pastorat af 3:dje
kl., Vesterås stift, Nora kontrakt.

Hjulskoflar kallas de delar uti ett ångfartygs
sidohjul, hvilka, genom det arbete de under hjulens
kringvridning förrätta, åstadkomma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>