Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle sammankallas, och derför uttalade ständerna
1769 högtidligen sin tacksamhet. 1770 blef han
grefve. Vid 1771–72 års riksdag inledde H., på Gustaf
III:s begäran, underhandlingarna om åstadkommande af
en förlikning mellan hattar och mössor; och då det
vid riksdagen rådande mösspartiet fordrade fyra eller
fem platser i rådet, förklarade sig H. beredd att
frivilligt lemna sin plats. I Mars 1772 erhöll han
afsked från såväl riksråds- som kanslersämbetet. I
det nya råd, som Gustaf III efter revolutionen d. 19
Aug. 1772 tillsatte, inkallades H. och var medlem i
detsamma ända till dess upplösning, 1789. Död d. 19
April 1805 på Ekensberg i Södermanlands län.
8. Hjärne, Rudolf, sonsons son af H. 4,
skriftställare, född å Nya varfvet vid Göteborg
d. 15 April 1815, blef student i Upsala 1831 och
uppträdde såsom författare först med några bidrag
till den poetiska kalendern "Linnaea borealis"
(1842). 1846 var han en af de tolf studenter, som
uppsatte "Studentbladet", och han deltog äfven i
det i Upsala bildade Skandinaviska sällskapet, der
han en tid var sekreterare. 1849–50 tillhörde han
redaktionen af tidningen "Bore", lemnade från 1857
bidrag till "Svenska Tidningen", blef 1862 lärare vid
Norrköpings lyceum och var 1863–69 detta läroverks
föreståndare. Derefter höll han under en följd af
år i en mängd svenska städer, äfvensom i Kristiania,
offentliga föreläsningar öfver Götiska skolan och dess
hufvudman, särskildt E. G. Geijer, samt utgaf under
titeln Götiska förbundet och dess hufvudmän (1878)
sina studier i detta ämne. I Dagen före drabbningen
(1882) har han gjort Nya skolan och dess förnämsta
män till föremål för liknande studier. Bland hans
öfriga arbeten må nämnas Alexis. Ur en afliden
students lefnad (1859), Tankar och bilder (1861),
den pedagogiska skriften Om litteraturen och dess
betydelse som bildningsmedel (1863) samt Från det
förflutna och det närvarande. I. Teckningar från Upsala
akademi på 1830- och 40-talen (1879).
Hjärnes beska kryddor, Hjärnes beska elixir. Se
Hjärnes testamente.
Hjärnes plaster, Emplastrum Hjaerneri
(Pharm. Suec. Ed. VII), Empl. Saponaceoplumbicum
(Ed. V), farmak., beredes af 7 delar tvål, 30
d. olivolja, 6 d. blyhvitt, 12 d. mönja och 1
d. venedisk terpentin. De under beredningen från
plåstermassan bortgående gaserna äro giftiga och
derjämte lätt antändbara, hvarför försigtighet med
afseende på dem måste iakttagas. Detta plåster
uppfanns af hofmedikus K. H. Hjärne (se Hjärne
6), som länge försålde det såsom ett arcanum,
hvars sammansättning först efter hans död blef
bekant. Hjärnes plåster nyttjas mycket (utbredt på
skinn eller tjockare lärft) såsom ett värmande,
skyddande, lindrigt hudretande och afledande
medel vid sjukdomar i inre organ, såsom gamla
lungkatarrer, utgjutning i lungsäckarna o. s. v. samt
å svullnader af reumatisk eller giktartad natur.
O. T. S.
Hjärnes testamente, med. farmak., ett namn som förr
tillades både Hjärnes beska
kryddor, Species amarae Hjaerneri, och Hjärnes beska
elixir, Elixir amarum Hjaerneri. De förre voro
en blandning af saffran (1 del), sittverrot
och lärkträdssvamp (af hvardera 2 d.), kinesisk
rabarber (4 d.), baggsöta och myrrha (af hvardera 8
d.) samt lefveraloë och teriak (af hvardera 16 d.),
hvilka beståndsdelar sönderskuros eller stöttes och
blandades. Af dessa beska kryddor tog man 1 del och
digererade under 3 dygn med 8 delar utspädd sprit
under omskakning emellanåt, hvarefter kryddorna
frånsilades, och man erhöll sålunda Elixir amarum
Hjaerneri, som utom Hjärnes testamente äfven kallades
Elixir ad longam vitam l. stomachicum l. suecicum och
ansågs på sin tid såsom ett synnerligen välgörande
medel, som kunde rent af förlänga lifvet. Medlet
uppfanns af hofmedikus K. H. Hjärne (se Hjärne 6),
som sjelf beredde och sålde detsamma. Det åtnjöt stort
anseende både inom och utom Sverige samt brukas ännu i
dag af allmogen. Dess verkan är lindrigt afförande och
magstärkande. O. T. S.
Hjärvard Ylfving. Se Granmar.
Hjörring, stad i norra delen af Nörrejylland, 49
km. n. om Ålborg, vid jernvägen mellan sistnämnda
stad och Frederikshavn, med lastageplatsen Lökken
som hamn vid Vesterhafvet. H. omgifves af en rik
landsbygd och drifver en betydlig, i stark tillväxt
varande handel. Det är också en af de danska städer,
som på senare åren gått mest framåt. 1880 hade den
4,300 innev, mot 1,750 år 1845 och 744 år 1801. Säte
för amtman och "amtstue". H. är en mycket gammal
stad samt var hufvudstad i Vendsyssel och sedermera
i Börglum stift. Dess äldsta kända privilegier äro
af år 1243. E. Ebg.
Hjörring amt omfattar den nordligaste delen af
Nörrejylland. 2,892 qvkm. 100,000 innev. (1880). Den
östra delen är högland, den norra spetsen och den
vestra kuststräckan äro täckta af flygsand, och i
söder upptages landet af kärr samt af "den store
Vildmose". Der flyta flere större vatten, bland
hvilka Ry-ån är 60 km. lång. 1876 voro 77,000 har
ännu ofruktbara, ehuru landtbruket på senare tiden
gjort stora framsteg; 69,300 har begagnades till
odling af säd, rotfrukter och handelsväxter, 129,800
har till gräs och 2,400 har till skog. S. å. funnos
21,000 hästar, 98,700 nötboskapsdjur, 120,500
får och 31,000 svin. Amtet, som hör till Ålborg
stift, har 4 städer (Hjörring, Frederikshavn, Säby
och Skagen) samt omfattar 6 härad och ön Läsö.
E. Ebg.
Hjörungavåg, eller, såsom den numera kallas, Liavåg,
är en liten vik af Storfjorden och skär in på
nordöstra kusten af Hareidland, en 172 qvkm. stor
ö på Söndmöre, Romsdals amt (Norge). Der stod
(986) det berömda slaget mellan Håkon jarl och
jomsvikingarna. O. A. Ö.
Hlasiwetz, Heinrich, tysk kemist, f. 1826 i
Reichenberg, d. 1875 i Wien, blef 1854 professor i
kemi uti Innsbruck samt 1867 professor i kemisk
teknologi och 1869 i allmän kemi vid tekniska
högskolan i Wien. H. gjorde ovanligt många
undersökningar, i synnerhet på den organiska kemiens
område. Särskildt må
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
