Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hofmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hofsós, isländsk handelsplats på Skagafjordens
östra strand. C. R.
Hofsta, socken i Örebro län, Örebro härad. Arealen
2,919 har. 815 innev. (1881). Annex till Axberg,
Strengnäs stift, Glanshammars kontrakt.
Hofstalläng, kamer., kronolägenhet, hvaraf arrendet
ingår eller ingått till hofstallet med hö. Sådana
lägenheter finnas endast i landskapen kring
Mälaren. En del är utarrenderad på enahanda sätt som
andra kronolägenheter. F. n. (1883) levereras från
åtskilliga kronoängar i Upland och Södermanland
årligen 218,700 kg. arrendehö till hofstallet.
Kbg.
Hofstatens gratialkassa, stiftad d. 1 Nov. 1787 af
dåv. hofpredikanterna J. G. Flodin och C. W. Strang
samt försedd med af K. M:t d. 7 Maj 1788 stadfäst
reglemente (senast förnyadt d. 9 Febr. 1844), har
till ändamål att lemna understöd åt fattiga enkor
efter betjente vid de kungliga och furstliga hofvens
ekonomi-, hof- och stallstater, efter husgeråds-,
klädkammar- och kyrko-betjente, brandmästaren,
vedvaktmästare och slottsknektar samt betjente
vid kongl. Djurgården, hvilka i tjensten aflidit
eller ur tjensten afgått med hela eller en del
af lönen i pension. Kassans inkomster utgjordes
till en början af: räntor af en vid stiftandet
inom k. hofförsamlingen befintlig obetydlig
fattigkassefond; bäckenpenningar, insamlade vid
gudstjensterna i k. slottskapellet; fattigprocent
vid bouppteckningar i de under k. borgrätternas
jurisdiktion lydande sterbhus; samt insamlingar
vid bröllop och barndop. Sedermera hafva tillkommit
frivilliga gåfvor, testamenten och andra tillfälliga
inkomster, 225 kr. i årlig gåfva af konungen samt (i
ersättning för den vid k. borgrätternas indragning,
1844, förlorade fattigprocenten) 300 kr. årligen
från H. M. konungens hofförvaltning. Utom årligt
penningeunderstöd (det högsta utgår med 10 kr. i
månaden) erhåller hvarje gratialist, som ej är intagen
å fattighus eller annan försörjningsinrättning, en
gång om året 1 kr. 50 öre till vedpenningar. Efter
gratialists död betalas vid aflemnandet af
pensionsbrefvet 3 kronor. Vid 1881 års slut utgjorde
kassans behållning i inteckningar och räntebärande
obligationer 69,460 kr. 58 öre. Gratial utbetalades
till 59 personer till ett sammanlagdt belopp af
3,572 kr. Kassans direktion består f. n. (1883)
af 8 ledamöter, med riksmarskalken till ordförande.
Hofterup, socken i Malmöhus län, Harjagers
härad. Arealen 1,249 har. 646 innev. (1881). Annex
till Barsebäck, Lunds stift, Harjagers kontrakt.
Hoftrång, veterinärv. Se Hofbeslagskonst.
Hofva, socken i Skaraborgs län, Vadsbo härad,
Hofva tingslag. Arealen 19,308 har. 3,897
innev. (1881). H. bildar med Elgarås ett regalt
pastorat af 1:sta kl., Skara stift. Norra Vadsbo
kontrakt. Med Hofva socken är till alla delar förenad
och här inräknad en f. d. socken, Fagerlid. – I
H. blef den af konung Valdemar Birgersson uppbådade
bondehären vid midsommartiden 1275 i grund slagen
af Valdemars båda bröder Magnus och Erik,
och konungen, som under striden uppehållit sig med
sina bästa trupper vid Ramundaboda på Tiveden, flydde
derefter till Norge.
Hofvarpne, Nord. mytol. Se Gardrofva.
Hofveri (D. hoveri, af hof, i betyd. herregård) kallas
i Danmark och i de af Danmark till Sverige afträdda
provinserna det arbete, som fästebonden (se Bonde,
sp. 859, och Danmark, sp. 852) har att lemna till
brukandet af godsegarens jord. Ursprungligen hette
detta arbete dagsverke (se d. o.) och utgjorde
den väsentligaste delen af vederlaget för den
jord bonden innehade, men var dock under hela
medeltiden en måttligt tung samt enligt häfd och
bruk oföränderlig börda. Men när adeln från slutet
af 15:de årh. och framförallt efter reformationen
förvärfvade större egendomar och lade sig mera vinn om
deras skötsel, blef hofveriskyldigheten ökad samt i
regeln obestämd. Och på samma gång som bondeståndets
frihet sjönk, växte denna skyldighet, i synnerhet
på Själland och småöarna, så starkt, att den nästan
gjorde det omöjligt för bönderna att ordentligt bruka
sina egna egor. Ja den utsträcktes efter hand till
många andra arbeten och ålades i hög grad godtyckligt,
hvarjämte dess fullgörande utkräfdes af råa fogdar
med prygel och andra handgripligheter. Derför blefvo
hofveriskyldigheten och bestämmelser om dess
aflösning (hvilket redan Kristian IV förgäfves
hade försökt 1633) ett hufvudmoment i de danska
landbo-reformerna under 18:de årh., och vid de
första stegen i denna riktning (af enkedrottning
Sofia Magdalena, 1761, och grefve Bernstorff,
1764) upphäfdes hofveriskyldigheten. Exemplet
följdes snart på en stor del af kronodomänen och
af icke få godsegare, under det att Struensees
försök (1771) att ställa hofveriskyldigheten
i bestämdt förhållande till hartkornet (se
d. o.) omintetgjordes (1773). Dock voro ännu 1784 icke
mindre än 270,000 tunnor hartkorn hofveriskyldiga,
men under den följande tiden dels såldes ett
stort antal bondgårdar till sjelfegande bönder,
dels fastställdes, 1791–97, hofveriskyldigheten för
hvarje gård antingen genom öfverenskommelse eller af
särskilda regeringskommissarier. 1837 hade hofveriet
så minskats, att det tillfullo utgjordes af endast
53,800 tunnor hartkorn samt delvis af 26,500 (således
knappt en tredjedel emot 1784); och sedan nya lagar
1838 och 1850 ytterligare underlättat aflösningen,
har det nu nästan försvunnit. Medan ännu 1849 24,000
tunnor hartkorn voro hofveriskyldiga förutom 32,300,
som dock voro nästan fria, utgjordes i Maj 1882
hofveri fullt af blott 1 bondgård och till en del af
12, medan 457 voro nästan fria, eller tillsammans
af 2,700 tunnor hartkorn, hvaraf 5/6 på Själland.
E. Ebg.
Vid Skånes afträdande till Sverige (1658) var
hofveriskyldigheten der öflig både på kronans och
adelns jord. Å en del af kronans egendomar aflöstes
densamma emot rustningsskyldighet redan af Karl XI,
medan den på de öfriga under slutet af 1600- och
början af 1700-talet till sin omfattning fastställdes
genom s. k. arbetskontrakt. Till följd af allmogens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
