Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 1401-1402 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hokkohönsen, Cracinæ, zool. - Hokuspokus, trollformel, som taskspelare pläga använda vid utförandet af sina konststycken - Hol, socken i Elfsborgs län - Hol, Richard - Holaveden, en skog, som sträcker sig mellan Vettern och sjön Sommen samt går ned öfver södra delen af Lysings och sydvestra delen af Göstrings härad - Holback, Paul Henri Thierry (Eg. P. Heinrich Dietrich), baron d'H.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

foglar med grof näbb, som är hög, kort, långs
ryggkanten starkt böjd, vid roten klädd med



naken vaxhud och prydd med köttiga utväxter, hvilka
svälla upp under parningstiden. Hjessans och nackens
fjädrar äro förlängda till en framåt krusig hjelm;
vingarna och stjerten äro korta, tarsen lång och
fötterna, hvilkas alla tår sitta i samma plan,
sakna sporre. Alla hokkohöns äro skogsfoglar och
tillbringa sin mesta tid i träden; likväl komma de
ej sällan ned på marken, der de kunna springa med
stor snabbhet. Under parningstiden lefva de parvis
och under den öfriga delen af året i små flockar. De
förtära frukter, möjligen äfven insekter och maskar,
och krafsa, i motsats till andra hönsfoglar,
aldrig sin föda fram ur marken. Sitt platta, af
risqvistar byggda bo fästa de föga högt upp mellan
grenar, och honan lägger deri två hvita ägg, något
större än tamhönsets. Emedan hokkohönsens kött är
mycket godt, förföljas dessa foglar flitigt. De
blifva lätt tama, men fortplanta sig icke gerna i
fångenskap, äro trätgiriga och tåla icke väl köld. –
Hit hör Hokkohönsslägtet, Crax, med åtskilliga
arter. Hokkon, C. alector, blir 90 cm. lång, har en
gul utväxt vid näbbroten, är glänsande blåsvart,
med hvit buk och hvit undergump samt ett hvitt
band öfver stjertspetsen. Han finnes i hela det
inre Brasilien. Röda hokkon, C. rubra, är vackert
kastanjebrun, med svartblå vaxhud, samt tillhör Peru
och Mejico. Hjelmhokkon, C. pauxi, saknar fjäderhjelm,
men har en stor, päronformig utväxt, som börjar
vid näbbroten ofvanför näsborrarna och sträcker sig
snedt bakåt. Färgen är glänsande svartgrön, buken
och stjertspetsen hvita, näbben röd, med svartblå
utväxt, och fötterna ljusröda. Arten är hemma i vestra
Brasiliens och östra Perus urskogar. C. R. S.

Hokuspokus, trollformel, som taskspelare pläga
använda vid utförandet af sina konststycken. Ordets
härledning är outredd. Sannolikt synes dock vara, att
det är en förvrängning af den vid nattvarden inom den
romersk-katolska kyrkan nyttjade latinska formeln hoc

est corpus (meum), "detta är (min) lekamen". Enligt
nämnda kyrkas lära "förvandlas", som bekant, brödet
och vinet i nattvarden till Kristi lekamen och blod.

Hol, socken i Elfsborgs län, Kullings härad. Arealen
3,959 har. 1,032 innev. (1881). H. bildar med Siene
och Horla ett konsistorielt

pastorat af 3:dje kl., Skara stift, Kullings eller
Gäsene kontrakt.

Hol, Richard, holländsk tonsättare, f. 1825, lärjunge
af organisten Martens, bosatte sig, efter några
studieresor, såsom pianolärare i Amsterdam, der han
1856 blef dirigent för "Amstels mannenchor". 1863
utnämndes han till stadsmusikdirektör och
domkyrkoorganist i Utrecht. H. är ej blott en af
de mest ansedda dirigenter och lärare i Holland,
utan äfven en utom sitt fosterlands gränser bekant
kompositör, hyllande företrädesvis den moderna
riktningen. Bland hans 90 utgifna verk må nämnas en
äfven i Tyskland uppförd symfoni, flere ballader (Der
fliegende holländer m. fl.), oratoriet David, mässor,
visor och kammarmusik. Han har derjämte uppträdt med
kritiker i holländska musiktidningen "Caecilia", en
monografi öfver J. P. Sweelinck (1859–60) m. m. A. L.

Holaveden, en skog, som sträcker sig mellan Vettern
och sjön Sommen samt går ned öfver södra delen af
Lysings och sydvestra delen af Göstrings härad i
Östergötlands län samt norra delen af Norra Vedbo
härad i Jönköpings län. Öfver H. gick konungarnas
eriksgata, och å densamma har svenska allmogen vid
flere tillfällen (1452 och 1568) sökt hejda danskarnas
framfart. H. är nu på många ställen odlad, och i
jämförelsevis nyare tider hafva der två kyrksocknar
uppstått.

Holbach [ålbak], Paul Henri Thierry (eg. P. Heinrich
Dietrich), baron d’H., fransk filosof, föddes 1723 i
Heidelsheim i Rheinpfalz, men uppfostrades i Paris
och blef till hela sin uppfattning en fransman. Emedan
han egde en betydlig förmögenhet, var han i tillfälle
att uteslutande egna sig åt vetenskaplig och literär
verksamhet. I hans salonger samlades med förkärlek det
kotteri (Diderot, d’Alembert, Condorcet, Rousseau
m. fl.), som under det s. k. upplysningstidehvarfvet
var tongifvande inom Frankrikes literära
kretsar. H. skildras som en synnerligen välvillig
och välgörande man, lågande af nit för medmenniskors
väl. Död i Paris 1789. – Såsom filosof slöt han sig
till de s. k. encyklopedisterna. Hans utgångspunkt var
sensationens faktum, hvilket hänvisar på en kraft,
som förorsakar sensationen och i henne framträder,
samt deri röjer sin verkliga tillvaro. Naturen
är följaktligen ett helt af molekyler, hvilka
efter fysiska lagar äro stadda i ständig rörelse
(draga hvarandra till sig och stöta hvarandra ifrån
sig). Från våra sensationers olikhet sluter H. vidare
till att äfven molekylerna äro till beskaffenheten
olika. Det andliga deremot är i sjelfva verket
ingenting annat än en form hos det kroppsliga,
ett sätt, på hvilket detta är till. Endast genom
en illusion har man föreställt sig detsamma såsom
verkligt och derigenom råkat ut för dualismen emellan
andligt och kroppsligt, hvilken H. på angifna sätt
anser sig kunna häfva. I enlighet härmed anser han,
att ej mindre sensationernas subjektiva sida än
jämväl äfven de praktiska drifterna alltför väl kunna
fysiskt förklaras (t. ex. ur hjernans organisation
o. d.). Deremot har föreställningen om själens
verkliga tillvaro uppstått

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>