Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holberg, Ludvig - Holbäk, stad i norra delen af Själland - Holbäk amt, amt i nordvestra delen af Själland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begifvande, en liten qvick tillfällighetsdikt,
Den jydske fejde, riktad mot en jylländsk prest,
som funnit sig sårad af att hans namn förekom i
en af komedierna. 1727 utgaf H. Epislola
Holgeri Dani ad Burmannum, hvari han, anspelande på
visan om Holger danske, bemötte några för Danmark
förklenliga yttranden af en holländsk professor,
Burmann, och 1729 Danmarks og Norges beskrivelse (ny
uppl. 1749, under titeln Danmarks og Norges geistlige
og verldslige stat). Med detta arbete, som helt
och hållet saknade föregångare inom literaturen,
återvände H. för lång tid till "allvarliga"
sysselsättningar. Den nästa frukten deraf blef
Danmarks riges historie fra de äldste tider til og
med Frederik III (1732–35, ny uppl. 1753–54; senare
utg. i Rahbeks "H:s Udvalgte skrifter"), grundad på
källstudier och kritik, lifligt, klart berättad och
af H:s friska humor genomträngd, det första arbete,
i hvilket gjordes försök till en periodindelning
efter hvarje tidsålders hufvudkarakter, och den
första med historisk konst utförda historia öfver
Danmark efter Saxos. Samtidigt skref han tvänne
skolböcker: Synopsis historiae universalis (1733)
och Compendium geographiae (s. å.) samt, sedan han
fullbordat Danmarks historia, Bergens beskrivelse
(1737), grundad på en handskrift af Edvard Edvardsen
(d. 1694), och Almindelig kirkehistorie (1738;
från Kristus till reformationen), ett arbete,
hvilket var lika nytt inom den danska literaturen som
"Danmarks riges historie", och i hvilket han ställer
sig på en mycket objektiv ståndpunkt i förhållande
till de olika läroriktningarna. Dertill slöt sig
Jödisk historie (1742). H. utgaf vidare ett par
samlingar historiska karakteristiker i Plutarchos’
manér, Berömmelige mänds og heltes sammenlignede
historier (1739) och Heltinders eller navnkundige
damers sammenlignede historier (1745). Genom sin
verksamhet som historieskrifvare skapade H. en
ny historisk stil i Danmark och grundlade en
historieskrifning på modersmålet. Hans arbeten på
detta område spriddes äfven i utlandet och invecklade
honom i polemik med svenska historieforskare,
särskildt Arckenholtz. Emellertid hade H. funnit
andra sätt att gifva uttryck åt resultaten af
sin fria forskning beträffande menniskolifvet och
samfundsförhållandena. Den ena formen derför var
poesien (till största delen latinsk). Dit höra hans
i Opuscula latina (1737) intagna Epigrammata och
i synnerhet hans namnkunniga, troligen redan före
1730, under påverkan af "Gullivers travels" (1726)
samt en resebeskrifning af norrmannen A. Kristensen
(1728), påbörjade och länge i stillhet utarbetade
parodi Nicolai Klimii iter subterraneum (Leipzig
1741), som genom den oförskräckthet, hvarmed många
ännu starka, i synnerhet religiösa fördomar angrepos,
genom den träffande satiren öfver de europeiska
folkens karakteristiska dårskaper samt slutligen genom
planläggningens originalitet och framställningens
torra humor väckte stor förbittring hos några,
i synnerhet "de helige", men på samma gång fick en
oerhörd spridning. Redan 1741 öfversattes "Nils Klim"
på tyska,
holländska och franska, 1742 första gången på danska,
1746 på svenska, senare på isländska (otryckt),
1783 på ungerska och 1819 på polska. 1746 utgaf
H. Mindre poesier, bland hvilka en ny dikt på danska,
Daphnis blodbad, som handlar om "katten Monsonius,
der bliver munk for bedre at kunne overraske muus
og rotter", är riktad mot det religiösa hyckleriet,
hvilket H. äfven i sina senare komedier ständigt
angriper. Sina idéer framställde han äfven i spridda
uppsatser, till en del i form af bref. Dit höra:
H:s lifliga sjelfbiografi i tre Epistolae ad virum
perillustrem (1727, öfversatta på danska 1745, på
tyska s. å. och på engelska 1827), vidare Moralske
tanker (1744, på tyska 1745, på holländska 1747,
på franska 1749), i synnerhet vigtiga derför att de
tydligen angifva H. som en troende kristen, men med
öfvervägande riktning åt det praktisk-moraliska och
med föga fallenhet för kristendomens mystiska sida,
derefter Epistler (1748–54; tillsammans 446 st.),
små följetongsartade betraktelser i alla möjliga
ämnen, och slutligen Moralske fabler (1751) ett
svagt ålderdomsarbete.
H. var ogift och nödgades för sin helsas skull föra
ett stilla och indraget lif. Han samlade derför en
stor förmögenhet, som han lade ned i själländska
jordagods. Af dem upprättades 1747 ett baroni
under hans namn, på sådana grunder, att baroniet
skulle tillfalla Sorö ridderliga akademi, hvilken
återupprättades som en skola för statsvetenskap och
historisk allmänbildning; derjämte skulle nämnda
akademi ärfva hans boksamling. H. dog i Köpenhamn
d. 28 Jan. 1754. Året derpå nedsattes hans lik i Sorö
kyrka. Vid hufvudingången till den nya k. teatern i
Köpenhamn aftäcktes 1875 hans bronsstaty (modellerad
af Stein), och snart skall hans staty resas äfven i
Bergen (den kommer att modelleras af J. Börjeson). –
Holbergsliteraturen är mycket omfångsrik och växer
beständigt. En god öfversigt af densamma finnes
meddelad i N. M. Petersens "Bidrag til den danske
literaturs historie". C. R.
Holbäk, stad i norra delen af Själland, vid södra
kusten af Holbäkfjorden (en arm af Isefjorden),
vid jernvägen mellan Roskilde och Kalundborg. 3,265
innev. (1880). Ganska betydlig handel, i synnerhet
med spanmål. H. är en gammal stad. I 13:de
årh. byggdes der en borg, som 1659 förstördes af
svenskarna. E. Ebg.
Holbäk amt, amt i nordvestra delen af Själland, mellan
Isefjorden och Stora Belt. Areal 1,700 qvkm. 88,300
innev. (1880). Kusterna äro djupt inskurna, och flere
uddar skjuta ut i hafvet. De betydligaste af dessa äro
Asnas och Refsnäs, som omsluta Kalundborgsfjorden,
samt Själlands ödde på halfön Odsherred. På Draget,
den landtunga, som förbinder Odsherred med det öfriga
Själland, ligger Vejrhöj, en af Själlands högsta
punkter, 122 m. Det mest betydande vattendraget
är Åmose-ån l. Halleby-ån; de största sjöarna äro
Tis-sjön och den natursköna Skarritsjön. Landet är
fruktbart. 1876 användes af amtets hela areal 70,840
har till odling af säd, rotfrukter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
