Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holländska nötboskapsrasen, veterin., verldens måhända förnämsta mjölkboskapsras, utmärker sig genom små, framåt riktade horn - Holländska språket - Holm, gods i Öfver-Lännäs socken, Vesternorrlands län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
refbenen platta och benen i allmänhet grofva; jufver,
mjölkådror och mjölkspegel äro ovanligt stora,
huden mjuk och lös. Till färgen äro djuren svart-
och hvitfläckiga. Denna ras, som har sitt hem på
Hollands bördiga betesmarker, delar sig i tvänne
afdelningar: marschboskap, i de utmed kusten
belägna provinserna Groningen, Friesland, Nord- och
Syd-Holland, samt geestboskap, hufvudsakligen
i Drenthe, Overijssel, Gelderland, Nord-Brabant och
Limburg. Den nordholländska boskapen, äfven kallad
amsterdam-boskap, är den största. Tjurarna
af detta slag hafva en höjd öfver manken af 1,47
m. och väga omkr. 1000 kg. Kornas vigt är dock mycket
lägre. Mjölkafkastningen beräknas till omkr. 3,500
l. årligen per ko, hvaraf beredas 200–250 kg. fet
ost (Edamer-ost). Man har dock äfven exempel på kor,
som lemnat öfver 7,000 l. mjölk årligen. Sedan lång
tid tillbaka hafva kreatur af denna ras införts
till Sverige, och flere stammar af s. k. svensk
herregårdsras, såsom Strömsholmsrasen m. fl., äro af
holländsk härkomst. Till följd af sin storlek passa
dock holländska djur endast på sådana egendomar,
der stallfodring eger rum hela året om, eller der
bördiga betesmarker finnas. C. A. L.
Holländska språket l. nederländska språket tillhör den
lågtyska språkgrenen och är närmast beslägtadt med
plattyskan. Det holländska fornspråket kallas vanligen
fornlågfrankiska (se Frankiska), stundom
fornnederländska. Detta öfvergick till medelnederländskan,
som herskade från omkr. 1200 till 1500. Derefter
vidtog nynederländskan eller nyholländskan. Under
medeltiden var namnet flamländska eller flämska
det vanliga; sedan 1600-talet har holländska eller
nederländska mest brukats. (Den nuvarande flamländskan
är egentligen samma språk som holländskan; se
Flamländska.) Namnet duitsch (utt. döits-ch), samma
ord som deutsch, tysk, har ock nyttjats och nyttjas
i vissa landsdelar än; deraf har det engelska namnet
dutch kommit. Den nu lefvande holländskan utmärker
sig för rikedom på diftonger samt för flere egna
konsonantljud (se F och G). Det tyska sch-ljudet
saknas, i det att s och ch uttalas hvartdera för
sig. Mot högtyska alt, wald, holz svara Holl. oud,
woud, houd (ou utt. nästan som öu). Ljudbeteckningen
företer flere märkligare olikheter mot högtyskan. Det
tyska ei skrifves i Holl. ij (äldre y); långa vokaler
dubbelskrifvas, t. ex. aa (äldre ae) uu, eller tecknas
<med två olika tecken: eu utmärker ö, ie i och oe
det tyska u. Tyskt lent s skrifves z. Holländskan
har, liksom nyisländskan, en mängd nybildade ord
som öfversättning af utländska ord, i synnerhet
för abstrakta begrepp; så är det holländska ordet
för abstrakt: afgetrokken, för idé: denkbeeld, för
filosofi: wijsbegeerte, för matematik: wiskunde, för
kemi: scheikunde, för algebra: stelkunst. Äfven för
många latinska grammatiska termer finnas inhemska ord,
t. ex. för interjektion: tusschenwerpsel, för kasus:
naamval, för verbum: werkwoord. Vigtigare minnesmärken
af medelholländska språket äro det berömda djureposet
"Reinaert" samt Maerlants
dikter. Nyholländskan höjdes redan på 1500-talet
till ett utbildadt skriftspråk i synnerhet genom
Coornhert och Marnix. Sedermera utbildades
prosaspråket af Hooft och det poetiska språket af
Vondel (förra hälften af 1600-talet). Äfven Cats
utmärker sig för ett rent språk. Se vidare Holländska
literaturen. Den lexikaliska och grammatikaliska
bearbetningen af holländskan började egentligen i
slutet af 1500-talet (redan 1477 trycktes dock i Köln
en holländsk-latinsk ordbok: "Teuthonista" af G. van
der Schueren). De mest framstående äldre holländska
språkforskare, som behandlat sitt modersmål, äro
Cornelis van Kiel (Kilianus), som utgaf en för
sin tid utmärkt holländsk-latinsk ordbok (1574)
samt Lambert ten Kate, hvars "Aenleiding tot de
kennisse van het verhevene deel der nederduitsche
sprake" (1723) i spåkvetenskapens historia intager
en hedersplats såsom en värdig förelöpare till Grimms
"Deutsche grammatik". Redan 1584 hade den amsterdamska
"rederijkkamer" In liefde bloeijende låtit utgifva
en holländsk grammatik. Förtjenster om holländska
språket hafva ock B. Huydecoper (d. 1778), J. A.
Clignett m. fl. äldre forskare. P. Weiland utgaf
en stor holländsk ordbok i 11 band (1799–1811). Af
stor vigt för holländskans vetenskapliga bearbetning
blef stiftandet af Maatschappij van Nederlandsche
Letterkunde (1766 i Leiden). Bland berömdare nyare
holländska språkforskare kan nämnas M. de Vries,
professor i holländska språket och literaturen
i Leiden, som bl. a. påbörjat utgifvandet af en
medelholländsk ordbok (1864) samt, i förbindelse med
de likaledes ansedde språkforskarna L. A. te Winkel
(d. 1868) och P. J. Cosijn, en nyholländsk ordbok:
"Woordenbock der nederlandsche taal" (1:sta bd
och 2:dra bdets 1:sta h. hafva utkommit intill
1883). Oudemans har utgifvit "Bijdrage tot en middel-
en oudnederlandsch woordenboek" (afslut. 1880),
hufvudsakligen innehållande exempelsamling utan
vetenskaplig bearbetning. Cosijn har utgifvit en
mindre holländsk grammatik (4:de uppl. 1879). En
utförligare sådan ("Nederlandsche spraakleer")
har W. G. Brill utgifvit (4:de uppl. 1871). De
holländska språkljuden hafva beskrifvits af den
berömde fysiologen F. C. Donders i "De physiologie
der spraakklanken" och af Land i "Over uitsprak
en spelling". I tidskrifterna "De Taalgids",
"Taalkundige bijdragen", "Noord en zuid" och
"Taalstudie" finnas vetenskapliga uppsatser om
holländskan. För bearbetning af de holländska
landsmålen grundades 1882 en tidskrift, "Onze
volkstaal". – Den nyholländska rättskrifningen
ordnades af Siegenbeek 1804 på regeringens
uppdrag. Jfr Flamländska. Fr. L-r.
Holm, gods i Öfver-Lännäs socken, Vesternorrlands
län, med ett utomordentligt vackert läge vid
Ångermanelfven. Tillsammans med Björkå jern-
och sågverk samt en mängd underlydande hemman i
Öfver-Lännäs, Sånga, Multrå, Eds och Skorpeds socknar
omfattar godset omkr. 16 mtl, hvaraf H. utgör 5 43/48
mtl frälsesäteri, det enda i länet. Hela egovidden
utgör öfver 20,000 har, till största delen skog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
