Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holstein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till en del framkallades af Danmarks angrepp
på Holstein-Gottorp, nödgades danske konungen i
början, efter Karl XII:s landstigning på Själland
(1700), lemna H.-Gottorp; men 1713, efter Stenbocks
kapitulation vid Tönning, bemäktigade han sig den
gottorpska andelen af Slesvig, och sedan Sverige
i freden i Frederiksborg (1720) förbundit sig att
icke understödja Karl XII:s systerson Karl Fredriks
(1702–39) anspråk på det slesvigska området,
förenades 1721 hela Slesvig med Danmark. All
politisk förbindelse mellan H. och Slesvig blef
derigenom upphäfd. Successionsordning i Slesvig
blef då den danska Kongeloven (af 1665), enligt
hvilken arfsrätt tillkom både manliga och qvinliga
ättlingar af konung Fredrik III (1648–70), medan
arfsrätten enligt 1579 års fördrag var agnatisk,
men utsträckt till alla ättegrenarna af sönderborgska
och gottorpska husen. – Genom hertig Karl Fredriks
gifte med kejsar Peter I:s dotter Anna erhöll hans
son Karl Peter Ulrik 1762 Rysslands kejsarekrona. Då
han, såsom kejsare kallad Peter III, s. å. på
kejsaretronen efterträddes af sin gemål, Katarina II,
blef hans son Paul (1762–73) hertig af H.-Gottorp,
och denne afträdde genom det s. k. mageskiftet
1773 till konung Kristian VII af Danmark sitt
hertigdöme, men fick i ersättning Oldenburg och
Delmenhorst. Dessa land skänkte han 1774 åt sin
farfars kusin Fredrik August. (En broder till denne,
Adolf Fredrik, hade 1751 blifvit svensk konung.) –
Hela H. hade sålunda blifvit förenadt med Danmark,
men var fortfarande ett tyskt län, tills Kristian
VII genom Tyska rikets upplösning 1806 blef suverän
furste öfver H. Då Tyska förbundet 1815 upprättades,
inträdde konungen af Danmark för H. och Lauenburg
såsom medlem af detsamma. Ridderskapet i H. och i
det under tidernas lopp förtyskade Slesvig fordrade
emellertid, att den ständerförfattning, som tyska
förbundsakten garanterade H., skulle blifva gemensam
för H. och Slesvig. Den "schleswig-holsteinska
rörelsen" lade sig för en tid, men väcktes till
nytt lif af landtfogden U. J. Lornsen, som 1830
i flygskriften "Ueber das verfassungswerk in
Schleswig-H." yrkade, att Slesvig och H. såsom en
stat med egen författning och förvaltning skulle i
personalunion förenas med Danmark: "blott konungen
och fienden borde vara gemensamma". Konung Fredrik
VI upprättade också 1834 för de båda hertigdömena en
gemensam regering, på Gottorps slott, och en gemensam
högsta domstol, i Kiel, men de fingo särskilda
ständerförsamlingar. Jäsningen ökades, då hertig
Kristian af Augustenborg (se Augustenborg), i egenskap
af hufvudman för den äldre af de båda qvarlefvande
hertigliga sönderborgska linierna, 1837 påstod
sig, obefogadt nog, vara närmaste arfvinge till
Slesvig och H., ifall danska konungahusets mansstam
utdoge. För att lugna den upprörda sinnesstämningen
i hertigdömena visade konung Kristian VIII i början
alltför stor eftergifvenhet och utnämnde till och
med hertig Kristians broder Fredrik (se Augustenborg)
till
ståthållare öfver Slesvig och H. (1842). Slutligen
förmåddes han dock af missnöjet i Danmark och de
båda hertigarnas ohöljda stämplingar att 1846
afsätta ståthållaren och genom ett öppet bref
förklara "Kongelovens" tronföljdsordning vara
gällande i Slesvig. Men det var icke möjligt
för honom eller hans efterträdare, Fredrik VII
(1848–63), att qväfva den schleswig-holsteinska
rörelsen; underrättelsen om Februarirevolutionen i
Frankrike ökade jäsningen, och d. 23 Mars 1848 höjde
schleswig-holsteinarna upprorsfanan. De upproriske
erhöllo understöd af Tyska förbundet, och danskarna
blefvo slagna vid Slesvig (d. 23 Apr. s. å.); men
sedan de vid Dybböl (d. 5 Juni) vunnit en vacker
seger, afslöts under svensk-norsk bemedling ett
stillestånd i Malmö (d. 26 Aug.). I April 1849
började kriget å nyo, men slöts efter danskarnas
seger vid Fredericia med ett nytt stillestånd
(i Berlin d. 10 Juni), hvilket 1850 ledde till
freden i Berlin. I H. fortfor emellertid upproret,
och först 1851 kufvades detsamma af österrikiska
trupper. Slesvigs och Holsteins ställning till Danmark
ordnades så, att för alla tre landen upprättades
en gemensam eller s. k. helstats-författning
("fällesforfatning"), 1855, och att hvarje land fick
sin särskilda provins-författning. Tronföljdsfrågan
afgjordes genom fördraget i London mellan
de fem stormakterna och Sverige-Norge 1852, då
hertig Kristian af Glücksborg (som tillhörde en
yngre gren af sönderborgska huset, urspr. kallad
H.-Beck) erkändes såsom tronföljare i Danmark och
hertigdömena efter den barnlöse Fredrik VII och
tronföljden inom hans slägt gjordes agnatisk. På
denne hertig Kristian hade kejsar Nikolaus af
Ryssland 1851 öfverflyttat sina arfsanspråk på
H. såsom hufvudman för den holstein-gottorpska
linien, och på honom öfverflyttade äfven hans gemål,
Louise af Hessen-Kassel, konung Kristian VIII:s
af Danmark systerdotter, som efter sin moders
och sina syskons afsägelse var närmaste arfvinge
till Danmark, sina anspråk på danska tronen. Denna
tronföljdsordning bekräftades af danska riksdagen
1853, sedan hertig Kristian af Augustenborg 1852
för sig och sin familj lofvat att aldrig framställa
några anspråk på hertigdömena. – Både danskar och
tyskar voro missnöjda med helstatsförfattningen,
och danska regeringen fann sig 1858 föranlåten att
upphäfva densamma i fråga om H. Sedan man förgäfves
sökt åstadkomma en ny helstatsförfattning,
utsöndrades H. d. 30 Mars 1863 ur helstaten,
hvarefter en för Danmark och Slesvig gemensam
författning (den s. k. "Novemberförfattningen")
d. 18 Nov. s. å. utfärdades. Tre dagar förut (d. 15
Nov.) hade Fredrik VII aflidit och efterträdts
af Kristian IX, och vid underrättelsen derom lät
hertig Fredrik af Augustenborg, trots sin faders,
Kristians, afsägelse, hylla sig såsom hertig i
Slesvig och H. Österrike och Preussen, hvilka
genom sitt deltagande i London-traktaten en gång
underkänt de augustenborgska anspråken, påstodo, att
"Novemberförfattningen" strede mot gifna löften,
och då Danmark vägrade att återkalla densamma,
började de krig. Tyskarna intogo Dannevirke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
