Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Homann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
asiatiska Ionien, hvarifrån de snart nog (enligt en saga
genom Lykurgos, Spartas lagstiftare) öfverförts
till det europeiska Grekland, der de vid de
religiösa festerna och andra högtidligheter brukade
af s. k. rapsoder (till en början säkerligen med
ackompagnement på cittra eller lyra) föredragas för
den samlade menigheten. I Athen säges Solon sjelf
hafva anbefallt sådana föredrag, och Peisistratos
lät genom Onomakritos ombesörja de förut spridda
sångernas hopsamlande och ordnande. Denna äldsta
textrevision af Iliaden och Odysséen efterföljdes
snart af flere andra, bland hvilka i synnerhet den af
Aristoteles för Alexander den stores räkning utförda
åtnjöt ett högt anseende. Kritisk och exegetisk
bearbetning af den homeriska texten idkades
under 3:dje och 2:dra årh. f. Kr. med stor ifver
af alexandrinske lärde, hvilka bl. a. genomförde
Iliadens och Odysséens indelning i 24 sånger, eller
s. k. rapsodier, hvardera. Grundläggare af dessa
studier voro Zenodotos, Aristofanes och i synnerhet
Aristarchos, hvars med kritiska tecken försedda
textrecension inom kort vann allmänt erkännande, trots
alla gensägelser af hans motståndare, grammatikern
Krates i Pergamum. De af Aristarchos i
talrika skrifter framlagda åsigterna utvecklades
sedan vidare af hans lärjungar och efterföljare
(Aristonikos, Didymos, Nikanor m. fl.), hvilkas
arbeten ligga till grund för de värderika scholier
eller randglossor till Iliaden, som innehållas
i den berömda venezianska handskriften af detta
skaldeverk och efter sin upptäckare bruka kallas
"Villoisons scholier" (äfven "Scholia veneta"; utgifna
1788). Äfven från den bysantinska tiden eger man
åtskilliga, delvis mycket vidlyftiga, kommentarier
till Iliaden och Odysséen, bland hvilka de i 12:te
årh. af ärkebiskopen Eustathios i Thessalonika
författade äro de värderikaste.
Den homeriska frågan. Redan några alexandrinska
grammatiker (Hellanikos, Xenon m. fl.) hade
framställt den på vissa inre kriterier grundade
läran att Iliaden och Odysséen icke härröra från
samma författare, utan tillkommit under tämligen
långt skilda tider. Åsigten vann på sin tid föga
bifall och har i literaturhistorien förvärfvat
sina upphofsmän benämningen chorizontes ("de
söndrande"). Enstaka tvifvel om den historiska
verkligheten af Homeros’ person och författareskap
hafva sedan uttalats af engelsmannen Bentley och
italienaren Vico (båda omkr. år 1700). Men på fullt
allvar bragtes denna fråga å bane genom den store
tyske filologen F. A. Wolf, då han i sin år 1795
utgifna inledning (prolegomena) till en ny upplaga af
de homeriska sångerna framställde det på en djupgående
och skarpsinnig bevisföring grundade påståendet att
Iliaden och Odysséen hvarken båda tillsammans eller
någondera för sig kunna vara författade af en skald
med namnet H., utan fastmera äro sammansatta af en
mängd smärre dikter, hvilka under en lång tidsföljd
framgått dels ur folkets egen poetiska fantasi, dels
ur de homeriska sångareskolornas och rapsodernas
verksamhet.
Såsom ett hufvudargument framhåller dervid Wolf,
att på den tid, då de homeriska sångerna diktats,
skrifkonsten var för grekerna obekant eller åtminstone
ej i vidsträcktare omfång använd, och att å andra
sidan sammanfattandet af så vidlyftiga skaldeverk utan
skriftlig uppteckning är otänkbart. Wolfs teori väckte,
såsom naturligt var, stort uppseende inom hela den
bildade verlden och rönte ett lika lifligt bifall från
många sidor som häftig gensägelse från andra. I den
af Wolf anvisade riktningen, men delvis utgående från
andra synpunkter (inre motsägelser och ojämnheter med
afseende på innehållets egendomligheter i språkbruk
och versbyggnad o. s. v.) hafva sorgfälliga och
detaljerade undersökningar anställts af många
utmärkta, hufvudsakligen tyska, filologer (Lachmann,
Köchly, Kirchhoff, Hoffmann m. fl.). Men å andra
sidan saknas icke framstående män (Nitzsch, Nutzhorn,
Bergk, Kammer, Madvig m. fl.), hvilka på fullt allvar
försvara de homeriska sångernas ursprungliga enhet,
ehuru icke häller desse kunna bestrida tillvaron
af betydliga interpolationer och förfalskningar
i den homeriska texten. En god öfversigt af den
s. k. homeriska frågans utveckling och nuvarande
ståndpunkt samt den vidlyftiga literatur, åt
hvilken den gifvit upphof, lemnar H. Bonitz,
"Über den ursprung der homerischen gedichte"
(5:te uppl. 1881). – Den äldsta tryckta upplagan
af de homeriska sångerna, ombesörjd af Demetrius
Chalkondylas, utkom i Florens redan år 1488 och
efterföljdes under tidernas lopp af nästan otaliga
andra. Bland nyare värderika upplagor märkas de
af Bekker, Nauck, Ameis, Fäsi, La Roche, Pierron
utgifna. På svenska finnas de tolf första sångerna af
Iliaden öfversatta af Tranér (1807–22); M. Wallenberg
har fullständigt öfversatt både Iliaden (1814–15) och
Odysséen (1819–21), likaså J. F. Johansson (Odysséen,
1844–45, 2:dra uppl 1870; Iliaden, 1846–48). A. M. A.
Home-rulers (håm-; Eng., af home, hem, och rule,
styra, regera), namn på ett 1872 af irländska
medlemmar af britiska parlamentet bildadt parti,
hvilket på sin fana skrifvit särskild regering och
särskildt parlament för Irland.
Homerus. Se Homeros.
Homestead [håmstedd], Eng., egentl. egendom, bol. –
Enligt Förenta staternas lagar eger hvarje medborgare
(man eller qvinna), som uppnått 21 (i Texas 18) års
ålder eller har att försörja en familj, rätt att
af statens ännu icke åt enskilda upplåtna refvade
jord erhålla, emot en viss, lagbestämd ersättning,
ett homestead af 160 acres (65 har), i vissa fall 80
acres (32,5 har). Lägsta priset på denna jord är 11,21
kr. per har, högsta 22,42, hvartill komma provisioner
af vexlande storlek (från 26 till 126 kr. för hela
homestead). Eganderätt till denna jord erhåller
innehafvaren först efter 5 eller 7 års förlopp,
ifall han kan styrka, att han hela tiden brukat
jorden, och att han icke uppsåtligt kränkt annans
bättre rätt till densamma. Särskilda lagar gälla för
erhållande af homestead, afsedt för träd-plantering,
och sådant, som uteslutande består af impediment och
icke odlingsbar skogsmark. 1880 funnos i Förenta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
