Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Homo proponit ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Honda l. San Bartolommeo de H., stad i
syd-amerikanska republiken Columbia, staten Tolima,
vid venstra stranden af Magdalenafloden. Omkr. 4,000
innev.
Hondekoeter [-kouter], Melchior de, holländsk
målare, född 1636 i Utrecht, död i Amsterdam d. 3
Apr. 1695, härstammade från en brabantsk familj. Äfven
hans farfader, Gillis (Aegidius) de H.,
som utvandrade från Antwerpen till Holland, var
målare. Denne hade en dotter, Josina, som blef
gift med målaren Weenix, och en son, Gijsbert, som
var djurmålare och fader till Melchior. – Melchior
fick sin första undervisning af fadern och blef
sedan lärjunge af sin berömde onkel Weenix. Mellan
1659 och 1663 finnes han upptagen i registret öfver
målaresamfundet Pictura i Haag, men året för hans
flyttning till Amsterdam är icke kändt; säkert är
blott, att han fick borgarerätt derstädes 1688. Det
berättas för öfrigt, att han varit olyckligt gift och
derför sökt sin tröst på värdshuset. I alla händelser
var han en flitig och omsorgsfull målare. Han
inskränkte sin sfer till skildringen af fjäderfäets
lif, hälst de tama foglarnas i hönsgården. Genom
outtröttlig iakttagelse af naturen nådde han på
detta trånga område ett verkligt mästerskap, och
i afbildandet af hönsfoglarna når han stundom en
obeskriflig prakt i koloriten. Dertill kommer,
att han äfven med aktningsbjudande skicklighet
förstår att behandla landskapet. Till hans mest
berömda arbeten hör Den flytande fjädern, i
Amsterdam. Sveriges nationalmuseum eger af honom
en bild, framställande döda foglar i en nisch.
C. R. N.
Hondius (Hond), en holländsk
kopparstickareslägt, af hvars medlemmar i synnerhet
de två med namnet Hendrik (H. d. äldre, f. 1573,
d. omkr. 1630, och H. d. yngre, f. omkr. 1588,
d. 1658) voro framstående konstnärer, särdeles på
porträttgravyrens område. De förvexlas ofta, emedan
de hade nästan samma manér.
Hondschoote [ångdskåt], stad i franska departementet
Nord. Omkr. 4,000 innev. Der besegrade den franske
generalen Houchard i Sept. 1793 engelsmännen under
hertigen af York.
Hondt, de. Se Canisius.
Honduras [Sp. ånduras, Eng. håndjuras]. 1. Republik i
Central-Amerika, mellan 13° 10’ och 16° n. br. samt
83° 20’ och 89° 30’ v. lgd (fr. Greenw.). Det
begränsas i n. och n. ö. af Honduras-bukten och
Karibiska hafvet, i s. ö. och s. af Nicaragua, Stilla
oceanen (Fonsecaviken) och San Salvador samt i v. af
Guatemala. Arealen 120,480 qvkm. I Honduras-bukten
ligga de fruktbara till H. hörande s. k. Bai-öarna:
Roatan, Bonacca l. Guanaja, Utile, Elena m. fl.,
och i Fonseca-viken öarna Tigre och Sacate
Grande. Med undantag af några lågslätter vid norra
och östra kusten, i synnerhet vid flodmynningarna,
är större delen af H. ett bergland, uppfyldt af
från Anderna utgående kedjor, hvilka i allmänhet
löpa från s. v. till n. ö. De högsta topparna ligga
i vestra delen, der Montaña de Selaque når 3,085
m. höjd.
H. är den enda stat i Central-Amerika, der
inga verksamma vulkaner mera finnas; våldsamma
jordbäfningar äro ock sällsynta. I allmänhet ställa
bergen inga stora svårigheter i vägen för samfärdseln
mellan Atlantiska och Stilla oceanens hamnar,
emedan vattendelaren blott har en höjd af 812 m. En
smalspårig jernväg finnes mellan Puerto Cortez och
San Pedro (60 km.). Landet har många floder, bland dem
flere segelbara. De största äro: Rio Chamelicon, Ulua,
Blanco, Roman (Aguan), Tinto (Negro), Patuca (Guayape)
och Wanks l. Segovia, till Atlantiska hafvet, samt
Choluteca till Stilla hafvet. – Klimatet är sundt,
och jorden mycket bördig. Större delen, åtminstone
hög- och berglandet, är skogbevuxen. Förnämsta
näringsgrenarna äro jordbruk och bergshandtering,
men båda försummas, och H. intager, trots sina stora
naturliga tillgångar, i materielt hänseende lägsta
platsen bland Central-Amerikas republiker. Republiken
har större mineraltillgångar än någon annan stat
i Central-Amerika. Jämte silfver och guld förekomma
jern, tenn, bly, koppar, antimon, zink äfvensom opaler
och brunkol. Af vigt är utförseln af mahognyträ;
denna ligger i händerna på enskilda bolag. Någon
industri uti egentlig mening finnes knappt, och
handeln är obetydlig. Värdet af utförseln beräknas
till omkr. 1,3 mill. doll. (deraf silfver och guld
för 600,000, indigo för 200,000). De vigtigaste
hamnplatserna äro Omoa och Trujillo vid Atlantiska
samt Amapala vid Stilla hafvet. Telegraflinierna
hafva en längd af 1,046 km. – Innevånarnas antal
uppskattas till omkr. 400,000, hvaraf 6–7 tusen äro
hvita (af spansk härkomst), resten indianer, negrer
och blandade. De flesta indianerna äro bofasta och
hafva antagit katolska religionen. På norra kusten
finnas omkr. 20,000 kariber, hvilka härstamma från
de 1796 till ön Roatan af engelsmännen deporterade
infödingarna på ön San Vincente. De behålla sitt
ursprungliga språk, äro arbetsamma och sysselsätta
sig mest med timmerhuggning i mahognyskogarna. –
Författningen, af d. 1 Nov. 1880, är republikansk. I
spetsen för statsstyrelsen står en för 4 år vald
president, som vid sin sida har ett statsråd af
10 ledamöter, af hvilka 3 stå i spetsen för hvar
sitt ministerium. Den lagstiftande makten tillhör
senaten, som består af 7, och deputeradekammaren, som
består af 11 medlemmar. Budgeten för 1880–82 upptog
inkomsterna till 3,232,400 kr. och utgifterna till
2,849,740 kr. Statens affärer äro i ett ytterst
inveckladt skick. Den utländska skulden uppgick
1876 till omkr. 30 mill. doll.; ingen ränta har å
densamma betalts sedan 1872. Staten är indelad i 12
departement. Hufvudstad af sedan 1880 Tegucigalpa
(förut var Comayagua hufvudstad). – Sedan H. afkastat
det spanska oket, slöt det sig 1823 till "De
förenade staternas i Central-Amerika republik"
(se Central-Amerika). Unionen upplöstes 1839,
men det liberala partiet i H. gjorde flere gånger
försök att å nyo bilda en förbundsrepublik af H. och
grannstaterna Nicaragua och San Salvador. Dessa
försök ledde till ett olyckligt krig med Guatemala;
men sedan presidenten Cabanos 1855
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
