Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Honorariedoktor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arsenalen, förrådet och en del af franska flottan
i brand. 1794 besatte han ön Corsica och deltog
i slaget vid Ouessant. 1795 medverkade han vid
landstigningen vid Quiberon. 1796 utnämndes
han till viscount af Whitley och guvernör öfver
Greenwichs hospital samt 1799 till amiral. Död 1816.
L. H.
Hood [hudd]. 1. Thomas H., engelsk humorist,
f. 1798 i London, sattes till en början i handel,
men visade afgjord håg för literaturen och lemnade
tidigt bidrag till "Dundee magazine". Sedan han lemnat
handelskontoret, lärde han sig kopparstickarekonstens
teknik, hvilket sedan kom honom väl till pass vid
illustrationen af hans skrifter, t. ex. "Comic
annual". Från 1821 egnade han sig uteslutande åt
skriftställeri och öfvertog redaktionen af "London
magazine" samt utgaf sedermera en egen tidskrift:
"Hood’s magazine". Hans första diktsamling, Whims
and oddities (1827), karakteriseras af en äkta
humoristisk användning af ordleken och mottogs med
stort bifall. En liknande lycka gjorde hans senare
poetiska arbeten, särdeles The plea of the midsummer
fairies (1828) och Dream of Eugene Aram (s. å.). Sitt
rykte som humorist befäste han i synnerhet genom
"Comic annual", ett slags årsbok, som han nästan
utan biträde utgaf under en följd af år, samt Up the
Rhine (1840), en satir öfver engelska turister. Hans
sista anmärkningsvärda dikt är Song of the shirt
(offentliggjord i "Punch" efter hans död, 1849),
der han på det mest gripande sätt skildrade de
fattiga Londonsömmerskornas elände och derigenom
framkallade filantropiska bemödanden till dess
afhjelpande. H. dog d. 3 Maj 1845. Efter hans död
utkom en ny upplaga af hans verk (1869–73, 10 bd),
jämte "Memoir" samt ett urval (1875). – 2. Tom H.,
engelsk skriftställare, den föregåendes son, f. 1835,
studerade i Oxford och beträdde redan der med framgång
författarebanan medelst Pen and pencil pictures
(1856). Lika lycka gjorde hans andra diktsamling:
Quips and cranks (1861), som i synnerhet är rik
på täcka lyriska poem. Bland hans öfriga arbeten
märkas: Jingles and jokes for the little folks (1865),
romanerna A disputed inheritance (1863) och A golden
heart (1867), hans förnämsta verk på detta område,
samt "Comic annual" för 1871. Från 1865 ledde han
redaktionen af skämttidningen "Fun". H. dog 1874.
Hoofianism, namn på en andlig rörelse inom
Vestergötland och Halland under de tre första
decennierna af 1800-talet. Rörelsen, hvilken
snart slog öfver till en torr formalism, som lade
en ängslig vigt på obetydligheter, är uppkallad
efter sin verksammaste befrämjare, Jakob Otto
Hoof (komminister i Svenljunga; död 1839).
P. F.
Hooft [håft], Pieter Corneliszoon, holländsk skald och
historiker, född i Amsterdam 1581, företog 1598–1601
en resa genom Frankrike, Italien och Tyskland samt
blef 1609 drost i Muiden. Död 1647. Såsom skald
bildade han sig efter romerskt och italienskt mönster,
men, saknande snillets skapande förmåga, förmådde
han endast i formelt hänseende – i versens fulländning
– efterlikna sina förebilder. Utom herdespelet Granida
(1615) samt tragedierna Gheraert van Velzen (1613)
och Baeto (1626) hafva hans sonetter, hjeltedikter
och satirer ådragit sig stor uppmärksamhet. Större
förtjenst om den holländska nationalliteraturen
inlade H. genom sina historiska arbeten. Han var den
förste, som på modersmålet skildrade Hollands öden,
i Nederlandsche historien (1641; senaste uppl. 1843
–46). Henrik IV:s af Frankrike lif tecknade han i
Het leven van koning Hendrik IV (1626).
Hoogeveen [håcheven], Hendrik, holländsk filolog,
f. 1712 i Leiden, tjenstgjorde såsom lärare och
skolrektor på åtskilliga ställen, slutligen från 1764
i Delft, der han dog 1791. Hans mest framstående lärda
arbete är Doctrina particularum graecarum (1769). För
öfrigt var H., såsom då för tiden alla mera betydande
nederländska filologer, äfven latinsk poet.
Hoogh [håch], P. de. Se Hooch.
Hooghly. Se Hugli.
Hoogstraten [håchstr-], Samuel van, holländsk målare,
född i Haag 1627, död i Dordrecht 1678, undervisades
först af sin fader, målaren Dirk H. (d. 1640), och
kom derefter i Rembrandts skola. Han målade i början,
porträtt, men utmärkte sig sedan genom perspektiviska
utsigter och stilleben-stycken. Mera berömmelse har
han dock skördat för en skrift öfver måleriet (1678),
genom hvilken han inverkade på sin lärjunge Houbrakens
benägenhet för literär sysselsättning. H. var den ende
af Rembrandts lärjungar, som besökte Rom, hvarjämte
han reste till London och till Wien, der ett par
arbeten af honom finnas i Belvedere. – H: s broder,
Jan v. H. (d. 1654 i Wien), var äfvenledes målare.
C. R. N.
Hook [huck], Theodor Edward, engelsk romanförfattare,
f. 1788, uppträdde redan 1805 såsom dramatisk
författare och förvärfvade tidigt genom sin qvickhet
och improvisationsförmåga prinsen-regentens
gunst. Denne skaffade honom 1812 det indrägtiga
skattmästareämbetet på ön Mauritius. Men till följd
af en underordnad tjenstemans oredlighet råkade H. på
balans, och efter sin återkomst till England, 1819,
blef han (1823) dömd att ersätta kronans förlust
med 12,000 p. st. Under processen redigerade han
tidskriften "John Bull", i hvilken han på det
skarpaste förfäktade ultra-toryernas mening. Efter
rättegångens slut sattes han i bysättningshäkte. Under
fängelsetiden författade han sina första noveller:
Sayings and doings (1824). Frigifven 1825 ur
fängelset, utvecklade han en stor produktivitet
såsom författare och utgaf bl. a. Maxwell (1830), The
parson’s daughter (1833), Love and pride (s. å.), Jack
Brag (1837; "Jack Brag", 1843), Births, deaths and
marriages (1839) och Cousin Geoffrey, the old bachelor
(1840). 1836 öfvertog han redaktionen af "New monthly
magazine", för hvilken han skref Gilbert Gurney och
Gurney married. H. dog 1841. I sina noveller och
romaner utmärker han sig för verldskännedom samt en
lätt och ledig framställning. De voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
