Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Horn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Morshyttans jernväg, samt Stålbo bruk, i Ö. Fernebo
socken, bestående af 2 lancashire-smälthärdar och
vällugn. Arealen utgör 1,730 har åker och äng samt
11,850 har skog. Tillverkningen uppgår till omkr. 8,5
mill. kg. tackjern samt 5,5 mill. kg. stål-, söm-
och trådjern. H:s bruk anlades 1650 af myntmästaren
Is. Koch, adlad Cronström, och privilegierades 1652
jämte Valla masugn. Ur cronströmska familjens ego
öfvergingo verken omkr. 1750 genom arf till en stor
mängd delegare, hvilkas arfvingar 1861 sålde dem
till grosshandlaren J. Michaeli och brukspatronen
F. Bergendal. Dessa sålde dem 1873 till ett bolag,
Horndals jernverks-aktiebolag (stadfäst 1872),
som ännu (1883) eger dem. Th. N-m.
Horneland, halfö i syd vestra delen af Fyen. Arealen
40 qvkm. E. Ebg.
Hornelen (Fornn. Smalsarhorn), en 915 m. hög,
brant klippa på östra sidan af ön Bremanger, i
Nordre Bergenhus amt, i Norge. Den omtalas i Olof
Tryggvessons saga och besjöngs i förra årh. af
bröderna Frimann. O. A. Ö.
Horneman. 1. Klaus Frees H., dansk teolog, född i
Nästved 1751, död 1830 som professor (sedan 1777)
i teologi vid Köpenhamns universitet, var en af
rationalismens förkämpar i slutet af 18:de årh. Han
tillät sig att i sina föreläsningar för blifvande
prester skämta med berättelserna om Jesu underverk
samt var vän med fritänkaren och smädeskrifvaren
T. K. Bruun, men fick opåtaldt verka i sitt kall till
sin död – ett bevis på den danska kyrkostyrelsens
slapphet vid den tiden. – 2. Kristian H., dansk
filosof, den föregåendes kusin, född 1759, död 1793,
var den förste, som i Danmark gjorde den kantiska
filosofien känd, i det han, efter hemkomsten från
en utländsk resa (1791), började hålla föreläsningar
öfver Kants "Kritik der reinen vernunft" och i mindre
skrifter behandlade åtskilliga religionsfilosofiska
frågor. Hans tidiga död afbröt en lefvande bana. H:s
föreläsningar och smärre skrifter utgåfvos efter
hans död ("Kr. Hornemans efterladte philosophiske
skrifter", 1795) och öfversattes på tyska. De voro
icke utan inflytande på sin tid. H. var broder till
botanisten J. W. Hornemann. C. R.
Horneman. 1. Kristian H., dansk målare, född
i Köpenhamn 1765, studerade vid konstakademien
derstädes, men utbildade sig i synnerhet under ett
sextonårigt vistande i utlandet till en skicklig
och ansedd miniatyrmålare. 1805 blef han medlem af
konstakademien. Död 1844. – 2. Johan Ole Emil H.,
dansk tonsättare, den föregåendes son, föddes 1809
i Köpenhamn, der han 1844 blef musikhandlare. Död
1870. H. blef i sitt hemland populär genom sina
sånger. Bl. a. komponerade han musiken till P. Fabers
"Den tappre landssoldat", som länge spelade rollen
af en nationalsång (i synnerhet var detta fallet
under danska kriget 1848–50). – 3. Emil Kristian
H., den förres son, föddes 1841 i Köpenhamn,
der han 1879 bildade ett konservatorium. Af hans
kompositioner hafva några blifvit bekanta äfven i
Tyskland och Sverige, särskildt sagouvertyren Aladdin.
1. Ph. W. 2. 3. A. L.
Hornemann. 1. Jens Wilken H., dansk botanist,
broder till filosofen Kr. Horneman (se ofvan), född
i Marstal, på Ärö, d. 6 Mars 1770, studerade först
medicin, men egnade sig sedermera uteslutande åt
botaniken samt blef 1801, efter en treårig utländsk
resa, lektor vid den botaniska trädgården i Köpenhamn
samt 1808 e. o. professor och 1817 professor i
botanik vid universitetet. 1829 blef han etatsråd. Död
d. 30 Juli 1841. Bland hans skrifter må nämnas: Forsög
til en dansk ökonomisk planteläre (1796; 3:dje
uppl. 1821–38) och Hortus regius botanicus hafniensis
(1813–15; supplem. 1819–22). Derj ämte utgaf han
häftena 22–39 af "Flora danica" (1806–40). – 2. Klaus
Jakob Emil H., dansk läkare, den föregåendes son,
född i Köpenhamn d. 19 April 1810, blef medicine
doktor 1839 och är f. n. (1883) praktiserande
läkare i Köpenhamn. 1865–80 var han medlem af
Sundhetskollegiet. H. har med stor ifver sökt att
väcka intresse för den offentliga sundhetsvården och
att framkalla förbättringar på detta område; 1856–80
utgaf han tidskriften "Hygieiniske meddelelser".
E. Ebg.
Horne-Tooke [hårn-tuk], John, engelsk politiker
och språkforskare, f. 1736, inträdde i det andliga
ståndet och köpte sig en kyrkoherdebeställning i
grefskapet Kent. På en utrikes resa gjorde H. 1765
i Paris bekantskap med den beryktade John Wilkes,
till hvars val såsom underhusledamot han mycket
bidrog (1768), men med hvilken han 1770 råkade i en
bitter strid. Äfven med den fruktansvärde psevdonyme
författaren Junius låg H. i fejd och kämpade ej utan
framgång. Han afsade sig derefter sin prestsyssla
och började studera juridik. Han uppträdde ock med
mycken skärpa mot engelska styrelsens politik rörande
de nordamerikanska kolonierna och öppnade sommaren
1775 en subskription "till understöd för enkorna,
barnen och de åldriga föräldrarna till våra älskade
amerikanska undersåtar". Uttrycken i detta upprop till
hjelp kostade honom tolf månaders fängelse. Detta
hindrade ej, att han med ifver å nyo kastade
sig i politiken och arbetade för parlamentarisk
reform. 1794 anklagades han för högförräderi, men blef
efter ett af stort lugn och oförskräckthet utmärkt
försvar frikänd. 1801 blef han invald i parlamentet
för köpingen Old Sarum, men hans val förklarades
ogiltigt. Död 1812. H. utgaf bl. a. Epea pteroenta,
or the diversions of Purley, ett intressant,
ehuru nu föråldradt, språkligt arbete (1786,
flere uppl.) samt Two pairs of portraits (1788).
A. B. B.
Hornfiskar, Balistina, zool., en grupp af
fam. Sclerodermi af ordningen Plectognathi bland
benfiskarna. Från öfriga grupper af familjen,
t. ex. koffertfiskarna (Ostraciontina), skilja de
sig derigenom att de hafva sammantryckt kropp,
täckt af rörliga fjäll eller af skroflig hud,
ryggfenan med en till tre taggar och antingen
inga eller rudimentära bukfenor. De tre hithörande
slägtena skiljas hufvudsakligen på antalet taggar
i ryggfenan. Mest kändt är slägtet Balistes, som har
tre taggar i nämnda fena, af hvilka den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
