Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Horsens ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äktenskapet blef högst olyckligt till följd af
mannens från början på ett rått sätt framträdande
misstankar och svartsjuka, sedan genom H:s egna
felsteg. Sedan Ludvig blifvit konung af Holland
(1806), följde hon sin gemål till Haag, men vantrifdes
i Holland och tillbragte mot sin gemåls vilja sin
mesta tid i Frankrike. Då Ludvig 1810 nedlade kronan
och drog sig undan till Österrike, bosatte hon sig
i Paris, hvarest hon stod på god fot med Napoleon,
oaktadt denne skilt sig från hennes moder. I
Paris qvarstannade hon äfven efter bourbonernas
första restauration (1814), var en af de förnämsta
ledarna för den sammansvärjning, som medförde
Napoleons återkomst från Elba (1815) och nödgades
derför efter de "hundra dagarna" lemna Frankrike
(s. å.). S. å. anhängiggjorde hennes make mot henne
en uppseendeväckande rättegång, emedan hon vägrat att
åt hans vård öfverlemna deras äldste son. Processen
utföll till Ludvigs fördel. På inbjudning af konungen
af Bajern, med hvilkens dotter H:s broder, Eugène, var
förmäld, bosatte hon sig s. å. i Augsburg, vistades
derefter uti Italien och drog sig 1817 tillbaka
till slottet Arenenberg i schweiziska kantonen
Thurgau. Liksom hennes make efter tronafsägelsen
uppträdde under titeln "grefve de S:t Leu", kallade
hon sig "grefvinna de S:t Leu". H. förlorade aldrig
tron på bonapartismens slutliga seger i Frankrike
trots 1815 års händelser. Hon blef partiets egentliga
medelpunkt och ingöt hos sin son (Napoleon III) den
nästan svärmiska dyrkan hon hyste för Napoleon I. Hon
fick ock upplefva sin sons galna statskuppsförsök i
Strassburg 1836, men äfven hans straff derför. Hon
afled å Arenenberg d. 5 Okt. 1837. – H. "hade
förvärfvat flere talanger än kunskaper: hon spelade
harpa och sjöng romanser, ritade, målade, skref
vers och komponerade musik". Den henne tillagda,
ryktbara romansen Partant pour la Syrie, andra franska
kejsaredömets hymn, lär emellertid vara komponerad
af flöjtvirtuosen L. F. Ph. Drouet. Hon författade
äfven memoarer, ur hvilka hon 1834 offentliggjorde
några utdrag. Med sin gemål hade hon tre söner:
Napoléon Charles (f. 1802, d. 1807), Napoléon Louis
(f. 1804, d. 1831) och Charles Louis Napoléon
(sedermera kejsar Napoleon III). Utom äktenskapet hade
H. (med den vackre grefve A. Ch. J. de Flahault)
en son, som under namnet de Morny spelade en stor rol
under sin halfbroders, kejsar Napoleon III:s, regering.
Hortensia, bot., det vanliga namnet på
Hydrangea hortensis L. (H. vulgaris Pursh.),
nat. fam. Saxifrageae Juss., kl. Decandria L. Denna
växt härstammar från Nord-Amerika och odlas allmänt i
våra boningsrum för de i stora, något kullriga knippen
sittande prydliga hvita, rödlätta eller stundom blåa
blommorna, hvilka länge qvarsitta. Bladen äro bredt
äggrundt-elliptiska, trubbspetsade. Rötterna hafva
användts mot stenlidanden. Bladen af H. Thunbergii,
i Japan, lemna ett mycket välsmakande te, Ama-tojâ.
O. T. S.
Hortensius. Quintus H. Hortalus, romersk vältalare,
f. 114, d. 50 f. Kr., genomlopp den
romerska ämbetsmannabanan till och med konsulatet
och gjorde sig samtidigt känd för öfverlägsen
talareskicklighet, understödd af ett ovanligt godt
minne. I synnerhet utmärkte han sig i det muntliga
föredraget genom väl beräknadt utförande och
glänsande språk. Såsom sakförare visade han sig icke
nogräknad med de mål, som han åtog sig. I politiken
tillhörde han de förnämes och rikes (optimaternas)
parti och spelade genom sin vältalighet och sin fina
beräkning en viss rol inom partiet. Dock var han icke
uthållig i arbete; hans håg var riktad åt yppighet
och vällefnad. Hans rikedom satte honom i stånd att
inrätta sitt hus och hela sitt lif efter en förfinad
smaks alla fordringar; hans bohag och bord voro
utsökta. H. var en tid obestridt Roms förste talare,
men öfverglänstes sedan af Cicero, mot hvilken han
uppträdde i flere rättegångar. Han synes ej hafva
lagt an på att skriftligen uppteckna sina tal, hvarför
också inga sådana kommit till efterverlden. För öfrigt
sysselsatte han sig något jämväl med skaldekonst
och historieskrifning. R. T-dh.
Hortikultur (af Lat. hortus, trädgård, och
colere, odla), trädgårdsskötsel. – Hortikultör,
trädgårdsmästare.
Hortulan, Markus Ulsöe, dansk skådespelare, född 1720,
tillhörde 1748–79 "den danske skueplads" samt utmärkte
sig i såväl tragiska som komiska roler. Död 1783.
E. Ebg.
Horuk Barbarossa. Se Barbarossa.
Horungerne, en i Sogn, Bergens stift, Norge,
mellan Årdals- och Lysterfjorden liggande del af
Jotunfjeldene, utmärkt för sin vilda natur. Den bildar
en platå af 1,800 m. höjd öfver hafvet samt är rik
på is- och snöbräer, bland hvilka Riingsbräen
är den mest betydande, O. A. Ö.
Horus, Egypt. mytol., en gudomlighet, motsvarande
i vissa hänseenden såsom den mäktige solguden den
grekiska mytologiens Apollon. Af Sebs (jordens) och
Nuts (himlens) förening uppstodo den milde Osiris:
(morgonsolen) samt hans syster och maka, Isis
(morgongryningen), hvilka sålunda voro förenade
före sin födelse, och af dem alstrades H., dagens
mäktiga sol. H. var således en medlem af treenigheten
l. triaden Osiris, Isis, Horus, hvilkens förnämsta
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
