- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1539-1540

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Horsens ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

person för dag 1 krona och 14 öre samt för
år 416 kr. 64 öre. Hospitalens tjenstemän och
betjente voro 233, så att på ungefär hvar 9:de
patient kom en väktare. Hospitalen, som alla äro
statens egendom, underhållas dels genom statsanslag
(500,000 kr. 1880), dels genom patienternas afgifter,
hvilka s. å. uppgingo till 364,085 kr. (de intill
utgången af år 1883 fastställda afgifterna äro 2
kr. om dagen för första, 75 öre för andra och 50
öre för tredje klassen), dels genom diverse smärre
inkomster. – Enligt "K. M:ts nådiga stadga angående
sinnessjukes behandling och vård af d. 5 Mars
1858", den s. k. hospitalsstadgan, föres närmaste
styrelsen öfver hvarje hospital af en direktion,
bestående af landshöfding och biskop i det län
och det stift, inom hvilka hospitalet är beläget,
samt 4 af K. M:t förordnade ledamöter. (Stockholms
hospitals styrelse utgöres af öfverståthållaren och
5 af K. M:t utsedda ledamöter. Den för hospitalet,
lasarettet och kurhuset i Visby gemensamma
direktionen består, enl. k. skrifv. d. 23 Maj 1879,
af landshöfdingen, biskopen, provinsialläkaren
i Visby och 6 ledamöter.) Öfverstyrelsen öfver
hospitalen uppdrogs 1876 åt Sundhetskollegium, hvilket
följande året ombildades till Medicinalstyrelsen. –
I Sverige finnas dessutom några få privata anstalter
för sinnessjuka, nämligen Billbergs i Stockholm,
fröken Hermanssons i Malmö och fröknarna Blombergs
vid Vångelsta, nära Upsala.

I Norge finnas dels stats-, dels kommunala, dels
privatanstalter, nämligen trenne statsanstalter:
vid Gaustad, nära Kristiania, för 330 patienter,
vid Rotvold, nära Trondhjem, för 200, och
vid Ed, nära Kristianssand (nyss färdig), för
150. Kommunala anstalter finnas i Kristiania
(tvänne), i Kristianssand, Stavanger, Bergen och
Trondhjem. Slutligen finnas i Bergen två rätt
betydande privatanstalter: Rosenbergs, med 160
platser, och Möllendals, med 56. Samtliga dessa
anstalter kallas asyler och kunna tillsammans mottaga
omkr. 1,200 patienter. – Danmark eger fyra offentliga
anstalter för sinnessjuka, nämligen på Själland S:t
Hans hospital vid Bistrup, på Fyen Vordingborgs samt
på Jylland Viborgs och Aarhus’ anstalter. Af dessa
tillhör den förstnämnda Köpenhamns kommun, hvaremot de
öfriga tre äro statsanstalter. Den vackraste och mest
betydande är anstalten vid Bistrup, med ett härligt
läge vid en hafsvik straxt utanför Roskilde. Den är
delad i trenne skilda afdelningar: en "kuranstalt"
för 130 patienter af båda könen, i hvilken nya,
botliga former mottagas, en "plejeanstalt"
för omkr. 300 qvinnor med kroniska och obotliga
sjukdomsformer samt en dylik plejeanstalt för 340 män,
den sistnämnda uppförd 1880. Hela inrättningen rymmer
således närmare 800 patienter, så att plats finnes
för hvar 235:te person af Köpenhamns innevånare. De
trenne öfriga anstalterna hafva tillsammans 1,150
platser. Enär dessa räcka till för blott en fjerdedel
af Danmarks sinnessjuka (utom Köpenhamns) är man
betänkt på deras utvidgning eller anläggandet af en
ny anstalt. – I Finland finnas

blott tvänne hospital, egnade uteslutande till vård
af sinnessjuka, nämligen Lappviks sjukhus invid
Helsingfors (både kur- och vårdanstalt, för omkr. 200
patienter) och Sjählö hospital, i Nagu socken, för
omkr. 80. För öfrigt vårdas en del sinnessjuke vid
länssjukhusen på särskilda s. k. dårafdelningar.
F. B.

Hospital [åpital], Michel de L’H. och G. Fr. A. de
L’H. Se L’Hôpital.

Hospitalbrand, sårbrand, sårdifteri l. sårfeber, med.,
en vanligen på större osunda sjukhus förekommande och
sannolikt på ett specifikt gift beroende elakartad
beskaffenhet hos sår. I stället för att läkas
sönderfalla såren i ruttnande, stinkande massor,
som utbreda sin förstörande verkan på närliggande
väfnader och genom en häftig septisk feber eller
pyemi angripa hela organismen, hvaraf döden ofta
blir en följd. En mikroskopisk undersökning af
sårens beskaffenhet i början af denna process
visar en ansvällning genom koagulation af fibrer
och infiltration af runda celler (lymfkroppar) samt
små svampar, mikrokocker och bakterier, hvarigenom
processen mycket liknar den vid difteri. Huruvida
dessa svampar äro bärare af giftet och således orsak
till sjukdomen, eller om de först utveckla sig i den
redan sjuka väfnaden är ännu icke afgjordt. Men att
de sannolikt spela en väsentlig rol framgår deraf att
den antiseptiska metoden bl. a. kraftigt bidrager
till att förekomma och hejda hospitalbranden, som
numera aldrig anställer så stora härjningar som förr.
F. B.

Hospitaliter (se Hospitium) kallas i de katolska
landen föreningar af lekmän, munkar, kanoniker och
ordensriddare, som egna sig åt fattigas, sjukas och
pilgrimers vård samt för detta ändamål förfoga öfver
särskilda stiftelser (hospital och fattighus). De
följa i allmänhet Augustinus’ regel. Några af dessa
föreningar lyda omedelbart under den påfliga stolen,
de öfriga stå under vederbörande biskopars tillsyn. De
erhöllo sin egentliga utbredning under korstågen och
räkna för närvarande ett stort antal medlemmar. Jfr
Antoniusorden, Barmhertiga bröder, Johannitorden
m. fl. P. F.

Hospitalshemman, kamer., hospitalens
jordbruksfastigheter (se Ad pias causas). –
Sveriges många hospital l. "helgeandshus" blefvo
under den katolska tiden ihågkomna med gåfvor af
jord och erhöllo, då vid reformationen klostren
indrogos, stundom dessas hemman. Sedermera hafva
hemman ytterligare tillfallit hospitalen genom i lag
stadgad arfsrätt efter hjon, hvilka inom inrättningen
aflidit, genom återgång af skatteförsålda hemman,
som blifvit utom börd afyttrade, genom köp och
genom gåfva. Å andra sidan har antalet minskats
genom tidtals pågående skattehemmans försäljning
i stor skala. 1796 förbjöds all vidare försäljning
till skatte af hospitalshemman, och vid den stora
ombildningen af hospitalsväsendet 1876, då staten
öfvertog bl. a. all hospitalens jordegendom, funnos
omkr. 400 hospitalshemman. (Se Arrendemedel.) I äldre
handlingar förekommer ofta uttrycket hospitals-
och barnhushemman. Anledningen torde vara den att
Allmänna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:25:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0774.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free