Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hospites ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven Hegels "Vorlesungen über die aesthetik"
(2:dra uppl. 1842–43).
Hotman [åtmang], François, fransk rättslärd, f. 1524
i Paris, öfvergick 1547 till protestantismen och var
först lärare i vitterhet och historia i Lausanne,
sedermera i juridik i Strassburg. 1560 tog han
anställning hos Anton af Navarra och utförde flere
grannlaga uppdrag från hugenottcheferna till tyska
furstar. 1563 blef han professor i juridik i Valence
och 1567 i Bourges. Hans lärjungar der räddade honom
från att falla ett offer för katolikernas fanatism
efter Bartolomeinatten (1572). H. flyttade derefter
till Genève och 1579 till Basel, hvarest han dog
1590. De förnämsta af hans skrifter äro Franco-Gallia
(1573), i hvilket han påstår, att Frankrike var
en val-, icke en arfmonarki, och Papae Sixti V
fulmen brutum in Henricum regem Navarrae (1586),
en satir öfver påfven Sixtus V:s bannlysningsbulla
mot Henrik IV.
Hot Springs ("varma källor"), postby och badort
i nordamerikanska staten Arkansas, vid en biflod
till Washita river. 5,179 innev. (1880). Orten har
omkr. 60 varma källor (34°–65° C.), hvilka gifva
omkr. 2,250 hl. vatten dagligen. Antalet kurgäster
är omkr. 20,000 årligen.
Hotspur [håttspör], Henry. Se Northumberland,
engelsk grefve- och hertigtitel.
Hottentotter, den numera allmänt antagna namnformen
för den inhemska folkstam, som vid tiden för
Kapkoloniens grundläggande (1652) innehade största
delen af Afrika söder om Oranjeflodens hela lopp, och
som sjelf kallar sig khoi-khoin ("mennisko-menniskor",
nom. pl. af khoi-p, "menniska"), men af de
omgifvande Bantufolken (kafrer) benämnes ama-!eja
l. ama-lau ("leja- l. lau-folket"). Khoi-khoin,
hvilka jämte papua bilda en särskild ras, den
tofvigt ullhåriga enligt Fr. Müllers indelning,
omfatta egentliga khoi-khoin (hottentotter) och san
("ur-innevånare", buschmän). Enligt egna traditioner
skola khoi-khoin förr varit bosatta i östra hälften
af Syd-Afrika, men derifrån undanträngts först mot
söder af kafrerna, sedan utmed vestra kusten åter åt
norden af européerna. Hottentotterna indelas numera i
tre tydligt skilda grupper: koloniala (i Kapkolonien
bosatta) hottentotter, !kora och nama. De förstnämnde
– hvilka i Syd-Afrika alltid åsyftas med namnet
hottentotter, då de bägge senare, ehuru af alldeles
samma ras, alltid gå under sina ursprungliga namn –
hafva fullkomligt förlorat sin nationalitet och utgöra
bastarder af ursprungliga hottentotter samt européer
och indiska eller afrikanska negerslafvar. De tala
en med alla möjliga främmande element uppblandad
holländska och söka att i seder och klädedrägt
alltmera likna de sedan flere generationer fullkomligt
acklimatiserade européerna. Af de många stammar,
hvilka de äldsta och vigtigaste källorna uppräkna,
fortlefver ännu blott !gri-stammen, visserligen starkt
uppblandad, men nationelt oberoende, i det norr
om Oranjes mellersta lopp belägna Griqua-landet,
(-qua, riktigare -gu-a, är pluraländelse i accus.;
nom. plur. -gu). Något renare flyter hottentottblodet
hos !kora, vanligen kallade !korana, hvilka
förekomma spridda bland de koloniala hottentotterna
och äro på väg att äfvenledes förlora sin
nationalitet. Den enda återstående representanten
af den äkta hottentott-rasen äro nama, vanligen,
men olämpligt, kallade nama-qua, bosatta dels i det
s. k. "Lilla Namalandet", s. om Oranjes mynning, dels
såsom sjelfständig stam i det norr derom belägna
"Stora Namalandet", utmed vestra kusten mellan
Oranje- och Suakopfloderna. – Om hottentotternas
antropologiska och etnografiska förhållanden
lemnas underrättelse af bl. a. svenskarna Sparrman
och Anderson samt framförallt af Fritsch ("Die
eingeborenen Süd-Afrikas", 1872). Kraniebildningen
är dolikocefal, bakhufvudet starkt utveckladt, pannan
liten, men hvälfd och framskjutande, ögonen små och
djupt liggande, kindknotorna starkt framspringande,
näsroten mycket bred samt näsans hela mellandel
abnormt låg och afplattad. Det grofva håret växer
i tofviga flockar; skägg och annan hårbeklädnad
saknas nästan helt och hållet. Hudfärgen är smutsigt
gulbrun, kroppslängden under europeisk medelstorlek,
extremiteterna smala och spinkiga, men bålen,
särskildt bäckentrakten, starkt utvecklad med den
abnorma hypertrofi af bakdelen (i synnerhet hos
qvinnor), som fått namn af steatopygi. En annan
abnormitet hos den hottentottiska qvinnan, det
beryktade "hottentott-skörtet", består i en 12–18
cm. lång, fliklikt nedhängande förlängning af labia
minora. Numera bära alla hottentotter, t. o. m. nama,
oftast en ylleskjorta och stundom skinnbyxor af
europeisk tillverkning. Äfven de inhemska vapnen,
hassagaj, båge och oxhudssköld, börja lemna rum för
europeiska. Hottentotternas hyddor, hvilka uppföras
rundt omkring en öppen plats och då bilda en !as
(Holl. kraal), bestå af hudar eller mattor, spända
öfver en halfsferisk ställning af trädgrenar (3–3,5
m. i diameter, 1,2 m. i höjd). Hottentotterna lefva
till största delen af boskapsskötsel, buschmännen
deremot af jagt. Deras religiösa föreställningar
äro få och orediga. De religiösa bruken synas
hufvudsakligen inskränka sig till dyrkan af de
aflidnes andar. Det hottentottiska språket är ännu
till sin byggnad allenastående. (Lepsius’ påstående
om dess sammanhang med hamitiska språk har visat
sig ohållbart.) Framförallt karakteriseras det af
s. k. "tungsmällar", "smackljud". (Holländarna, i
hvilkas öron språket lät som en ständig upprepning af
stafvelserna hott och tott, gåfvo hela folkstammen
namnet hot-en-tot, d. v. s. "hott och tott"). I
motsats till alla andra språks konsonanter, hvilka
äro exspirationsljud, bildas smackljuden genom
tungans ansättning mot olika ställen i gommen under
inandning. Fyra sådana ljud finnas: ett dentalt
(|), ett dentipalatalt (≠), ett mediopalatalt
(!) och ett lateralt (||), hvilka alla kunna
förekomma endast i ordets början framför vokal
eller mediopalatal (k- och g-ljud). Dessutom eger
hottentottiskan våra vanliga konsonanter (utom f och
l) jämte några särskilda aspirator och frikativor. En
annan karakteristisk egenhet inom ljudläran, hvari
språket öfverensstämmer med kinesiskan, är att samma
ord erhåller tre olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
