Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hudmuskler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu i våra dagar begagnade och ofta omtryckta
Makrobiotik oder die kunst das menschliche leben
zu verlängern (1:sta uppl. 1796; "Konsten att
lefva länge", 1837) och Guter rath an mütter
über die wichtigsten punkte der physischen
erziehung der kinder in den ersten jahren (1799;
"Goda råd till mödrar i de vigtigaste punkterna af
barns fysiska uppfostran i de spädare åren" etc.,
1844). H:s sjelfbiografi utgafs af A. Göschen 1863.
R. T-dt.
Hufvaröd, socken i Kristianstads län,
Gärds härad. Arealen 3,847 har. 1,257
innev. (1881). H. bildar med Svensköp ett regalt
pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Gärds kontrakt.
Hufvud (Lat. caput), anat. 1. Öfre (främre), ofta
på en smalare stjelk sittande och då kul- eller
päronformigt svällda änden af djurkroppen. Hufvud
i denna bemärkelse hos menniskan och hos öfriga
högre ryggradsdjur innehåller, jämte hjernan,
organen för lukt, syn, hörsel och smak samt har i
främre delen särskilda öppningar för andning och
matsmältning. – Hufvudet består till sin massa i
det inre af hjernan och derutomkring dels af ben,
hufvudskålen (se d. o.), dels af mjuka delar, som
hölja denne, nämligen: hinnor, muskler, blod- och
lymfkärl, nerver och fett samt, i vissa hål eller
gropar, de ofvan nämnda sinnesorganen; det hela
omgifves af huden, som på skilda ställen är något
olikartad och ojämnt hårklädd samt på största delen
af ytan ligger nära in på benen. Den del af hufvudets
benmassa, som omsluter hjernan, kallar man hjernskål
l. hufvudskål i inskränkt mening; det öfriga bildar
ansigtet (se d. o.). Gränsen mellan hjernskål och
ansigte bestämmes lätt på en död, sedan benmassan
blifvit rengjord, men icke så på den lefvande; och i
dagligt tal räknar man till ansigtet äfven pannan,
som anatomiskt hör till hjernskålen. På hufvudet
utmärker man i öfrigt med svenska namn flere olika
trakter, såsom: nacken, hjessan, tinningarna, flinten,
kinden och kindknotorna, hakan, käkarna o. s. v. –
2. Hufvud kallas ock vissa organdelar, som utmärka sig
genom en ansvälld, rundad form och som förete en mer
eller mindre tydlig afsnörning (hals) mot organets
öfriga massa, t. ex. de öfre ändarna af öfverarm-
och lårben. G. v. D.
Hufvudalperna. Se Alperna sp. 538.
Hufvudaxel, geom. Ett kägelsnitts hufvudaxel
kallas den axel, på hvilken brännpunkterna (foci)
ligga. Hufvudaxeln kallas särskildt för ellipsen
större axel, för hyperbeln transversalaxel, och
för parabeln (som eger endast en axel) blott axel. Jfr
Axel, geom. G. E.
Hufvudbaner, herald., kallades en afliden adelsmans
eget slägtvapen, till skilnad från anvapnen,
hvilka voro mindre. Hufvudbaneret började användas
mot slutet af 1500-talet. Det uppsattes efter
egarens död (i äldre tider fördes det jämte an
vapnen i likprocessionen), i den kyrka, der den
döde begrafvits. B. S.
Hufvudbok, handelst., räkenskapsbok, till hvilken
öfverföringar göras från memorialen och kassaboken,
och som visar resultatet af samtliga räkenskaperna.
Hufvudbrott, petrogr., de brottytor, som uppkomma
vid klyfning af lagrade eller skiffriga
bergarter (gneis, kalksten, sandsten, skiffer
o. s. v.), och hvilka således äro parallella med
bergartens skikt- eller skiffringsplaner. Tvärbrottet
framkommer vid bergartens sönderslagning snedt emot
eller vinkelrätt emot hufvudbrottet. I dagligt
tal säges en bergart vara slagen "på flis", då
hufvudbrottet, och "på borst", då tvärbrottet
framkommit. Jfr Flis. E. E.
Hufvuddimensioner, skeppsb. Med ett fartygs
hufvuddimensioner förstås de tre mått:
längd, bredd och djup, hvilka uppgifvas, för
att man skall få ett begrepp om fartygets
storlek. Med afseende på det ändamål, för
hvilket hufvuddimensionerna uppgifvas, tagas
dessa mått på olika sätt. Se Fartyg, sp. 1042–43.
J. G. B.
Hufvuddäck. Se Däck.
Hufvudfotingar, Cephalopoda Cuv., zool., bilda
en särskild klass bland blötdjuren, Mollusca L.
De utmärka sig genom tydligt från den öfriga
kroppen begränsadt hufvud, med två stora
sidoögon, och genom kring munnen kransvis ställda
armar, försedda med sugskålar. Munnen har
två hornartade käkar; tungan, ofta mycket lång,
är vanligen väpnad med radvis längsefter och
tvärsöfver ordnade tänder. De flesta hafva naken
mantel. Hos de öfriga innehåller manteln på ryggsidan
en kalkskifva eller ett brosk. Hufvudfotingarna lefva
i hafvet. De flesta äro skildkönade; fortplantningen
sker genom ägg, såsom hos fiskarna, utan föregående
parning. Ungarna undergå inga förvandlingar. Omkr. 200
nu lefvande arter och närmare 2,000 fossila
arter äro kända. Jfr Bläckfisk, Hafspolyp.
O. T. S.
Hufvudgalleri. Se Galleri.
Hufvudkål. Se Brassica.
Hufvudkärande, jur., den kärandepart i tvistemål,
mot hvilken af vederparten instämd talan
upptagits till behandling i samma mål. Den
af hufvudkäranden uttagna stämningen kallas
hufvudstämning och hans talan hufvudkäromål.
A. D. H.
Hufvudman. 1. Jur., den, som gifvit annan uppdrag
att å hans vägnar handla. – 2. H. l. Caput familiae
för en adlig ätt är stamfadern och efter denne
äldste ättemannen af den ättegren, som i hvarje led
varit äldre än någon af de öfriga lefvande grenarna
af ätten. Hufvudman intager, när han fyllt 25 år,
samt såvida han uppfyllt öfriga fordringar och inom
laga tid sig anmält, vid adelsmöte säte och stämma
för ätten. Är hufvudman omyndig eller på annan grund
ej berättigad att representera, inträder närmaste
ätteman. Hufvudman eger, från och med fyllda 21
år, såvida eljest alla fordringar äro uppfyllda,
att befullmäktiga annan adelsman i sitt ställe. Se
Riddarhus-ordningen af d. 22 Juni 1866.
Hufvudmanual, i orgeln den manual eller tastatur för
händerna, som innehåller de flesta och kraftigaste
stämmorna, synnerligen starkt intonerade principaler
och mixturer. A. L.
Hufvudnot. Se Hufvudton.
Hufvudplan, fys. Se Hufvudpunkter.
Hufvudplanet, astron., benämning på en planet, då
han tänkes i sitt förhållande till de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
