Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hufvudtitel, statsr. - Hufvudton - Hufvudvärk - Hug, Johann Leonhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fastställda anslagen (se Statsanslag) särskiljas i
ordinarie samt extra ordinarie och sammanföras, i
öfverensstämmelse med ofvannämnda föreskrift, under 9
hufvudtitlar. Af dessa innefattar den första anslagen
till k. hof- och slottsstaterna, den andra anslagen
till justitie-, den tredje till utrikes-, den fjerde
till landtförsvars-, den femte till sjöförsvars-,
den sjette till civil-, den sjunde till finans-
och den åttonde till ecklesiastikdepartementet samt
den nionde hufvudtiteln anslagen till allmänna
pensions- och indragningsstaterna. Hufvudtitel
utgör således en summarisk sammanfattning under
en generel rubrik af anslagssummor, som sins
emellan ega samband. Utgifternas fördelning och
sammanföring under hufvudtitlar medföra reda och
öfverskådlighet samt hafva den konstitutionella
betydelse, enl. R. O. § 39, att utbetalningar af
statsmedel, som äro tillgängliga för bestridande af
de under hufvudtitlarna sammanförda utgifterna, ej få
öfverstiga beloppet af de fastställda hufvudtitlarna,
och att de till en hufvudtitel anslagna summor ej
få dragas till andra ändamål än dem, som höra under
samma hufvudtitel. Hufvudtitlar motsvaras i andra
lands budget af de hufvudsummor, som angifva
utgifterna under hvarje särskildt ministerium
eller underafdelningar af ett sådant, eller ock af
fördelningar, gjorda efter andra grunder. Sålunda
är i Danmark gjord en med Sveriges riksstat ungefär
likartad fördelning af utgifterna. I Frankrike är
budgeten indelad efter ministerier och derunder i
sektioner (sections), dessa åter i kapitel och så
i artiklar. Äfven Preussens budget är indelad först
efter ministerier och derunder i hufvudafdelningar,
titlar (hauptabtheilung, titel), för de särskilda
under ministeriet hörande förvaltningsgrenarna
samt derunder ytterligare i underafdelningar för
de under dessa olika förvaltningsgrenar hörande
verk, ämbeten och inrättningar. I England äro
de utgifter, som ej utgå af "the consolidated
fund", d. v. s. äro genom lag varaktigt bestämda,
fördelade i särskilda hufvudsummor (estimates),
hvilka äro fördelade i "votes", motsvarande i
Sverige anslag. Med afseende på den konstitutionella
betydelsen hafva svenska riksstatens hufvudtitlar sin
motsvarighet i den engelska budgetens "estimates",
den franska budgetens "sections" samt den preussiska
budgetens "hauptabtheilungen", så att regeringen
ej utan representationens samtycke eger att göra
öfverflyttningar (i Frankrike "virements") från en
sådan utgiftsafdelning till en annan. I Norge finnes
ej någon sammanföring af de särskilda anslagen under
mera generella hufvudsummor, utan dessa motsvaras
af specialstaterna och specialanslagen i Sverige,
dock ej så specialiserade som vissa af dem. Dessa
hufvudsummor uppgå i Norge till ett antal af mellan 40
och 50. - Den bestämdhet, som begreppet hufvudtitel
nu eger i svenska statsregleringen, är ej af lag
gifven. Riksdagen är formelt oförhindrad att efter
godtfinnande mångfaldiga hufvudtitlarna och inskränka
hvarje sådan titels omfång, så långt till och med,
att hufvudtitel och specialanslag sammanfalla. Den
nuvarande omfattningen af begreppet hufvudtitel beror
på de förutsättningar,
som voro bestämmande för 1809 års grundlagstiftare. I
den riksstat, som gällde, då 1809 års R. F. kom till
stånd, funnos utgiftsstatens utgifter sammanförda
under sju s. k. hufvudsummor, hvar och en under sig
innefattande särskilda sinsemellan samband egande
anslag eller stater. Den klassificering under
rubriker, som fanns i ofvannämnda riksstat, blef
bestämmande för den fördelning af anslagen under
namn af hufvudtitlar, som fastställdes vid 1809-
10 års riksdag. Emedan departementsindelningen då
ännu ej kommit till stånd, var denna fördelning i
viss mån afvikande, med hänsyn till såväl antal som
uppställning, från den nu iakttagna, utan att dock
denna afvikelse har någon väsentlig betydelse. Jfr
H. L. Rydin "Om 1809-10 års riksdags statsrättsliga
betydelse för statsregleringen" (1876) och "Svenska
riksdagen" (1873-79; II: 2, sid. 222 o. f.). H. L. R.
Hllfvudton, mus. 1) Grundtonen i ett ackord. -
2) Tonikan i en tonart. - 3) Hufvudnoten i en
melodi, i motsats mot hjelp- eller binoter,
sådana som förslag, maner, förhållningar o. s. v.
A. L.
Hufvudvärk (Lat. cephalalgia l. cephalaea),
med., är icke en sjukdom, utan ett sjukdomssymtom,
beroende på en mängd olika åkommor i hufvudets
olika delar. Stundom är den äfven en indirekt följd
af sjudomar i andra, mer eller mindre aflägsna
kroppsorgan. Hufvudvärken är antingen allmän, då
den kännes i hela hufvudet, såsom vid blodkongestion
till hjernan och dess hinnor, eller partiel, då den
är inskränkt till särskilda delar af hufvudet, såsom
den ensidiga hufvudvärken vid migrän, eller till en
punkt, såsom vid hysteri, vid lokala inflammationer
o. s. v. Hufvudvärken kallas sympatisk, då den
beror på affektion af aflägsnare organ, såsom vid
grossess, lifmoderåkommor, maglidanden o. s. v.,
hyperemisk, då den beror på blodfullhet i hjernan,
anemisk, vid blodbrist, toxisk, då den
föranledes af blodförgiftning, såsom genom kolos,
opium, kloroform, kloral, i febrar o. s. v.,
reumatisk, vid reumatisk affektion af hufvudets
nerver, artritisk, vid gikt, syfilitisk, vid af
syfilis föranledd inflammation i hufvudskålens
ben eller benhinnor, neurastenisk, hos nervsvaga
personer, som öfveransträngt hjernan. Vid snufva
uppstår ofta hufvudvärk i pannan (hufvudfluss),
beroende på näsinflammationens spridning till de med
näsan kommunicerande pannhålorna. - Behandlingen af
hufvudvärken är lika omvexlande som dess orsaker;
vid febrar: allmän feberbehandling och afkylning
af hufvudet; vid inflammation: afkylning, lokalt
anbragta blodiglar, afförande medel; vid reumatism:
värme och elektricitet; vid migrän: kaffe, coffein,
guarana, tinctura gelsemini; vid anemi: jern,
stärkande diet o. s. v. F. B.
Hug, Johann Leonhard, tysk katolsk teolog, född i
Konstanz 1765, blef 1791 professor i teologi och
orientaliska språk i Freiburg (Baden) och dog der
1846. H. blef bekant i synnerhet genom skarpsinniga
forskningar öfver folkens urhistoria och öfver
bibelns böcker. Han tillhörde den frisinnade riktning,
som började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
