Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hume, David - Hume, Hamilton - Humerale - Humerus, Bonde - Humid - Humil - Humiliater - Humla (socken) - Humla (zoologi) - Humle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vederlägger sig sjelf hvarje ögonblick genom att
visa sig tro på hvad hans förstånd lär honom
att betvifla. Skepticismens egentliga nytta består
derför deri att hon ger menniskan insigt i de trånga
gränserna för hennes förstånd och tvingar henne att
syssla med sådant, som för lifvet har någon verklig
betydelse och som kan utgöra föremål för hennes
erfarenhet. H. tillmätte sin praktiska filosofi
större betydelse än den teoretiska, men filosofiens
senare historia har visat, att han derutinnan misstog
sig. Äfven hans praktiska filosofi är färgad af
skeptiska tendenser. De yttersta grunderna känna
vi på detta område lika litet som på något annat;
vi måste inskränka vår kunskap till ett angifvande
af de faktiska lagar och regler, hvilka vår känsla
följer, då den uttalar sitt gillande öfver somliga
handlingar, sitt ogillande öfver andra. Och vi
finna då, att de handlingar, hvilka afse andras gagn,
hos åskådaren framkallar ett gillande omdöme, och
att förhållandet är motsatt med dem, hvilka åsyfta
andras skada. Att vi på sådant sätt kunna döma öfver
andras handlingar beror på vår förmåga att medelst
inbillningskraften föreställa oss sjelfva såsom
grunden till dessa handlingar, hvarvid vi finna, att
somliga af dem skulle komma oss att blygas, andra
skulle väcka vår stolthet. Hvarför det åter är så,
veta vi ej. H. har genom sin skepticism blifvit af
stor betydelse för filosofiens utveckling. Det var
nämligen denna, som väckte Kant ur hans "dogmatiska
slummer" och visade honom nödvändigheten att
söka nya utgångspunkter och synpunkter för de
filosofiska problemens behandling. På sådant
sätt kan H:s skepticism medelbarligen sägas hafva
räddat filosofien åt menskligheten. - H:s samlade
arbeten utgåfvos 1826 (omtr. uppl. 1854) och 1874
(af T. H. Green och T. H. Grose). Jfr J. H. Burtons
"Life and correspondence of David Hume" (1840).
A. B-n.
Hume [joum], Hamilton, australisk forskningsresande,
född 1797 i Paramatta i New South Wales, upptäckte vid
17 års ålder det numera tätt befolkade Berrima. ledde
1824 en expedition öfver Blå bergen och företog
tillsammans med Hovell den första landresan från
New South Wales till det nu s. k. Victoria,
hvarvid han gaf namnet Hume river åt Murrays
hufvudtillflöde. 1826 följde han Sturt på dennes
första forskningsresa. Med anledning af en tvist om
huruvida han eller Hovell inlagt största förtjensten
vid 1824 års upptäcktsresa utgaf han 1855 skriften
A brief statement of facts in connection with
an overland expedition from lake George to Port
Phillip in the year 1824. H. är medlem af Royal
geographical society i London och bekläder en
"colonial magistrates" ämbete i distriktet Yass,
i hvars närhet han bor.
Humerale, Nylat. (af Lat. humerus, skuldra),
fyrkantigt kläde, som de katolske presterna bära
öfver axlarna, under mässkåpan. Det kom i bruk i 8:de
årh. Jfr Efod.
Humerus, Bonde, prest, lärd, född i Lekaryds
prestgård i Småland d. 25 Febr. 1659, blef 1680
student i Upsala. 1690-95 gjorde
han utländska resor, hvarunder han i Jena promoverades
till filos. magister ultimus och ett år uppehöll sig i
Wittenberg, hvarjämte han gjorde personlig bekantskap
med Spener och i Wien disputerade med judarna i deras
synagoga. 1696 blef han universitetsbibliotekarie i
Lund och beklädde sedermera åtskilliga professurer
derstädes, till dess han 1718 blef förste teologie
professor och domprost. Död d. 7 Aug. 1727. -
H. hade i Tyskland så stort anseende för lärdom,
att teologen Mayer i Hamburg sände sin son till Lund
att studera under hans ledning. I öfrigt skildras han
såsom en kristligt from och välgörande man samt god
predikant. H. utgaf 15 disputationer af filosofiskt,
matematiskt och teologiskt innehåll, och efter hans
död utgafs en af honom författad skrift: Om äktenskap
mellan syskonbarn.
Humid (af Lat. humidus), fuktig. - Humiditet,
fuktighet.
Humil (af Lat. humilis, låg), ödmjuk.-
Humilitet, ödmjukhet.
Humiliater (Lat. Humiliati, "de ödmjukade"),
munkorden, stiftad af några milanesiska adelsmän efter
deras hemkomst ur tysk fångenskap. Stiftelseåret
sättes af några till 1134, af andra till inemot
1170 eller ännu senare. Orden, som antog den helige
Benedikts regel, stadfästes 1201 af Innocentius III
och utbredde sig i synnerhet inom Lombardiet och
Toscana. Missbruk och oordningar bland bröderna
föranledde emellertid Pius V att upphäfva orden
1571. En qvinlig gren (humiliatnunnorna) fortlefver
ännu uti Italien. P. F.
Humla, socken i Elfsborgs län, Redvägs härad. Arealen
1,671 har. 360 innev. (1881). Annex till Blidsberg,
Skara stift, Redvägs kontrakt.
Humla, Bombus L., zool., ett insektslägte hörande till
biens grupp bland steklarna (Hymenoptera). Humlorna
hafva kroppen stor, tjock och klumpig, med groft,
ragglikt hår, som bildar olika färgade, gula, bruna,
röda eller hvita bälten å den i allmänhet svarta
grundfärgen. Flygten är snabb och surrande. Humlorna
lefva i kolonier ät 50 till 200, sällan 500,
"arbetare" jämte den befruktade honan, som ensam
öfverlefver vintern. De bygga sina bon oftast i
hål i jorden, i stenmurar eller i mossa. Deras
bon äro invändigt klädda med mossa, och i dem
byggas icke några särskilda celler, såsom i biens
boningar, utan der hopas formlösa massor af frömjöl,
å hvilka äggen läggas, och hvilka tjena larverna
till näring. Dessa äta sig in i frömjölsklumparna
och bilda på det sättet cell-liknande gropar i
dem. Men larverna förpuppas icke i dessa gropar,
utan bilda små kokonger, hvilka ligga fritt och
utan ordning bredvid hvarandra. Humlorna insamla
ätbar honing, men dock endast i ringa mängd. Deras
flit är stor; man ser dem under sommarqvällarna,
senare än andra under dagen flygande insekter,
besöka blommorna för att suga dessas honingssaft.
O. T. S.
Humle, Humulus L., bot. farmak., ett växtslägte
hörande till nat. fam. Urticeae Dum., kl. Dioecia
L. Deri vanliga humlen, H. lupulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
