Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 69-70 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hunden (zoologi) - 1. Hushunden l. gårdvaren - 2. Silkeshunden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

inneboende benägenhet till variation, af hundens
tämjning och vidare utveckling, af lokala
och klimatiska förhållanden och af korsning
mellan stamformerna m. m. Den berömde zoologen
L. J. Fitzinger förnekar tama hundens härledning
från vargen eller något annat rofdjur och anser,
att alla hundraserna (han upptager 185 sådana)
icke kunna härstamma från en enda hundform, utan
att det gifves sju sjelfständiga stamformer eller
ursprungligen skilda arter. Dessa äro 1. Hushunden,
vanliga bandhunden l. gårdvaren, Canis domesticus,
2. Silkeshunden, Canis extrarius, 3. Taxhunden,
Canis vertagus, 4. Jagthunden, Canis sagax,
5. Bulldoggen, Canis molossus, 6. Vindthunden,
Canis leporarius, och 7. Nakna hunden, Canis
caraibaeus. Till den första arten hänföras 48 raser,
till den andra 30, till den tredje 12, till den fjerde
35, till den femte 19, till den sjette 35 och till
den sjunde 6 dito. Bastarderna indelar Fitzinger
i halfbastarder, enkla, dubbla och trefaldiga
bastarder. Med halfbastarder förstås blandningen af
raser tillhörande en och samma stamart., med enkla
bastarder blandningen af två, med dubbla af tre och
med trefaldiga af fyra stamarter. Den omständigheten
att alla hundraserna eller varieteterna endast
derigenom att man förgör eller åtminstone från
sammanparning afhåller alla sådana individer, som
icke hafva den typiska karakteren, kunna bevaras,
äfvensom att de, om detta förfarande icke iakttages,
snart öfvergå till den vanliga bandhunden, talar mot
det här ofvan omnämnda antagandet. Dock har efter
all sannolikhet en och annan ras annan härkomst än
från nämnda stamart. Emedan hundraserna, särskildt
hos ociviliserade folkstammar, i allmänhet mer
eller mindre öfverensstämma med de vilda arter af
hundslägtet, som förekomma i samma trakter, antyder
detta, att dessa raser, åtminstone till en del,
hafva uppstått från ifrågavarande vilda arter. Darwin
framställer iakttagelser om vilda arters korsning med
hunden och afkommans uppdragande samt om vilda arters
sannolika tämjande, för att visa, att hundraserna
troligtvis härstamma från flere skilda arter,
nämligen från tvänne vargar, från tvänne andra
varglika arter, från en eller två sydamerikanska
arter af hundslägtet, från åtskilliga arter eller
raser af sjakaler och kanhända från en eller flere
utdöda arter af hundslägtet. Den vilda stamformen
till nutideris alla äkta Canidae är sannolikt slägtet
Amphicyon från tertiärtiden, hvilket utmärker sig
genom tre knöltänder i hvardera öfverkäkshalfvan och
fem tår äfven på bakfötterna. Genom denna härstamning
skulle förklaras, att hos tama hundar genom atavism
undantagsvis utvecklas en tredje knöltand på hvardera
sidan i öfverkäken, och att fem tår på bakfötterna
icke äro någon sällsynt företeelse hos åtskilliga
tama hundraser, medan intet enda nutida hundartadt
rofdjur har fem tar på bakfötterna.

1. Hushunden l. gårdvaren har måttligt stort, aflångt,
men icke mycket högt hufvud, endast svagt hv älfd
eller också alldeles platt panna samt kort, måttligt
hög, framtill mycket starkt

afsmalnande och skarpt tillspetsad nos. Läpparna äro strama
och öronen mer eller mindre korta, icke mycket breda,
tillspetsade och upprättstående, stundom med hängande
spets. Halsen är tämligen tjock och kort, kroppen
något undersätsig eller ock föga sträckt och fyllig,
bröstet blott föga bredt. Benen äro medelhöga och
starka, de främre alldeles raka, låren tämligen
långa. Svansen är lång och ej mycket smal, kroppens
hårbetäckning lång och glatt-lurfvig. Denna form
är utbredd öfver största delen af Asiens fastland,
nästan öfver hela Europa, nordvestra delen af Afrika
och en ganska stor del af Nord-Amerika, i det han
finnes ända upp i polartrakterna. Af hithörande former
märkas: a) Vallhunden (fig. 1), som tillhör
hufvudsakligen


Fig. 1.

Tyskland, Frankrike och England samt nyttjas som gårdvar
och väktare af boskapshjordarna, b) Lapphunden
tillhör Europas nordliga delar, förnämligast Lappland
(deraf namnet) och begagnas att vakta renhjordarna,
c) Björnhunden förekommer i norra Skandinavien och
Finland samt nyttjas vid björnjagt. d) Eskimohunden
förekommer i Nord-Amerika, hos eskimoerna,
hvilkas enda husdjur han är och af hvilka han
nyttjas till last- och dragdjur samt till jagt. e)
Grönlandshunden träffas förnämligast på Grönland och
vid Hudsons vik samt begagnas som dragare och till
jagt. f) Fårhunden tjenar hufvudsakligen som väktare
af fårhjordarna, men användes i många trakter äfven
vid tryffels uppsökande.

2. Silkeshunden har medelstort, aflångt och tämligen
högt hufvud med svagt hvälfd panna samt måttligt
lång, icke mycket hög, framtill något afsmalnande och
obetydligt tillspetsad nos. Läpparna äro strama och
öronen långa, breda, afrundade och hängande. Halsen
är tämligen kort och tjock, kroppen något undersätsig
och fyllig, bröstet icke mycket bredt. Benen äro
medelhöga och ganska starka (de främre alldeles raka),
låren af medelmåttig längd. Svansen är tämligen
lång och ej mycket smal; håret är ganska långt och
lurfvigt vågigt. Denna form är utbredd öfver Europas
mellersta och sydvestra delar, mellersta Asien och
nordvestra Afrika. Hit föras bl. a.: a) Större spanska
hunden l. spanieln, som är hemma i sydvestra Europa,
särskildt Spanien; han kan inöfvas till jagt, men
hålles mest som kammarhund, b) Stora pudeln, som
sannolikt haft sitt hem i nordvesta Afrika; han är
en af de vackraste och läraktigaste hundraserna, är
en utmärkt simmare och kan inöfvas till konststycken
äfven af svårare beskaffenhet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>