Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria / 71-72 (1884) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hunden (zoologi) - 2. Silkeshunden - 3. Taxhunden l. gräfsvinshunden - 4. Jagthunden - 5. Bulldoggen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

c) King Charles-hunden (fig. 2), som ursprungligen
är hemma i England, har sitt namn efter


Fig. 2.

Karl II och förekommer som knähund, d)
Bologneshunden, som var känd och högt skattad
såsom knähund redan af forntidens romare och greker
och äfven nu hålles i samma syfte, e) Pintchern
l. råtthunden, likaledes kammarhund, utmärker sig
genom sitt stora mod och sin synnerliga skicklighet
att fånga råttor, möss o. d. f) Newfoundlands-
hunden (fig. 3),


Fig. 3.

som är antingen krushårig eller långhårig; den
krushåriga har uppstått på Newfoundland, och den
senare uppdrages förnämligast i England. Han hör till
de största och starkaste hundraserna, simmar med
största lätthet och skicklighet samt hålles såsom
väktare och beskyddare, g) S:t Bernhards-hunden,
en numera utgången ras, som förr fanns i sydöstra
Frankrikes, norra Italiens och södra Schweiz’
alptrakter samt för sin stora styrka och läraktighet
nyttjades att i pass och på högt belägna vägar uppsöka
förolyckade vandrare.

3. Taxhunden l. gräfsvinshunden har stort, långt
och tämligen högt hufvud med svagt hvälfd panna
samt lång och hög, framåt starkt afsmalnande
och trubbigt tillspetsad nos. Läpparna äro helt
obetydligt hängande, öronen långa, breda, afrundade
och hängande. Halsen är tämligen kort och tjock,
kroppen betydligt utdragen och något fyllig samt
bröstet bredt. Benen äro mycket korta och starka,
de främre vid handlederna ofta böjda starkt
inåt och vända utåt, samt låren utomordentligt
korta. Svansen är kort och tjock samt hårfällen
kort och tilltryckt. Taxhunden är hemma i södra
och mellersta Europas bergstrakter. Olika former af
taxhunden äro: a) Krokbenta l. tyska taxen, hvilken
synes hafva Pyrenéernas eller Alpernas trakter till
sitt ursprungliga hemland; han nyttjas mest till jagt
på djur, som gått in i gryt, men kan äfven användas
att drifva på spår och skälla ståndskall på fogel. b)
Rakbenta l. franska taxen användes på samma sätt som

den föregående, men egnar sig mera till att
drifva djur.

4. Jagthunden har stort, aflångt och tämligen
högt hufvud med svagt hvälfd panna samt måttligt
lång och hög, framtill föga smalare och afstympad
nos. Läpparna äro i större eller mindre grad hängande,
öronen mer eller mindre långa, breda, afrundade och
hängande. Halsen är tämligen lång och tjock, kroppen
svagt utdragen och ej mycket fyllig, bröstet bredt,
benen medelhöga och starka, de främre fullkomligt
raka, samt låren tämligen långa. Svansen är lång och
tjock samt hårfällen kort och tilltryckt. Denna form
förekommer i mellersta och nordvestra Europa samt
östra delen af mellersta Afrika. Af dithörande former
kunna nämnas: a) Stöfvaren, af hvilken åtskilliga
former finnas, såsom tyska stöfvaren, hvilken ar
hemma i mellersta Europa, särskildt Tyskland. Han
nyttjas till jagt på hare, räf och större vildt,
hvarvid han följer spåren springande och under högt
skall, samt till att skälla ståndskall på fogel. b)
Rapphönshunden, hönshunden l. fogelhunden förekommer
likaledes i flere former, dels kort- dels långhåriga,
och nyttjas till att göra stånd för troende vildt,
c) Parforcehunden (fig. 4) tillhör egentligen England
och nyttjas


Fig. 4.

till hjortjagt. d) Svett- l. blodhunden (fig. 5)
förekommer i Tyskland och Storbritannien samt


Fig. 5.

användes till att uppsöka och följa villebrådets
spår; han är känd sedan äldsta tider och har fordom
begagnats att följa spår efter röfvare och stulen
boskap.

5. Bulldoggen har stort, rundt och högt hufvud med
starkt hvälfd panna samt kort, hög, framåt icke
afsmalnande och öfvermåttan trubbig nos. Läpparna
äro i betydlig grad hängande, öronen tämligen långa,
icke mycket breda, trubbspetsadt rundade, halft
upprättstående.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>