- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
101-102

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Husesynsinstrument ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kochinkina-ras kan uppgå till 4,5 å 6 kg. och
hos sådana af dorking-ras till 4,5 å 7,3 kg. Jfr
Gallus. - 2. Kalkonskötsel. De mest bekanta
kalkonraserna äro de i England förekommande norfolk-
och cambridge-raserna. Norfolk-kalkonen är svart, med
några hvita fläckar på vingarna, cambridge-kalkonen
grå, bronsfårgad, med höga, grofva ben. Kalkoner
finnas för öfrigt af olika färger, äfven rent
hvita. Till afvel väljas djur af 2-3 års ålder,
och vanligen hålles en kalkontupp till 4 å 6
kalkon-hönor. Under våren lägger hönan 15-20 ägg,
sällan 30. Under en höna läggas till utkläckning
17-20 ägg, hvilka rufvas i 27-30 dagar, och under
denna tid bör tuppen afhållas från liggplatsen, emedan
han annars möjligen förstör äggen. Den första föda
kalkon-ungarna erhålla utgöres af sönderhackade,
hårdkokta ägg, mask eller fint hackadt kött. Man
undviker att utsätta dem för köld och regn. Sedermera
få ungarna gryn eller mjöl af hafre eller majs, som
utrörts i vatten eller mjölk. Då ungarna uppnått 8
veckors ålder, släppas de tillsammans med de äldre
kalkonerna samt erhålla likadan föda och skötsel som
dessa. Kalkonerna böra födas med säd, grönfoder och
rotfrukter. Under den varma årstiden få de vistas
ute för att å stallgård, betesmark eller stubbåkrar
sjelfva söka sin föda. De unga kalkontuppar eller
äldre kalkoner, hvilka ej erfordras till afvelsdjur,
gödas och slagtas. Slagtvigten hos en fullvuxen och
gödd kalkontupp kan uppgå till 15 kg. Jfr Gallopavo. -
3. Dufskötsel. De tama dufvorna rufva ägg och uppföda
ungar 5-6 gånger om året. Honan lägger hvarje gång 2
ägg, hvilka rufvas under 18-24 dagar, allteftersom
värmen i dufslaget är högre eller lägre. Under de
första dagarna fodras ungarna af föräldrarna, i
synnerhet af modern, med en från kräfvan uppkastad,
hvit, grötlik massa. Sedermera gifver man dem
uppmjukad säd, ärter, vicker eller mjöl, kli och
kokt potates, i mjölk eller vatten. De äldre dufvorna
utfodras med ärter eller vicker, blandade med hafre
eller korn. I dufslaget göres dagligen rent, och
djuren böra hafva tillgång till vatten och fin sand,
hvarjämte en låg låda, fylld med sållad aska, bör
finnas i dufslaget. Jfr Duf-slägtet, Duf-foglar. -
4. Gåsskötsel. De allmännaste gåsraserna äro de hvita
emden-gässen och de pommerska gässen samt de mörkgråa
toulouse- eller pyrenéer-gässen. Till afvel väljas
2-3-åriga gäss, och till 6-10 honor hålles en hanne
("gåskarl" l. "gåsbonde"). Parningstiden infaller
i slutet af Februari, och snart derefter börjar
honan värpa, hvarvid hon under 3-4 veckor lägger
12-18 ägg. Dessa borttagas i den mån de värpas och
förvaras på ställen, der det ej är för varmt eller
så kallt, att de frysa; endast ett qvarlemnas i boet
under värpningstiden. Till rufning läggas 12-15 ägg
under hvarje hona, af hvilka de flesta utkläckas
efter 27-29 dagar. De skämda äggen och skalen efter
de utkläckta borttagas så fort ske kan. Gåsungarna
("gässlingarna") skyddas väl mot köld och regn under
de första veckorna, och till föda gifver man dem fint,
rifvet bröd,

sönderhackade hårdkokta ägg, gryn och mjölk. Efter ett
par veckors förlopp släppas de ut midt på dagen,
och vid 7-8 veckors ålder, då de erhållit första
fjäderdrägten, kunna de taga sin föda ute på åker och
äng tillsammans med de äldre gässen. Under sommaren
föda sig gässen nästan helt och hållet sjelfva. I
öfrigt utfodras de med allahanda köksaffall,
med säd m. m. Gödningen förbereder man genom
att släppa gässen på stubbåkrar, der de leta upp
de spillda sädeskornen. Derefter fodrar man dem
inomhus med säd, eller ock stoppar man i dem några
gånger dagligen en deg af mjöl, utrörd med vatten
eller mjölk. Efter 4-5 veckors gödning kunna de
väga 7-11 kg., och lefvern ensam kan nå en vigt af
0,5-1 kg. Jfr Gås-slägtet. - 5. Ankskötsel. Se Anka.
C. A. L.

Husfoglar, sådana foglar, som i ekonomiskt ändamål
hållas tama. De vigtigaste äro höns, kalkoner,
dufvor, gäss och ankor. Af alla dessa husfoglar finnas
flere raser, och synnerligt rikligt är hönsrasernas
antal. Genom urval af individer, som varit framstående
genom hög kroppsvigt, genom egendomlig färg eller
teckning å fjädrarna eller genom stark utveckling
af sporrarna, samt genom omsorgsfull uppfödning af
afveln efter dessa djur har man småningom utbildat
raser, hvilka utmärka sig genom ovanlig storlek,
färg, riklig äggproduktion, snabb flygt o. s. v.
C. A. L.

Husförhör kallas de förhör i kristna lärans
hufvudstycken, hvilka Sveriges presterskap, enligt
1686 års kyrkolag, årligen rotvis skall hålla
med församlingens medlemmar. Efter reformationen
vinnlade sig församlingslärarna om att bland
menigheten sprida nödig kunskap om den lutherska
kyrkans grundläror. Ett af deras förnämsta medel
härtill var att låta församlingsmedlemmarna från
ungdomen inöfva Luthers lilla katekes. Öfver denna
höllos predikningar fredagar och söndagar. Med dessa
predikningar förenades katekesförhör, till hvilka
för hvarje kyrkodag vissa hushåll eller "byalag"
kallades. Sedermera ändrades detta derhän att presten
skulle besöka de olika distrikten eller byarna
inom församlingen för att der hålla förhör. Sålunda
uppkommo husförhören. Deras egentlige upphofsman inom
den svenska kyrkan var biskopen i Strengnäs stift,
sedermera ärkebiskopen Laurentius Paulinus, som
framställde förslaget härom i sitt arbete "Thesaurus
catecheticus" (1631). - Försummelse af husförhör är
(Kyrkolag kap. 2, § 9) belagdt med böter. I sammanhang
med husförhören brukade man, i synnerhet på landet,
der de flesta deltagarna voro långväga, tillställa
gästabud. Men emedan dessa, mer än nyttigt var,
drogo tankarna från husförhörets egentliga ändamål,
utfärdades (k. förordn, d. 18 Jan. 1743 § 2) formligt
förbud mot dylika gästabuds hållande vid husförhören.

Presterskapet skall föra husförhörsböcker
(husförhörslängder), "i hvilka födde, gifte och döde
upptagas, äfvensom in- och utflyttningstiden der skall
utsättas" (k. br. d. 10 Nov. 1748), och det åligger
derför hvarje husbonde eller den hans egendom förestår
"att vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:41:25 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfag/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free