- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
139-140

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvamm - Hvarf - Hvarslägtet - Hvassbuk - 1. Hwasser, Israel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

redan af den stolta landnamsqvinnan Aud den bottenrika
och sedermera flyttades litet längre upp i dalen
samt kom i den rike höfdingen Sturla Thordsöns
ego, hvarför denne kallades Hvamm-Sturla
(d. 1182). Han var Snorres fader, och efter
honom kallades hela slägten "sturlungar". På
stället ligga nu en kyrka och en prestgård.
C. R.

Hvarf. 1. Socken i Skaraborgs län, Vartofta
härad, Dimbo tingslag. Arealen 1,108 har. 436
innev. (1881). H. bildar med Kungslena och Hömb ett
regalt pastorat af 2:dra kl., Skara stift, Vartofta
kontrakt. - 2. Socken i Östergötlands län, Aska
härad, förenad till en kyrkosocken med Styra. H. och
Styra hafva tillsammans en areal af 3,218 har. 1,149
innev. (1881). De äro skilda kommuner och utgöra ett
konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Linköpings stift,
Aska kontrakt.

Hvarslägtet, Rhombus G. Cuvier, zool., ett
fiskslägte tillhörande flundrefiskarnas familj
bland de mjukfeniga fiskarna. Dess utmärkande
kännetecken äro följande. Ögonen sitta på venstra
sidan. Munnen är stor, med öfverkäkens längd större
än en tredjedel af hufvudets; ryggfenan börjar på
nosen framom ögonen. Sju arter af slägtet äro kända
från norra delen af Atlantiska hafvet, Nordsjön
och Medelhafvet. De märkligaste äro pigghvåren och
slätthvaren. Pigghvaren, af fiskarena kallad
Butta (Rh. maximus L.), igenkännes lätt på sin med
kägelformiga benknölar besatta ögonsida. Pigghvaren
förekommer, men ej talrikt, såväl vid vestra som östra
(anda upp till Qvarken) kusten af Sverige. I södra
delen af Stockholms skärgård, omkring Landsort, är han
ganska vanlig. Pigghvaren når en längd af 60 cm. och
derutöfver; de nordiska hafvens pigghvar väger ej
sällan 4-5 kg., men på andra ställen uppgår artens
vigt stundom till 12 kg. och derutöfver. Pigghvaren är
tjock och köttig samt räknas bland de mest välsmakliga
bland flundrefiskarna (östersjöfiskarena anse honom
dock knappt ätbar). Vid Englands, Hollands och
Frankrikes kuster är pigghvaren (Eng. the turbot,
Fr. le turbot) föremål för ett ej obetydligt fiske,
hufvudsakligen med lina, men äfven med trawl. -
Slätthvaren (Rh. laevis Guttsche) är vid Sveriges
vestkust något mera allmän än pigghvaren och går
äfven in i södra Östersjön (huru långt upp åt
kusten är ej ännu utredt). Icke häller i Norge
är dess utbredning fullt känd. Denne blir ej så
stor som den föregående, från hvilken han lätt
skiljes genom sin släta ögonsida, som har små,
runda, tätt liggande fjäll. Färgen är mörkbrun,
med större och mindre svarta prickar. Slätthvarens
kött (bäst om våren) anses vara sämre till
smaken än pigghvarens. Engelsmännen anse den
i detta fall underlägsen Tungan, men betydligt
bättre än Rödspettan. De öfriga svenska arterna af
slägtet äro Ludna hvaren (Rh. punctatiis Bl.),
ej sällsynt vid södra och vestra kusten, samt
Små-hvaren (Rh. norvegicus Günther), som en
och annan gång förekommer vid Skandinaviens vestra
kuster. Ingendera är af någon ekonomisk betydelse.
R. L.

Hvassbuk. Se Sill-slägtet.

1. Hwasser, Israel, universitetslärare, läkare,
tänkare, föddes d. 17 Sept. 1790 i Elfkarleby socken
i Upland, der hans fader var kyrkoherde. Han genomgick
aldrig någon offentlig skola och åtnjöt i allmänhet
i mycket ringa mån andras undervisning. Vid Upsala
universitet inskrefs han såsom student 1804 och
sysselsatte sig under trenne år med förberedande
läroämnen, innan han började sina medicinska
studier. Han aflade 1810 med. kandidatexamen samt,
efter afslutad tjenstgöring vid Serafimerlasarettet
i Stockholm, 1812 med. licentiatexamen. Af såväl
lärare som studiekamrater ansedd värdig att
intaga det första hedersrummet, promoverades han
frånvarande till med. doktor 1813. Under krigen
1813-14 tjenstgjorde han såsom sjukhusläkare vid
svenska hären i Tyskland och Norge samt särskildt vid
de stora nederlagssjukhusen i Celle och Kiel. Vid
ej fyllda 27 år erhöll han, 1817, professuren i
praktisk medicin vid universitetet i Åbo. Han blef
jämväl ledamot af det finska Collegium medicum,
till hvars vice ordförande han utsågs 1824. Från
sina befattningar i Finland tog han afsked 1829
och återvände till Sverige samt utnämndes 1830
till professor i teoretisk och praktisk medicin
vid universitetet i Upsala. 1855 erhöll han på
begäran afsked från sin lärarebefattning, tillbragte
äfven sina återstående dagar oafbrutet med studier
och författareskap samt afled i Upsala d. 11 Maj
1860. - Bland de yttre utmärkelser, som tillföllo
H., må nämnas, att han 1840 kallades till filos.
hedersdoktor vid universitetet i Helsingfors och
1846 till hedersledamot af Vetenskapssocieteten
derstädes, samt att han valdes till ledamot 1831 af
Vet.-societeten i Upsala, 1848 af Vetenskapsakademien,
1854 af Svenska akademien (efter f. d. statsrådet
S. Grubbe) samt kallades 1858 till hedersledamot
af Vitt. hist. och ant. akademien. Till hans
minne stiftade konung Karl XV 1861 det Hwasserska
resestipendiet, som af med. fakulteten i Upsala
utdelas till en vid universitetet utexaminerad
med. licentiat och numera utgår med 1,000 kr. årligen.

Genom sin alstring af nya idéer bär H:s vetenskapliga
personlighet i hög grad genialitetens prägel. Ehuru
naturen gifvit honom ett särdeles ljust förstånd,
bestämde dock känslans rikedom och inbillningsgåfvans
styrka den egentliga arten af hans snille och
författareskap. Detta blef derför mer poetiskt och
konstruerande än analytiskt och strängt vetenskapligt
bevisande. Han var, såsom hans efterträdare i
Sv. akademien, K. V. A. Strandberg, säger om honom i
sitt inträdestal, "en man, hos hvilken snillets och
hjertats gåfvor, eljest alltför ofta åtskilda, voro
oupplösligt förenade, en man icke allenast af djup
och strömmande känsla samt stora och fruktbringande
tankar, utan äfven af rotfästade grundsatser och
lefvande öfvertygelse".

Få personer hafva åt det akademiska lärarekallet
offrat sin lefnads verksamhet med en så djup
uppfattning af och en så brinnande kärlek till
universitetsinrättningen som H. Sin öfvertygelse om
vetenskapernas inre enhet och nödvändiga sammanhang
samt sina upphöjda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free