- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 7. Hufvudskål - Kaffraria /
159-160

(1884) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvitväpling l. Hvitklöfver - Hvitåfors - Hvitålera, Hvitåsand - Hvitår - Hvitöriga sidenapan - Hvälfning, inre och yttre - Hyacint - Hyacinthe, Père - Hyacinthus - Hyaderna - Hyæna - Hyænidæ - Hyakinthos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvitväpling l. Hvitklöfver, Trifolium repens L., bot.,
en af klöfver- eller väplingslägtets många arter
(nat. fam. Papilionaceae L., kl. Diadelphia L.),
hvilken utmärker sig genom nedliggande, rotslående
stjelkar af 15 till 30 cm. längd, med långskaftade,
trefingrade blad. Småbladen äro omvändt äggrunda,
urnupna och hvasst småsågade. De hvita eller slutligen
rödletta, välluktande blommorna sitta i rundade
hufvud utan svepen på långa, ensamma skaft från
bladvecken, slutligen nedhängande. Baljorna innehålla
3-4 frön, som äro hälften så stora som rödklöfverns
samt genom sin blekt brungula färg skilja sig från de
lika stora alsikeklöfverns frön, hvilka äro gulgröna
eller violett-svartbruna. Hvitväplingen är lämplig
att använda i gräsplaner och till kantinfattningar
kring blomstergrupper. Hvitklöfverns frön kunna
under sekler ligga i jorden med bibehållen
grobarhet, för att spira upp, då förhållandena
blifva gynsamma. Man kan derigenom förklara, att
hvitklöfvern är en af de växter, som alltid först
uppträda på nyodlingar långt från ställen, der den
förut finnes, såsom betesmarker, ängar, vägkanter
o. s. v. Hvitklöfverns blad visa mycket vackert det
fenomen, som kallas växternas sömn, i det de intaga
olika ställning under dag och natt. Hvitklöfvern
är en af de gräsätande husdjuren omtyckt föda, och
bien hemta mycken honing ur dess blommor. De friska
blommorna gifva under kokning åt alunbetadt ylle en
gul färg. Flores trifolii albi, Hvitväplingsblommor,
voro förr officinella och begagnas ännu i dag
af menige man såsom en huskur mot slemflöden,
O. T. S.

Hvitåfors, bruksegendom i Råneå socken, Norrbottens
län, vid Hvitån, nära hennes utlopp i insjön
Hvitåfjärden. Godset utgöres af jernbruk, masugn och
såg (taxerade till 110,000 kr.) samt en jordegendom
af 11 11/24 mtl, taxerad till 90,000 kr.

Hvitålera, Hvitåsand. Se Diluvial-lera.

Hvitår, namn på flere, större och mindre, isländska
floder. (Alla de vatten, som omedelbart uppstå
af jöklarna, äro mjölkhvita; deraf namnet.) De
största äro H. i Borgarfjärds-sysla (i vestra
delen af ön) och H. i Arness-sysla (i södra delen).
c. R.

Hvitöriga sidenapan. Se Hapale.

Hvälfning, inre och yttre, byggnadsk. Se Hvalf.

Hyacint, Hyacinthus Tourn., bot., ett slägte af
lökväxter, hörande till nat. fam. Liliaceae L. (DC.),
kl. Hexandria L., utmärkt genom sina i upprätt
klase å öfverdelen af en stängel sittande klocklika,
sambladiga blomkalkar med sexklufvet bräm. Ståndare
knapparna äro sammanstående, stiftet kortare än
blomkalken. Å det rundadt tresidiga fruktämnets
topp finnas tre porlika honingsgropar. Allmännast
bekant är den från Orienten (Mindre Asien, Persien,
Syrien) härstammande H. orientalis L., som sedan
århundraden tillbaka är blomstervännernas gunstling
på grund af blommornas skönhet och vällukt samt den
tidiga blomningen. När den orientaliska hyacinten
först började odlas är icke bekant; man vet endast,
att det i Holland redan

på 1500-talet fanns stora hyacintodlingar. Ännu i dag
fås de bästa hyacintlökarna från Holland, synnerligast
från Haalrem. Genom den långvariga odlingen har en
stor mängd varieteter uppkommi , vexlande i alla
möjliga färger från hvitt till högrödt, mörkblått,
nästan svart, gult, laxfärg, violett o. s. v. i
mångfaldiga mörkare eller ljusare skiftningar. Äfven
lukten vexlar mellan nejliklik, orange, orchidé
o. s. v., hvarjämte talrika artförändringar med enkla
och dubbla blomkalkar af vexlande storlek och form
förekomma. Hyacintens drifning i kruka inhemtas
bäst i de vanliga trädgårdshandböckerna. Äfven
i Sveriges klimat tål hyacinten vintrarna och
blommar tidigt på våren, ofta mycket praktfullt;
men dess storlek aftager år efter år, hvarför nya
lökar måste utplanteras. Dertill kunna mycket väl
användas sådana lökar, som under vintern förut varit
drifna i kruka. Dessa förvaras under sommaren i
torr jord eller sand och utplanteras om hösten 20
cm. från hvarandra och 12 cm. djupt i lucker jord,
blandad med väl brunnen gödsel och strid sand. -
Bland öfriga egentliga hyacinthus-arter har på senare
tider den ståtliga, senare på sommaren blommande
H. candicans börjat oftare odlas för sina liksom
i en hög spira samlade, hvita, klocklika, hängande
blommor. Den s. k. Perlhyacinten l. Drufhyacinten,
H. Botryoides L. har små klotrunda blå blommor,
sittande i en tät klase å stängelns spets, och
är på grund af blommornas form förd till ett från
H. afskildt slägte Muscari Mill. Öfriga arter af
dessa slägten hafva icke ådragit sig någon särskild
uppmärksamhet bland blomsterodlare, men flere
arters lökar hafva användts såsom urindrifvande
medel, så äfven H. orientalis L. - Jfr Hyakinthos.
O. T. S.

Hyacinthe, Père. Se Loyson.

Hyacinthus. 1. Grek. mytol. Se Hyakinthos. -
2. Bot. Se Hyacint.

Hyaderna (Grek. Hyades), Grek. mytol.,
regngifvande nymfer, hvilkas härkomst uppgifves
mycket olika (döttrar af Atlas, Okeanos,
Erechthevs o. s. v.). Deras antal vexlar mellan
2 och 7. Såsom Dionysos’ och Zevs’ fostrarinnor
kallas de stundom nysaiska eller dodonaiska
nymfer. Zevs skall af tacksamhet hafva gifvit
dem en plats på stjernhimmelen, der de bilda
den vidsträckta och praktfulla stjerngrupp, som
omgifver stjernan Aldebaran ([alpha] i stjernbilden Oxen).
A. M. A.

Hyaena. Se Hyendjuren.

Hyanidae. Se Hyendjuren.

Hyakinthos (Lat. Hyacinthus), Grek. mytol., en
yngling af underbar skönhet, son af den spartanske
sagokonungen Amyklas och Diomede, älskades af Apollon,
hvilken af våda dödade honom under en öfning i
diskuskastning på stranden af Eurotas. Detta skall
enligt en saga hafva gått så till, att Zefyros
(vestanvinden), som likaledes älskade den sköne
ynglingen, upptändes af svartsjuka och medelst en
vindstöt dref den af Apollon slungade kastskifvan
mot H:s hufvud. Ur hans blod lät Apollon en blomma
uppspira, på hvars blad man läste det klagande utropet
Ai, Ai. Detta kan icke vara den för oss under

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Mar 3 14:45:54 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfag/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free