Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hypericum, Johannisört - Hyperides l. Hypereides - Hyperinos - Hyperion - Hyperit - Hyperius, Andreas Gerhard - Hyperkatalektisk - Hyperkines - Hypermeter - Hypermetropi l. hyperopi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphöjda kanter, och H. perforatum L., som har
två kanter på stjelken. Det är företrädesvis
den sistnämnda arten, hvars örtstånds öfre delar
med blommorna, under namnet Herba cum floribus
l. Summitates hyperici, äkta Johannisört, varit
och ännu är använd såsom medel mot lungsot. De
färska blommorna gifva vid pressning en röd saft,
innehållande hypericin (ett rödt färgämne), och deraf
har örten sedan forntiden äfven namnet Mansblod
(Grek. andros haimon). Å dess rötter träffas
stundom den s. k. "polska konsjonellen", Coccus
polonicus L. (se Skoldlöss). Många andra arter
af H. användas i medicinen för hvarjehanda ändamål.
O. T. S.
Hyperides l. Hypereides, berömd forngrekisk talare,
föddes i Athen omkr. 395 f. Kr. Han var samtida
med Demosthenes och tillhörde likasom denne det
fosterländska partiet, hvilket hade gjort till sin
uppgift att motarbeta den macedoniska politiken och
den från detta håll hotande faran för de grekiska
staternas sjelfständighet. Äfven efter grekernas
nederlag vid Chaironeia (338) fortsatte H. och de
med honom liktänkande patrioterna sina sträfvanden,
och då Demosthenes invecklades i den ryktbara
Harpalosprocessen, uppträdde H. till och med såsom
dennes anklagare. Med anledning af sitt energiska
deltagande i det efter Alexander den stores död (323)
utbrutna frihetskriget (det s. k. lamiska kriget)
måste han fly till Egina, der han på Antipaters
befallning blef gripen och afrättad (322). Af
H:s många tal hafva i senare tider (1847-56)
några i fragmentariskt skick och ett fullständigt
återfunnits bland de i egyptiska grafvar gjorda
fynden af papyrusrullar (fullständigaste upplaga af
F. Blass. 1869; tysk öfversättning af W. S. Teuffel,
1865). A. M. A.
Hyperinos (af Grek. hyper, öfver,
och is, genit. inos, fibrin), med., ökad fibrinhalt
hos blodet. Motsats: Hypinos, minskad fibrinhalt.
Hyperion, Grek. mytol., en bland titanerna, fader till
Helios och stundom äfven sammanblandad med denne
(se Helios). A. M. A.
Hyperit, petrogr.,
en mörk bergart, bestående af kristallinisk, grof-
eller finkornig blandning af svartbrun eller
svartgrön hypersten och hvitgrå eller grönhvit
plagioklas, vanligast labrador. Oftast förekommer
jämte hypersten äfven augit eller diallag, och ej
sällan äro dessa pyroxén-mineral i högre eller lägre
grad omvandlade till hornblende. Öfvergångar till
diabas, gabbro och diorit saknas således icke, och
man har genom mikroskopiska undersökningar funnit,
att verklig typisk hyperit är mycket mindre allmän
än förut antagits. - I hyperiten ingå för öfrigt
mineralen olivin, apatit och titanjern. Detta
sistnämnda åstadkommer, att hyperiten någon gång
inverkar på kompassnålen. Hyperiten uppträder såsom
gångar, gångstockar eller mindre massiv, möjligen
ock i form af inlagringar inom urformationens
område. Inom Värmland (trakten nordvest och norr
om Kristinehamn o. s. v.), Småland, Vestergötland
och Skåne finnes flerestädes dels verklig hyperit,
dels en dioritisk öfvergångsform, hyperitdiorit.
E. E.
Hyperius, Andreas Gerhard, tysk protestantisk teolog,
föddes 1511 i Ypern och dog 1564 i Marburg, der han
1541 vunnit anställning som professor i teologi och
dragit till sig stora skaror af lärjungar från när och
fjärran. Hans skrifter banade sig väg till de flesta
protestantiska land. I en bland dem, De formandis
concionibus sacris sive de interpretatione scripturarum
populari (1553), förde han homiletiken ett
väsentligt steg framåt genom att lossa på den profana
retorikens bojor och framhålla nödvändigheten af ett
organiskt samband mellan text och predikan. Ett annat
af hans arbeten, De recte formando theologiae studio
(1556), är den första teologiska encyklopedi och
metodologi. H. var derjämte i detta ofördragsamhetens
tidehvarf en sällsynt human och försonlig kyrkolärare.
P. F.
Hyperkatalektisk (af Grek. hyper, öfver, och
katalegein, upphöra), metr., kallas en vers, som
med en eller två stafvelser öfverskjuter det af
ett visst antal versfötter eller takter bestående
rytmiska schema, hvilket för densamma tankes ligga
till grund. Jfr Katalektisk och Akatalektisk.
A. M. A.
Hyperkines (af Grek. hyper, öfver, kinesis, rörelse),
med., abnormt stegrad rörelse, såsom vid kramp eller
konvulsioner.
Hypermeter (Grek. hypermetros, af hyper, öfver, och
metron, mått), ett i metriken (versläran) stundom
förekommande uttryck, som betecknar, att en vers
"öfverskjuter måttet", d. v. s. innehåller flere
versfötter, än den bör hafva (jfr Hyperkatalektisk),
eller att en metrisk period har ett större
omfång, än som rätteligen tillkommer en vers.
A. M. A.
Hypermetropi l. hyperopi (af Grek. hyper, öfver,
métron, mått, och ops, öga), kir., långsynthet,
eller rättare öfversynthet, är ett vanligast
medfödt fel hos ögat, beroende derpå att ögats
axel är för kort och vanligen hela ögat mindre än
normalt. Till följd af detta fel förenas redan de från
oändligt långa afstånd kommande, d. v. s. parallella
ljusstrålarna icke i ögats botten, på dess näthinna,
utan bakom henne. Ännu mindre kunna de strålar, som
komma från närmare belägna föremål förenas i ögats
botten. Utan anlitande af ackomodationsförmågan (se
Ackomodation, 2) kan ett sådant öga ej se någonting
tydligt, och behofvet af att under alla förhållanden
anstränga ackomodationen medför snart trötthet,
värk, s. k. astenopi. Ju äldre man blir, ju mer
ackomodationsförmågan aftager, dess mera gör detta
brytningsfel besvär, och det är denna omständighet,
som man med orätt ansett såsom ett bevis på att felet
tilltager med åren. I sjelfva verket gör felet sig
endast alltmera gällande. Graden af hypermetropi
bestämmes genom det starkaste konvexglas, hvarmed
patienterna kunna se i fjärran. Genom detta glas
brytas nämligen de parallella strålarna nätt och
jämnt så, att de kunna förenas på ögats botten,
göras tillräckligt konvergerande derför. Patienter,
som lida af långsynthet, böra alltid begagna det
passande konvexglaset, äfven för seende på längsta
håll. Med tilltagande ålder måste patienterna taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
