Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hypoteksförening - Hypoteksförsäkring - Hypotekskassan för bruksegare - Hypotekskassan för Sveriges städer - Hypotekslån - Hypoteksrevers - Hypoteksrätt - Hypotenusa - Hypotes - Hypotesbevis - Hypotetisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
får ej öfverstiga hälften af brandförsäkringsvärdet
å byggnader och halfva taxeringsvärdet å
tomt. Låntagare är skyldig att för 5 proc. af
lånebeloppet emottaga Allmänna hypotekskassans
grundfondsobligationer. Vid 1882 års slut funnos
14 stadshypoteksföreningar, som voro delegare i
Allmänna hypotekskassan. Dessutom funnos andra,
hvilkas reglementen äro af K. M:t fastställda. -
För bruksegare finnes endast en hypoteksförening,
nämligen Hypotekskassan för bruksegare (se d. o.). -
Om Finlands hypoteksförening se Finland, Sp. 1308.
D. D. G. N. S.
Hypoteksförsäkring, försäkring, hvarigenom
försäkringsgifvaren ikläder sig garanti för att en
med panträtt i fast egendom försedd fordran skall
till fullo blifva betald. Denna garanti inträder
antingen först då, när det vid exekutiv försäljning af
egendomen visat sig, att fordran i fråga ej blifvit
betäckt, eller ock kan den vara åtagen på sådana
vilkor att, så snart fordran ej på bestämd tid
betalas, försäkringsgifvaren måste betala densamma
mot att få den på sig öfverlåten. Detta slags
försäkring har hittills ej vunnit någon högre grad af
utveckling. Endast ett fåtal kreditinrättningar egnar
sig åt densamma. I Sverige finnas blott tre anstalter
s. k. inteckningsgarantiaktiebolag (se d. o.), som,
jämte annan rörelse, äfven drifva hypoteksförsäkring,
nämligen inteckningsgarantiaktiebolagen
i Stockholm, Göteborg och Gefle.
D.D.
Hypotekskassan för bruksegare (det officiella
namnet är Bruksegares hypothekskassa) stiftades
1833 i Stockholm i ändamål att på billiga vilkor
bereda utvägar till låns erhållande mot inteckning
i bruksegendom. Nu gällande reglemente är utfärdadt
d. 16 Maj 1835, med ändringar af 1838, 1847 och
1868. Grundfonden, ställd på aktier, var vid 1881 års
slut 310,500 kr. Kassans tillgångar utöfver skulderna
uppgingo vid samma tid till 747,463,20 kr. Direktionen
består af fem ledamöter.
Hypotekskassan för Sveriges städer. Se Allmänna
hypotekskassan.
Hypotekslån. Se Hypoteksbank.
Hypoteksrevers. Se Hypotek.
Hypoteksrätt. Se Inteckning och Panträtt.
Hypotenusa (Grek. hypoteinousa, med underförstådt
plevra, sida, af hypoteinein, sträcka sig under),
matem., kallas i en rätvinklig triangel den sida, som
står emot (sträcker sig midt under) den räta vinkeln.
G. E.
Hypotes (af Grek. hypothesis, underlag,
antagande). 1. Log., i allmänhet vilkor eller
förutsättning för något och särskildt: a)
öfversatsen i ett hypotetiskt omdöme, b)
sats, till hvars antagande man kommit genom
ett hypotesbevis. Hypotesbevis är den form
af sannolikhetsbevis, i hvilken man från den
omständigheten att flere likartade företeelser kunna
förklaras ur en på försök antagen grund sluter
till, att de äfven skola härledas ur denna. Till
full visshet kommer man på den vägen tydligen
icke, men väl till en högre eller lägre grad af
sannolikhet. Sannolikheten ökas i samma mån
som de företeelser, hvilka skola förklaras, äro
många och eljest oförklarliga, samt i samma mån
som hypotesen sjelf är sannolik och ej medför
svårigheter på andra områden samt förklaring ur
henne framgår lätt och naturlig. Men bedömdt efter
sträng logisk måttstock, lider hypotesbeviset
af det felet att sluta från följd till grund (se
Hypotetisk slutledning). - Hypotesbeviset har en
stor betydelse såväl för de empiriska vetenskaperna
som ock, ehuru i mindre mån, för filosofien. Ty
på samma gång det i sig sjelf ofta kan gifva en
till visshet gränsande sannolikhet, kan det äfven,
genom att fästa uppmärksamheten på hvad som skall
bevisas, ofta bereda den genom ett strängt logiskt
bevis vunna fullständiga vissheten. - 2. Matem.,
inom elementargeometrien den del af ett teorem, som
innehåller sjelfva antagandet, hvarur den egentliga
satsen (tesen) följer. Ganska ofta menas med hypotes
äfven just detta antagande. Så är t. ex. i teoremet
"Om tvänne vinklar i en triangel äro lika stora, så
äro ock de sidorna, som stå emot dem, lika stora"
(Euclides’ Elementa I, 6) hypotesen: "Om tvänne
vinklar i en triangel äro lika stora", eller också:
"en triangel med två lika stora vinklar". Stundom
är hypotesen inryckt i sjelfva tesen, t. ex. i
teoremet "Alla likvinkliga trianglar äro liksidiga",
der hypotesen är: "Om en triangel är likvinklig"
eller "en godtycklig likvinklig triangel".
1. L. H. Å. 2. G. E.
Hypotesbevis. Se Hypotes 1.
Hypotetisk (Grek. hypothetikos,
motsv. Lat. conditionalis), som hvilar på en
hypotes, ett antagande, en förutsättning;
vilkorlig. 1. Gramm., förbindelse mellan
satser, af hvilka den ena (bisatsen) innehåller
ett vilkor för giltigheten af det i den andra
(hufvudsatsen) utsagda. Ofta inledes den hypotetiska
bisatsen genom något vilkorligt ord eller uttryck
(t. ex. om, i fall, så vida); men detta kan i många
språk, t. ex. i svenskan, äfven undvaras, och i detta
fall brukar satsens hypotetiska natur angifvas genom
ändrad ordställning, t. ex. "felar någon (i st. f. om
någon felar), så ådrager han sig straff". Med den
hypotetiska betydelsen förenas stundom en relativ
eller temporal, s. k hypotetiskt relativa och
hypotetiskt temporala satser. För konstruktionen af
hypotetiska satser och perioder, särskildt med hänsyn
till tempus- och modusföljden, hafva de olika språken
flerfaldiga regler. - 2. Filos. och log. Hypotetisk
giltighet, giltighet under vissa förutsättningar. -
Hypotetiskt imperativ. Se Imperativ. - Hypotetiskt
omdöme, logiskt omdöme, i hvilket predikatet tänkes
såsom följd i förhållande till subjektet såsom grund,
t. ex. Om A är, sä är B. Hvarje sådant omdöme är
i sjelfva verket en användning af den tänkandets
fundamentallag ("principium rationis sufficientis")
att allt betingadt förutsätter en grund eller:
tänkandet kräfver, att inom det tänkta förefinnes
ett nödvändigt sammanhang (kausalsammanhang). Subjekt
och predikat hafva i ett hypotetiskt omdöme sjelfva
formen af omdömen. För dettas sanning kräfves ej,
att ens någotdera af dessa omdömen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
