Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Håf - Håfverud - Håkan Röde (svensk konung) - Håkan Magnusson (svensk konung) - Håkan (Håkon) Adalstens fostre, den gode (norsk konung) - Håkan (Håkon) Tores fostre (norsk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stång som tjenar såsom skaft. För att göra håfven mera
flyttbar är bygeln vanligen försedd med leder
eller på annat sätt inrättad så, att den kan
hopfällas. Såsom egentligt fiskredskap har håfven
jämförelsevis inskränkt användning. Den vanligaste
i Sverige begagnade håfven är norshåfven, som till
formen närmast torde kunna jämföras med en stor
skopa af nät med långt skaft och som brukas att
uppfånga nors, hufvudsakligen under dess lektid om
våren. Mera mångsidig användning har sänkhåfven. Den
i Sverige vanligen begagnade sänkhåfven är af
Hertzman-konstruktionen. Denna håf, som stundom
är ett par meter i genomskärning, måste i anseende
till sin storlek handteras med tillhjelp af block
och vindspel. Den kan med fördel begagnas såväl i
strömmande vatten som uti insjöar. Vid åtskilliga
laxfisken, t. ex. Elfkarleby och Mörrum, begagnas
håfvar (s. k. strykhåfvar) för att på vissa förut
kända hviloställen på bottnen uppfånga laxen. Vid
Motala begagnas för laxfiske ett egendomligt slags
håf med rörlig bygel och lång nätpåse. Fiskaren går,
vägledd af bloss, ut på för ändamålet på grundt
vatten utlagda ställningar i strömmen. Håfven stötes
ned öfver den vid bottnen stående laxen; och då
denne gör ett språng för att komma undan råkar han
vanligen in i den långa nätpåsen och är fångad. I
några af södra Sveriges strömmar idkas håffiske
efter mört, id m. fl. fiskarter. Håffisket är i
det hela mindre betydande. För erhållande af agn
för krokfisket äro gli- l. agnhåfven samt för att
upptaga vid mete fångad större fisk undertagshåfven
vigtiga och nästan oumbärliga hjelpredskap.
R. L.
Håfverud, bruksegendom på Dal, Skålleruds socken,
Elfsborgs län, vid sjön Aklången. Egendomen utgöres af
5/24 mtl Korndalen, tax. 10,000 kr., samt Jernbruk,
qvarn och såg, tax. 16,000 kr. Dalslands kanal går
här i den vackraste natur, genom en berömd aqvedukt,
ett slags stor jernlåda, öfver en fors. Se Dalslands
kanal och Aqvedukt.
Håkan, svenska konungar.
1. H. Röde omtalas i den gamla vid Vestgötalagen
fogade konungalängden såsom konung före Stenkil
(omkr. 1060-66). Enligt samma källa regerade
han i 13 vintrar samt var både född och begrafven i
Vestergötland. En annan samtida anteckning uppgifver,
att sedan Stenkils son Hallsten blifvit fördrifven
och dennes efterträdare, den från Ryssland inkallade
Anund, likaledes blifvit afsatt, valdes H. till
konung. Man har sökt sammanjämka dessa båda uppgifter
genom att antaga, att Stenkil och H. varit ungefär
samtida, och att den ene varit konung i Svealand,
den andre i Götaland. Denna gissning har likväl
det emot sig att bägge voro vestgötar till börden.
2. H. Magnusson, konung Magnus Erikssons och Blankas
af Namur son, född 1339, död 1380, utsågs 1343 till
konung i Norge och d. 15 Febr. 1362 till konung i
Sverige, men måste i Sverige redan 1363 träda tillbaka
för Albrekt af Mecklenburg. Om honom se för öfrigt
Håkan, norska konungar, 7.
Håkan (Håkon), norska konungar.
1. H. Adalstens fostre, kallad den gode, var son
af konung Harald Hårfagre och Tora Mosterstang
samt föddes i faderns höga ålderdom. Af fruktan
att H:s äldre bröder skulle stå honom efter
lifvet sände fadern honom till konung Adalsten
(Ethelstan) i England att uppfostras. Der qvarblef
han till femton års ålder och antog kristendomen.
Då ryktet om Harald Hårfagres död (933) och Erik
Blodyx’ hårda regering nådde till England, erhöll
H. af Adalsten skepp och folk samt for öfver till
Norge för att blifva konung i sin faders rike.
Han landade i Trondhjem, och Sigurd Ladejarl förstod
att genomdrifva hans val till konung (935). H.
återgaf bönderna deras eganderätt till jorden,
hvilken rätt Harald Hårfagre fråntagit dem,
och snart var hans parti så starkt, att
Erik Blodyx fann rådligast att lemna landet. –
H. arbetade med ifver på lagarnas förbättring.
Enligt sagan stiftade han med Thorleif spakes
(d. ä. den vises) bistånd Gulatingslagen, som
gällde för hela det vestanfjällska Norge, och
med andra vise mäns råd Frostatingslagen, för de
tröndiska fylkena. Då H. ansåg sig sitta säker
på Norges tron, sökte han att omvända sitt folk
till kristendomen. Men då han på Frostatinget
fordrade, att allt folket skulle låta döpa sig,
förklarade Asbjörn från Medalhus på böndernas vägnar,
att om han icke afstode från detta sitt förehafvande,
skulle de välja sig en annan konung. H. måste då
gifva efter och blef slutligen t. o. m. tvungen att
deltaga i de hedniska offren. Omkr. 950 sökte Erik
Blodyx’ söner med dansk hjelp återtaga Norge. Första
gången mötte H. dem vid Agvaldsnes på Karmöen i
Ryfylke, hvarest han dref dem på flykten, sedan
han dödat Guthorm Eriksson. Då H. insåg, att
han hade flere dylika anfall att vänta, vidtog han
åtgärder till ordnandet af landets försvar från
sjösidan. Han indelade landet från Viken ända
upp till Hålogalands gränser, "så långt laxen kunde
gå upp i elfvarna", i skeppslag. Hvarje skeppslag
("skibreida") hade att utrusta och bemanna ett
krigsskepp. Derjämte ordnade han de förut gällande
bestämmelserna om landtförsvaret samt inskärpte
påbudet om vårdkasars uppbyggande på fjällen och om
uppskärande af budkafle ("här-ör"). 955 förnyade
Erikssönerna sitt anfall på Norge. Men i
slaget på Rastarkalf på Frädöen i Nordmöre stupade
Gamle Eriksson, och hans bröder blefvo fullständigt
slagna, ehuru deras här var långt större än H:s.
961 öfverraskade desse honom, medan han med
några få män gästade på gården Fitje på ön Störd i
Hördaland, men de blefvo åter slagna. Under
förföljandet af dem sårades H. af en pil, som blef
hans bane. H. var mycket älskad i Norge. Aldrig,
sade man, skulle Norge få en konung hans like i
godhet. Eyvind Skáldaspillir diktade till
hans ära qvädet "Hákonarmál" (se Håkansmål).
O. A. Ö.
2. H. Tores fostre, son af Harald Hårdrådes son
Magnus, hvilken en tid regerade tillsammans med Olof
Kyrre, uppfostrades hos den mäktige höfdingen Tore
på Steig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
