Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Håkan (Håkon) V Magnusson, Hålägg (norsk konung) - Håkan (Håkon) VI Magnusson (norsk konung) - Håkanbol - Håkansboda - Håkanshallen l. Kongehallen - Håkansmål - 1. Håkansson, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Magnussons, regering i behandlingen af alla vigtigare
regeringsärenden samt förde nästan själfständigt
styrelsen öfver en del af det södra Norge. Vid
broderns död (1299) besteg han tronen och fortsatte
kriget med Danmark, till dess fred slöts i Köpenhamn
(1309). Sedermera blandade han sig i striden
mellan Magnus Ladulås’ söner. H. regerade med
mycken kraft samt sökte att höja konungamakten på
lendermannaväldets och folkfrihetens bekostnad. Han
upphäfde lendermannavärdigheten samt tillsatte
i stället tid efter annan lagmän och sysselmän,
hvilkas åligganden han noga bestämde. Med stor klokhet
begagnade han sig af de stridigheter, som uppstått
mellan ärkebiskop Jörund och hans kapitel, för att
inskränka presterskapets makt. Mindre framgång hade
han i sina försök att stäfja hanseaternas välde i
Norge, och under kriget mot Danmark hemsöktes landets
nordliga delar af ryssar och kareler. H. afled
1319, och med honom utslocknade Harald Hårfagres
ätt på svärdssidan. Hans gemål var den genom
de s. k. Eufemiavisorna bekanta Eufemia; hans
dotter Ingeborg var gift med den svenske hertigen
Erik Magnusson. Enligt den tronföljdsordning,
som bestämts under H:s regering, efterträddes
H. af deras son Magnus Eriksson, som s. å. blef
vald till konung i Sverige och sålunda föranledde
den första unionen mellan Sverige och Norge.
O. A. Ö.
7. H. VI Magnusson, född 1339, den föregåendes
dottersons son, var son af Magnus Eriksson och Blanka
af Namur. Missnöjda med faderns dåliga styrelse,
togo de norska stormännen 1343 den fyraårige H. till
konung; så länge han var omyndig fördes regeringen
af riksrådet under faderns ordförandeskap. 1355
blef H. myndig och öfvertog regeringen i Norge, men
en betydlig del af landet samt Island fortforo att
lyda under konung Magnus. Af hat till H:s fader och i
hopp att han skulle gå i deras ledband utsago äfven de
svenske stormännen, i Febr. 1362, H. till konung. Men
H. behöll emellertid sin fader som medregent, bröt
sin förbindelse med Elisabet af Holstein, hvilken det
svenska riksrådet bestämt till hans gemål, slöt sig
till Valdemar Atterdag och äktade dennes elfva-åriga
dotter Margareta. Då de svenska herrarna funno, att
de missräknat sig på H., inkallade de 1363 Albrekt
af Mecklenburg som regent. Magnus och H. ryckte mot
honom med en svensk-norsk här; men de blefvo slagne
på Gataskogen vid Enköping, och Magnus togs till
fånga. Först 1371 kunde H., som under tiden haft att
kämpa med hanseaterna, göra ett försök att befria
sin fångne fader. Begagnande sig af en resning i
Svealand, trängde han fram till Stockholm. Men då
de svenska stormännen fortfarande gåfvo Albrekt sitt
understöd, kunde han blott på hårda vilkor utverka sin
faders befrielse: han måste betala en lösepenning af
12,000 mark silfver och erkänna Albrekt som konung i
Sverige. Under sitt välde behöll H. emellertid en,
del af Vestergötland, Dal och Värmland. År 1376
korades H:s och Margaretas son Olof till konung i
Danmark efter Valdemar Atterdag. H. dog 1380, ärad och
älskad af Norges folk. O. A. Ö.
Håkanbol, jernvägs-, post- och telegrafstation på
Nora-Karlskoga-banan, i Nysunds socken, Värmlands län,
vid Let-elfven. Vid stationen ligga bruken Norra
H. och Södra H. Det förra eger stångjernsbruk, såg,
del i såg och qvarn samt jordegendom af 1 41/64 mtl.
Taxeringsvärde omkr. 200,000 kr. Södra H. omfattar
Lidefors stångjernsbruk, H. ångsåg, del i såg och
qvarn samt 1 127/192 mtl. Taxeringsvärde omkr. 180,000
kr.
Håkansboda, grufvor i Ramsbergs socken, Örebro
län, kända från tiden mellan 1627 och 1630,
då Louis de Geer lät bearbeta dem. Sedermera
lågo de i ödesmål till 1815, då de å nyo började
bearbetas; men efter 1821 lågo de åter öde samt
upptogos först 1832, hvarefter de bearbetades till
1875. Under denna senaste period lemnade H. grufvor
omkr. 1,8 mill. kg. garkoppar, i värde motsvarande
ungefär 2,3 mill. kr. Bergarten kring grufvorna är
finkornig gneis, i hvilken en kalksten, som förer
kopparmalmen, är inlagrad. Malmen är kopparkis med
kobolthaltig arsenik-kis, koboltglans, magnetkis och
svafvelkis. Den smältes förr på olika ställen, men
efter 1840 vid Flögfors kopparverk, i Linde socken.
Th. N-m.
Håkanshallen l. Kongehallen i Bergen, byggnad, som
i midten af 13:de årh. uppfördes af konung Håkan
Håkansson. Den är en af de största byggnader i Norge
(39 m. lång, 17 m. bred och 8 m. hög). Der firades
(d. 11 Sept. 1261) konung Magnus Lagabötes bröllop
med Erik Plogpennings dotter Ingeborg. Småningom
förföll byggnaden, och från 1683 nyttjades den
till spanmålsmagasin. "Föreningen til norske
fortidsmiridesmärkers bevaring" är f. n. (1883)
sysselsatt med att restaurera densamma. O. A. Ö.
Håkansmål (Isl. Hákonarmál), namnet på den till norske
konungen Håkan den godes minne författade sången af
skalden Övind (Eyvind), Skáldaspillir. Denna dikt
är en bland de få norröna skaldeqväden, som blifvit
i sin helhet bevarade, och utmärker sig för stor
skönhet. Jfr Eyvind Skáldaspillir och Fornnordiska
literaturen, sp. 49. Th. W.
1. Håkansson, Olof, talman för bondeståndet, född
i Mars 1695 i Lösens socken i Bleking, förvärfvade
sig genom duglighet och ovanlig talegåfva redan
vid unga år förtroende, blef kyrkovärd samt erhöll
flere andra kommunala och privata uppdrag. Hans
politiska lif började med 1726 års riksdag, då han
af tvänne härad valdes till riksdagsman. Sedermera
bevistade han som hela Blekings fullmäktig alla
(elfva) riksdagarna till 1769, med undantag af större
delen af riksdagen 1765-66. Redan vid 1734 års riksdag
ledde han såsom vice talman ståndets öfverläggningar,
och vid de följande riksdagarna (med undantag af 1765
års riksdag) blef H. enhälligt och utan omröstning
hvarje gång utsedd till talman. På riksdagen 1740 -
41 tillstyrkte H. å bondeståndets vägnar krig mot
Ryssland och fick derför vid följande riksdag, då
vinden vändt sig, mycket svårt att bortförklara denna
tillstyrkan. Han var ock en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
