Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Håkansson, Olof - 2. Håkansson, Anders af - Håkantorp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de deputerade, som bestämde de blifvande
fredsvilkoren. Frågan om tronföljarevalet väckte
vid 1742-43 års riksdag en farlig opposition
mot H. i bondeståndet, och förslag gjordes om
tillsättandet af en annan talman och H:s uteslutande
ur ståndet. H. ansågs först vunnen för kronprinsen af
Danmark, hvars val med stor ifver omfattades af de
fleste af hans ståndsbröder, ehuru han i denna sak
gick tillväga med sin vanliga varsamhet. Då fredens
afslutande ställdes i samband med tronföljarevalet,
lyckades H. slutligen förmå sitt stånd att frångå
sitt en gång fattade beslut till förmån för danske
kronprinsen och d. 23 Juni 1743 biträda de andra
ståndens val af Adolf Fredrik. Vid frågan om general
Buddenbrocks fällande erinrade H. förgäfves ståndet,
att man ej borde döma efter någon förut fattad
mening. Vid samma riksdag tycktes han ej vara mot
regeringsmaktens stärkande. På riksdagen 1746-47
yrkade hans motparti inom ståndet, ehuru utan
framgång, att H. och sekreteraren skulle ställas
till rätta inför en rikets ständers kommission. På
riksdagen 1751-52 utsåg H. liksom vid de tvänne
föregående riksdagarna bondeståndets ledamöter i
deputationerna. Genom sitt okloka understödjande
af H:s motparti i ståndet nästan tvingade Adolf
Fredrik honom att närma sig hofvets vedersakare och
stötte sålunda bort från sig en mäktig och af naturen
konungskt sinnad anhängare. Hatet till H. hos hans
motparter inom ståndet gaf sig luft på riksdagen
1755 i ett våldsamt uppträde d. 29 November, då
H. af sina vederdelomän blef skuffad och slagen;
men sedan de värsta orostiftarna häktats eller flytt
ur riket och en kommission nedsatts af ständerna att
döma öfver våldsverkarna, upphörde allt motstånd mot
talmannen och hans förslag. Under riksdagen 1760-62
drog bondeståndet i början ingalunda ense med sin
talman; i strid mot H:s uttalade önskan yrkade det
att på samma grund som 1742 erhålla säte och stämma
i sekreta utskottet, och endast med stor svårighet
lyckades H. förmå detsamma att gifva sitt bifall till
upptagandet af ett utländskt lån. Senare återställde
H. dock sin myndighet i ståndet. I stora sekreta
deputationen biträdde han beslutet om förstörandet
af den 1756 af ständerna uppsatta, mot konungen och
drottningen riktade s. k. riksakten och alla den
vid sista riksdagen tillsatta stora deputationens
handlingar och protokoll. Alltsedan 1751 års riksdag
hade H. gjort gemensam sak med hattarna. Vid riksdagen
1765-66, då mössorna äfven i bondeståndet erhållit
öfvervigten, fick han derför dela den ovilja hattarnas
styrelse åsamkat dem. Han blef icke allenast icke
återvald till talman, utan ock jämte tre af sina
kamrater d. 24 Aug. 1765 utesluten ur ståndet för
den riksdagen, emedan de vid frågan om hattrådens
afsättning yrkat, att dessa borde dömas icke af
sekreta utskottet, utan af stånden, samt att sekreta
utskottet för den skull borde uppgifva skälen, hvarför
rådet hade förlorat ständernas förtroende. Oaktadt sin
höga ålder och en vacklande helsa kunde H. tämligen
flitigt deltaga i arbetena vid 1769 års riksdag och
med vanlig öfverlägsenhet föra klubban i
sitt stånd, ehuru han icke lyckades förebygga
den s. k. säkerhetsaktens förkastande. Han
afled plötsligt i Stockholm d. 18 Nov. 1769, och
ständerna hedrade honom med offentlig begrafning
i Riddarholmskyrkan. H. var en man med ovanliga
gåfvor. Han egde skarpt förstånd, en genomträngande
urskilning och ett makalöst minne samt var derjämte
fin, slug och varsam. Han spelade en af de mest
betydande rollerna vid riksdagarna och ledde i
de flesta fall sitt stånd efter sin vilja samt
utöfvade alltid stort inflytande på detsamma. Från
frihetstidens största skamfläck, korruptionen,
var han icke fri. Vid riksdagen 1738-39 tog han
med fullkomlig opartiskhet pengar af både Englands
och Frankrikes sändebud, utan att, som det tyckes,
låta sitt handlingssätt bestämmas af någotdera.
A. B. B.
2. Håkansson, Anders af, friherre, president, den
föregåendes son, född i Lösens socken i Bleking
d. 23 Okt. 1749, blef 1767 auskultant i Göta hofrätt
och redan 1771, på grund af faderns förtjenster,
häradshöfding öfver Blekinge läns östra domsaga samt
erhöll 1788 lagmans namn, heder och värdighet. Efter
att s. å. hafva blifvit justitieborgmästare i
Karlskrona utsågs han 1789 till riksdagsfullmäktig
i borgareståndet för Karlskrona stad. Vid riksdagen
kallades han till ledamot af hemliga utskottet och
var en af Förenings- och säkerhetsaktens mest nitiske
befrämjare. Då riksdrotset Wachtmeister nekade att
underskrifva denna handling, tillstyrkte H. konungen
att utfärda ett biafsked med endast tre stånds beslut,
hvilket ock skedde. Till belöning utsågs H. af
konungen till ledamot af Rikets allmänna ärendens
beredning samt 1790 till ordförande i förvaltningen
af handels- och finansärendena, till föredragande af
dessa i konungens konselj och till ledamot af krigs-
och kammarkonseljerna. Under Gustaf III:s utrikes
resa 1791 var han ledamot af regeringen samt en
af kommissarierna vid afslutandet af traktaten
med Ryssland. Vid riksdagen i Gefle 1792 var han
å nyo riksdagsfullmäktig och ledamot i hemliga
utskottet. S. å. entledigades H. efter konungens död
från befattningen med finansärendena och i April 1793
från sin plats i Beredningen, men återkallades, när
Gustaf IV Adolf såsom myndig öfvertog styrelsen,
1796. 1800 var H. åter riksdagsfullmäktig och
ledamot af hemliga utskottet samt utnämndes
s. å. till landshöfding i Bleking. 1801 upphöjdes
han i adligt, 1809 i friherrligt stånd. Såsom sin
ätts hufvudman bevistade H. riksdagarna 1809 och
1812 och var vid den sistnämnda ledamot af stats-
och bevillningsutskotten samt af det utskott,
som förordnades till utredning af vissa frågor
rörande riksståndens privilegier. 1812 befordrades
han till president i Kommerskollegium. Död d. 10
April 1813. H. var en ovanligt kunnig och skicklig
ämbetsman, oinskränkt tillgifven konungamakten,
snarfyndig, driftig och oförfärad samt en god
talare. Vid riksdagarna utöfvade han stort inflytande.
A. B. B.
Håkantorp, socken i Skaraborgs län, Gudhems
härad. Arealen 685 har. 288 innev.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
